Tatuerad!

Andra dagen med förberedelser är avklarad! Känns bra! Vaknade inatt redan 1.30 och hade ont. Stod ut till kl 3.30, då tog jag piller. Somnade sen så skönt, så skönt. Klockan ringde 6.25. Barnen iväg till skolan, frukost, sov en stund. En av grannarna hade ställt en present utanför dörren med krya på mig hälsningar! Dags att fälla tårar igen - jag blir så rörd och glad!

Idag åkte vi i god tid. Vi hann med en fika på Onkologens café. Klockan 13.30 åkte vi till våning 11 och där var Ellinor. Hon tvättade och la ett nytt förband på min PICC-line kateter (den där slangen som är i ett blodkärl istoppat från överarmen). Hon tyckte att det såg så fint ut och det var bara ett litet blåmärke. Jag talade om för henne att jag är inte den typen som vill titta utan litar helt och fullt på henne!

Därefter åkte vi till våning 9, Strålningsavdelningen. Det var dags att simulera strålningen. Jag låg under nån maskin och de grejade och fixade under ca 20 minuter. Det är för att precisera in var de ska stråla mig. Och när det visste var så TATUERADE de mig, en på var höft och en på magen. Coolt, tycker jag. Men det är ju bara som en liten sån . och de stora krysset som du ser på fotot är ritat med penna. Men ändå, den lilla pricken i mitten är tatuering, på tre ställen!

Därefter vidare till kontaktsjuksköterskan Stefan som informerade om strålningstider för den här veckan. Vi lämnade några önskemål om tider framöver. Stefan informerade om möjliga biverkningar, att jag ska äta lite men ofta, äta fett, att jag inte får gå ner i vikt (tjoho!) för jag behöver energi så att kroppen orkar producera nya celler. Ungefär den tredje strålningsveckan kommer jag känna av möjliga biverkningar och jag kommer att bli trött. Detta kan hålla i sig ett tag efter avslutad behandling som är den 22 november.

Max frågade en massa om celler hit och dit och Stefan blev engagerad och förklarade så gärna. Då gick jag in i min egen bubbla och fundera ut nya frågor. Jag pratade om alla piller jag äter och att det gör ont på nätterna. Han förklarade en del men sa också att de kan boka en tid med dr Gabriel så kan vi reda ut det med honom. Så bra! Jag känner mig lugnare. Det är jobbigt att ha ont och jag känner att jag vill ha kraft till behandlingarna inte att det går åt till smärtan.

När vi var på väg hem ringde jag min dotter. Fick inget svar. Blev orolig. Ringde grannen. Jo, hon hade pratat med Alice som hade låst sig ute. Men nu var hon hos grannen som spelar fiol som Alice så gärna själv vill börja spela. Åhh, vad skönt med hjälpsamma grannar!! Det känns så skönt och tryggt!
Och när vi kommer hem finns där tre vykort/brev som peppar mig och ger mig fortsatt styrka! Tack Reserven, Malin och Iris!

Nu är förberedelserna klara. Imorgon är det första behandlingen för cytostatikan kl 9.15, som lär ta sex timmar. Imorgon är också första yttre strålningen. 35 dagars behandling - imorgon börjar nedräkningen!