Dagens inlägg är inspirerat från ett inlägg på facebook från en vän som var irriterad och undrade om det kanske berodde på att hon är i klimakteriet. Det kan ju vara bra att skylla på sen är problemet borta för omgivningen, eller? Jag tänker på min egen historia som kommer här;
Jag fick en kallelse i slutet av maj iår för cellprovtagning. I början av juni besökte jag Gynekologen och tog provet i livmoderhalsen. Efter några dagar kontaktade jag Gyn på telefon och förklarade att jag hade lite småblödningar och ont i magen och nedre ryggen. Barnmorskan (det var inte en gynekolog som jag trodde att det skulle vara) ställde frågor som om jag kunde vara med barn, nä, och nästa fråga var hur gammal jag är. När jag sa att jag blir 46 år så sa hon " Jahadu, då börjar du komma in i DEN ålder", lite sådär hurtigt. Hon menade att det kan vara så, både med blödningar och ont, när DEN åldern börjar närma sig. Jaha, jag tog en ipren ibland när det var riktigt illa, sen gick jag med småvärk mest hela tiden.... Nu käkar jag ipren och alvedon för nästan 500 spänn i månaden. Och jag som tidigare kanske åt två, tre alvedon om året....ja,ja det ändrar sig.
Jag fick brev den 8 juli att de hade upptäckt cellförändringar på provet och jag hade en ny tid den 18 augusti. Om jag hade frågor kunde jag ringa. Den 11 juli ringde jag och pratade med en barnmorska. Hon förklarade att den 18 augusti tar gynekologen ett nytt och större prov. De analyseras och om det så behövs så åtgärdar man det med ett nytt ingrepp. Jaha, sa jag, så jag behöver inte vara orolig då? Nej, det behöver du inte, sa barnmorskan med en trygg stämma. Men jag har ont...Ja det kan man ha....Jaha, så du tycker inte att jag ska komma tidigare då? Nej, du kan vara lugn.
Jag försökte vara lugn. Men jag hade ju ont. I slutet av juli ringde jag vårdcentralen eftersom gyn hade sommarstängt. Jag visste ju inte om det onda hängde ihop med cellförändringarna. Jag kom till läkaren som kollade både det ena och det andra. Hon tog lite prover och skickade mig till sjukgymnasten....Sjukgymnasten ställde frågor om jag hade haft spiral senaste året. Nä, men jag har cellförändringar, det kanske hör ihop? Men jag fick inget svar. Men hon tyckte jag skulle ut och gå mer och röra på mig. Och att jag skulle äta ipren och alvedon, för jag ska inte ha ont, menade sjukgymnasten. Kontakta läkaren på nytt om tre veckor om det inte har gått över. Fint, bra, okej, tack och hej! Och jag började proppa i mig nio tabletter om dagen. Å, vad skönt att slippa ha ont!
När jag väl träffade gynekologen berättade jag om småblödningarna (som i och för sig upphörde i juli nån gång) och det onda och hon såg bekymrad ut....Sen blev det allvar och jag var inte lugn.....Det var ju inte bara att ta bort livmodern med hela underredet, skit och eländet sitter ju så konstigt vilket gör det lite mer komplicerat och allvarligare.
Så kvinnor, systrar, tjejer, käringar!!! Ni känner er kropp, stå på er och bara för att du är i klimakteriet eller i DEN åldern så behöver det inte vara naturligt. ELLER bara för att du är i klimakteriet så kan du bli irriterad utan att man förminskar din reaktion för att du är i klimakteriet, det är liksom naturligt. Jösses, det handlar ju om vad jag tycker här och nu. Ibland kanske man inte känner igen sig i sin reaktion och kan ju då finna förklaringar. Men tillståndet kan ju göra att reaktionen är helt relevant för dig just nu! Man är ju inte mindre irriterad eller har mindre ont för att nån säger att man är i klimakteriet...
När jag var 14 år och gick i åttan hade vi en diskussion på en lektion, jag minns inte riktigt vad ämnet handlade om, något om kvinnor och män, men jag blev engagerad och hade många åsikter. Min manlige lärare sa då "Helena, du är en riktig rödstrumpa, du". Jaha, jag visste knappt vad det var då....Jag tyckte ju bara att det var viktigt med rättvisa. Jag minns att jag frågade mamma om det var nåt bra med rödstrumpa. Och det var det enligt min mamma! Jag fortsatte att ha åsikter.....Jag hoppas att min dotter också kommer uttrycka sina!
Det är inte okej med "ja, ja hon är ju i klimakteriet så det är därför hon är lite hetsig eller hon har lite ont...". Eller att konstatera att en 14-årig tjej är en rödstrumpa så stryper man lätt diskussionen, är heller inte okej.
Glöm inte att köpa rosa bandet, då stödjer du forskningen kring bröstcancer!
KÄnde igen inlägget på facebook, men tog bort det. Kände attjag inte ville vara sig sprida vatten från min kvarn eller få vatten på min kvarn.
SvaraRadera