Visste ni att extrasaltade snabbmakaroner med ketchup och tre glas mjölk är en riktig höjdare?? Det visste inte jag heller men igår var det just det som smakade som bäst! Och nu sitter jag och väntar på samma rätt. Varför byta ut ett säkert kort?
Den senaste veckan har verkligen varit i ett töcken. Visste inte att tröttheten skulle bli så förlamande, så...tröttsam.... Men idag har jag nästan varit som vanligt. Max och jag kom upp vid 9.00, till strålet. Därefter till behandlingsavdelningen för att få cytostatika. Det tar nästan sex timmar att få den behandlingen. Pratade med sjuksköterskan om min vecka och vi utvärderade. Kändes jättebra och de är så fokuserade på varje patient, jag syns. Nu har jag fått ett dunderpiller som är så dyyyrt att hon påpekade att jag måste anteckna extra noga i min "Illamåendedagbok" hur jag mår! Självklart! Jag fick ytterligare ett piller som jag ska ta imorrn. Totalt så är det 10 illamåendepiller som jag ska ta imorgonbitti. Jag säger: Tack för piller!!
Min nya vän, bloggkompisen Tuttan, skrev så bra i en kommentar på min blogg igår, bl a "behandlingssjuk". Det var ett bra ord! Jag ringde både min mor och min far idag när vi for hem idag. Båda blir så glada att jag låter som vanligt. Förklarade för dem att passa på för nu blir jag behandlingssjuk igen. Tack, Tuttan!
Nästa vecka är det höstlov för barnen. Det har gnagt i mig - hur får barnen ett bra lov när det är som det är? Jag ska vara tre heldagar i Linköping...Lösningen är på gång och det känns så bra. Ska ringa lite samtal och prata med barnen.
Nästa vecka blir också tuff, narkos tisdag och torsdag och cytostatika på onsdag. Jag funderar starkt på att bo hos min systerdotter Elin. Har checkat och det går bra. Samtidigt slipper barnen se mig ligga i soffan, Max slipper köra minst en dag och jag slippper fara fram och tillbaka. Och viktigast; Max blir hemma hos barnen. Ja, så får det nog bli.
På onsdag när jag får cytostatikan kommer nog min barndomsvän till Linköping från Nyköping!! Men jag måste varna henne att jag ser sjuk ut - minst sagt - lite hängig eller vissen, som nån på strålet sa. Ska kanske ringa en annan klasskompis också....så rik jag är med såna fantastiska människor runtomkring mig. Ni alla fungerar som mina kryckor som gör att jag håller mig uppe och snart ska jag gå själv, men stödet behövs ett tag till och ni finns där! Senaste veckan har blomsterbudet varit här en gång, syster hade med sig vackra blommor, vykort, brev, paket från Australien (godiset var till barnen), en massa sms och gulliga M som kom i lördagsmorse med nybakade bullar, grannarna som hör av sig. Helt, otroligt fantastiskt!!!!
En annan bra sak idag: Alla värden med blod, plättar och kroppar var jättebra!! Så skönt! Jag behöver inte vara så stressad över att jag inte kunnat äta. Men jag har gått ner 2-3 kilo men förhoppningen är att inte tappa mer nu.
Imorgon far vi senast kl 7 för inskrivning på vårdavdelningen inför narkos. Då ska första inre strålningen göras, direkt på Alien. Till strålet efter sex timmar. Sen kväll.
Nu längtar jag efter min dotter som är iväg med "fiol-grannen" på konsert! Åh, vad glad jag blev att hon frågade Alice. Och Alice blev lika glad! Vilka underbara människor!
Moderaternas nya historiaskrivning upprörde mig idag annars känner jag mig ganska tillfreds idag....
Nu ska jag öppna posten, ett brev till mig, och jag lär säkert börja gråta så jag måste hämta lite näsdukar. Tårar befriar! Post är roligt att få! Och skit och eländet ska bort, bort, bort - ut ur min kropp, kropp, kropp! Så är det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar