Oj, oj oj, inte trodde jag att jag skulle bli så trött. Dagarna är som i töcken. I lördagsmorse kommer min goa vän M med färska, nybakade bullar!!! Där stod hon och bankade på dörren. Är det inte otroligt! Åh, vilka bullar sen!! Så fort hon visade sig började jag gråta, så himla känslig är
jag nu....Min fina syster kom lite senare på eftermiddagen och det var så skönt både för Max och mig att prata med någon annan om lite annat. Barnen sov över hos kompisar. Känns bra att de ändå känner att det är lite som vanligt.
På söndagen åkte vi och hämtade min systerdotter vid bussen nära Gränna. Syrran åkte framemot eftermiddagen. Jag sov mest. Stackars Carolina...Men det var så skönt att få träffa henne!
I måndags åkte vi upp till Linköping kl 7.30 för jag hade tid för strålning kl 09.10. Carolina åkte med för att sen fara vidare hemåt. Jag kräktes på vägen upp. Efter strålningen gick vi upp till behandlingsmottagningen och fick piller mot illamåendet. Därefter gick vi vidare till provtagningen. De måste kolla mina värden inför nästa cytostatika behandling, dvs imorgon.
Jag är trött, trött och trött. Jag mår illa. Jag ser ut som ett grått täcke. Jag gråter. Känner konstiga dofter. Och jag tycker jag är en mespropp som bara klagar. Så tröttsamt!!
Jag är tacksam för behandlingen men trodde inte jag skulle känna mig så liten vissa dar.......
Idag har jag varit vaken i flera timmar och Max tyckter jag ser något piggare ut, hmmm...Hursomhelst så har jag kraft och lust att kolla datorn. Min chattkompis L skickade en dikt som hon tyckte passade mig och hon vet inte hur rätt hon har! Det var just den beskrivningen jag behövde! Tack, fina L med det stora hjärtat!!!
Imorgon är det heldag i Linköping, först strålet sen cytostatika. Jag för dagbok som vi ska gå igenom imorgon och troligt är att jag får mer piller mot illamåendet. Det är ju så viktigt att jag äter!!! Det stressar mig att jag inte äter...
På torsdag är det den första inre strålningen på morgonen med narkos.
Nu ska jag äta en yoghurt!
"Våra liv är som solens gång.
SvaraRaderaNär det är som mörkast,
finns där löftet om gryning..."
Varmaste kramen Kickan
Kära Helena! Vad jag lider med dig. Det är tuffa dagar du får genomgå. Man blir riktigt behandlingssjuk, men därborta nånstans kommer ljuset.
SvaraRaderaFörsök att "pilla" i dig energirik kost. Kroppen behöver kalorier för att orka kämpa. Pannkakor, pasta, kroppkakor, risifrutti, bullar och mjölk, etc, etc. Cortisonet gjorde mig hungrig den första veckan med cyto. Se till att du får effektiva piller mot illamåendet. Du ska inte behöva må illa iallafall. Tröttheten är förlamande, så sov bort den värsta tiden om du kan. Bunkra upp med mentolpiller el liknande om du får plåtsmak i munnen.
Men det märkliga i eländet är att man anpassar sig, vilket jag hör att du också gör.
Jag känner ända in i märgen hur du har det och önskar jag vore en fe som kunde trolla bort smärtan för dig.
Varma styrkekramar till dig och din familj!
Rose Marie (Tuttan)
Tänker på dej. Vet att du har en styrka som du säkert har nytta av nu. Flera gånger om dagen finns du i mina tankar.
SvaraRaderaVarma kramar från
STödstrumpan d y :)