För några veckor sen fick jag kallelse till mammografi. Den hade jag väntat på sen 2011 - eller gått och tänkt på att den skulle komma 2013. När jag gjorde det sist, 2010, upptäcktes något som skulle undersökas ännu mer och väntan satte in för att sen få beskedet att det var inget farligt. MEN så jobbiga de där fem dagarna var. Det var bara en försmak av det jag sen skulle gå igenom.
Nu är det dags igen för en undersökning men jag har avbokat tiden eftersom Max inte kunde följa med mig den dagen. Och jag vill att han ska följa med. Nu väntar jag på en ny kallelse.
Jag väntar också på kallelsen för min var-tredje-månads-kontroll på kvinnokliniken hos Dr A. Den borde komma nu. Det är lite knepigt när jag bokar in saker och måste säga att det bara är preliminärt. Att ändra tiden hos Dr är jättesvårt för då får jag vänta länge och det vill jag ABSOLUT inte. Jag skulle ju kunna ringa och höra om de är på gång med att skicka kallelsen men jag drar mig lite för det. Av nån anledning. Kanske att jag vill skjuta det där ifrån mig, det där jobbiga.
Har varit och klippt mig. Välbehövligt. Men jag toppade bara litegrann - är inne på att ha långt enligt Camilla Thulins råd att mogna kvinnor ska ha långt hår. Köpte toning också för att täcka de många grå som plötsligt blivit så många. Där i klippstolen pratas det med frisören. Hon vet hela min story och vi kom in på klimakteriet. Vi pratade om vallningar och svettningar. Och så sa jag: Men det som börjat hända nu är att jag har så taskigt tålamod, nästan inget, vilket är skitjobbigt. Ja, svarade hon, jag känner igen det och gav mig själv i nyårslöfte att bli snällare. Jösses, va bra det är att prata om saker och ting så märker man att jag är inte så annorlunda. Det hjälper ju inte tålamodet men jag kan tänka lite annorlunda och bli lite snällare mot mig själv. Att inte vara så dömande och tro att man är helt själv i hela världen om bristen på tålamodet som visar sig i nån slags otålighet, stresssymtom och lite allmänt elak. Det blir lite deppigt och jag tycker inte om sig själv.
I helgen är det dags igen att plantera om pelargonerna. Alltid vecka 8. Jag tror det är bra för mitt tålamod, för min själ och för min omgivning att få hålla på med det gröna! Det som gjorde min dag idag var den fina present jag fick av sonen: Världens bästa mamma! Det behövde jag! Och jag har världens bästa son och dotter!
Många hjärtans tankar till alla!
Helena
