Nyårstankar

Det är alltid lite sorgligt att avsluta året, tycker jag. Lite vemodigt, på något sätt. Men härligt och gott med fräsch nyårsmeny, icke-röda julblommor, glitter och bubbel! Vi firar med Max´s syskon. Det blir kul att få träffa alla!

På Nyårsaftonen brukar Nyårsfén komma för att dela ut de julklappar Tomten glömde eller nyinköpta nyårspresenter. Hon var här idag som du kan se på bilden!

Åsså kommer ett nytt år, 2012. Det känns fräscht, ett helt år som ska fyllas av glädje, jobb, resor, besök, möten med nya människor. Max och jag pratade igår om vad vi gjorde förra året på nyår. Vi kom fram till att vi firade hemma. Jag tyckte det var så skönt att inte åka någonstans eftersom jag for så mycket i jobbet. Tänk, då hade jag ingen aning om vad som skulle komma, och tur är nog det.

Året som gått kommer jag minnas som att det var jobb, jobb, jobb, oftast i Stockholm. Det handlade om nya avtal, medlemsmöten, konferenser, inslag på TV4 om medlemmarnas tuffa arbetsmiljö....och planering inför hösten för ombudsmötet, Nordisk konferens i Köpenhamn. Bland annat.

I slutet av maj fick jag ont i underlivet och i samma veva blev jag kallad till cellprovtagning. Resterande dagar kommer jag minnas att det gjorde ont, ont, ont. Veckan innan min semester var vi med på Almedals-veckan och hade anordnat ett seminarium, det var roligt men vet att jag var så trött för det gjorde så ont......Semestern i Danmark gjorde också ont men då började jag äta ipren, två om dagen....och en ständig oro om att det kunde vara cancer. Tankarna for ofta iväg. 31 augusti fick jag beskedet, det jag hade misstänkt.

Året, 2012, kommer bli året då jag firar stort när jag har fått besked att behandlingen har gått så bra, så bra! Jag ser framemot när jag börjar jobba igen, kanske i mars. Jag blir överlycklig när jag tänker på att barnen, Max och jag är mer tillsammans under 2012. Vi planerar en resa tillsammans som vi kanske gör i april eller maj eller november. Det känns bra när jag tänker på att träffa mina vänner och släkten oftare under 2012.

Jag ska under 2012 försöka bidra på något sätt med något gott till mänskligheten, inte för samvetets skull utan för att det behövs! Och för att jag har fått upp ögonen för alla som gör så betydelsefulla gärningar när det handlar om liv och död.

Om någon i min närhet behöver mitt stöd ska jag vara ett lika fint stöd som många, många har varit för mig under denna höst!! Jag är så tacksam för de som ha hört av sig under hösten, vissa som jag inte kunde tänka mig. Oavsett vem och hur man hört av sig till mig, antingen med sms, blommor, presenter, mail, facebook, kommentarer på min blogg, vykort, brev har gjort mig så glad, så rörd. Jag är så glad för alla fina ord som skickats till mig! Och de som inte har hört av sig klandrar jag inte - var och en har sin ryggsäck att bära på.

Jag är också så tacksam för de hälsningar som Max, Alice och Theo har fått! Max, min Max, vad han har fått stå ut och står ut med!

Jag är tacksam och jag ser med glädje fram emot 2012!

Jag önskar alla ett år fyllt av glädje, balans, god hälsa, gemenskap, kärlek och harmoni! Om året inte bjuder på detta önskar jag alla styrka och goda medmänniskor runtomkring sig för att kunna hantera det som kommer!

Jag önskar speciellt ett Gott Nytt År till min Mamma och Pappa, syster och bror och syskonbarnen som också har haft en tuff höst med oro som jag varit orsak till. Jag vet att jag skrev i bloggen att jag skulle ringa mamma och pappa varje dag under behandlingstiden för det skulle nog lugna dem lite. Men jag orkade inte, inte varje dag, och inte på helgerna när jag mådde som sämst. Så dålig trodde jag aldrig jag skulle bli.

Oavsett vad som dyker upp så är det en del av Livet! Gott Nytt Friskt År!

Frisk luft och nyårspresenter

Grå dag både igår och idag! För att få ut sonen och hans kompis grillade vi i trädgården i vedkorgen igår. Vi fick frisk luft men blev ganska nerkylda av blåsten. Kändes bra att ligga i soffan efteråt med den elektriska värmefilten som jag fick i julklapp!
.
Idag har jag ont i halsen men hoppas att det är övergående. Senare idag ska vi ta oss en sväng in till stan och handla lite. Det är ju så att Nyårsfén kommer på Nyårsafton och delar ut lite nyårspresenter! Theo ska också till tandläkaren för första besöket med att sätta in tandställning.

Igårkväll var vi till grannarna och åt räkmacka och god kladdkaka. Så trevligt och mysigt!

Imorse kom jag på att jag har ännu inte ringt kuratorn för att boka tid....det är inte så angeläget, tydligen. Men jag känner att det vore bra med ett besök snart. Ska se om jag kommer ihåg att ringa idag.

Nu är det dags att ta en påfyllning i kaffekoppen och hänga en tvätt. Därefter dags att besöka affärerna, puh!

Efter julhelgen - inför nyår

Nu är glada julen slut! Vi åkte till Nyköping på julaftonens förmiddag. Hämtade upp pappa på vägen och lämnande av barnen och pappa hos syrran innan Max och jag hämtade mamma. På väg till mamma tog vi svängen förbi en vän som jag inte sett på många år och lämnade en liten julblomma. Jag sa till Max innan vi kom dit att det blir jobbigt för jag kommer gråta och det blir känslosamt. Men det gjorde inget för jag blev också så varm i hjärtat av att träffa henne!

När vi alla var samlade hos syster och hennes sambo åt vi den goda julmaten. På julbordet fanns; äggbåtar (gjorda på min morfars vis), lax, apelsinsallad, rödkålssallad, pressylta, kalvsylta, fasters juläppelkaka, ris a la Malta (som jag återigen misslyckades med), köttbullar, revben, räkomelett, svampkrustader, Janssons frestelse, skinka, gubbröra, sill, kåldolmar, lökdolmar, rökt rådjur och hjort, dopp i gryta. Tror att det var allt.

Barnen och jag gick igenom vad som är bland det göttaste. Alice tycker att svampkrustader måste vara med på julbordet. Theo gillar gubbröra och Max gillar räkomeletten och skinkan. Jag vill gärna ha fasters juläppelkaka, sylta och köttbullar.

Vi spelade julklappspelet! Jösses va det var kul! Kommer bli tradition!

En grön jul blev det, såg några enstaka små snöhögar. På juldagen tog vi en promenad i solskenet till min bror och fikade.

Igår åkte vi hem. Alltid skönt att komma hem! Vi hade med oss vår lille Kattja, som nu är fullvuxen, som också tyckte det var skönt att vara hemma.

På julaftonen vilade jag när jag kände behovet. Hade ont i ischiasnerven i vänstra benet. Eftersom jag är så trött på att ha ont så tillät jag mig att ta en ipren. Fick ta en igårkväll igen.

Ibland far tanken förbi: om en månad kanske jag vet hur behandlingen lyckades....

Idag sa jag till min Max: idag glömde jag nästan bort att jag är sjukskriven. Det innebär att jag känner mig lite som vanligt! Ett gott tecken. Nästa dag är jag orolig och inbillar mig, tror jag, att jag känner saker i underlivet som jag inte ska känna.... en oro som man får leva med. Och hela tiden undran; är jag nojig eller?

Min syster undrade hur länge jag kommer vara svullen i ansiktet. Hm, det undrar jag också. Googlade idag på svullet ansikte.....inte bra när man läser om diverse sjukdomar. Nojan slår till igen, fel på binjurarna...åh, jobbigt...Jag tror på att det är kortisontabletterna som jag tog mot illamåendet i samband med att jag fick cellgifterna. Jag åt ca 200 kortisontabletter på fem veckor. Men svullot borde ju gå ner eftersom det är fem, sex veckor sen jag avslutade behandlingen. Ska kanske ringa och prata med cellgiftssjuksköterskan...

Snart kommer dagen då året ska summeras och ett nytt år ska välkomnas. Inför alla julförberedelser är det lätt att glömma nyårsaftonen som gör sig påmind efter julhelgen. Tur att det är några dar emellan!

Dopparedan!

Nu är den här, julaftonen! Den kommer ändå hur ofärdig man än är med julestöket. Paketen inköpta, maten gjord. Nu ska vi strax fara för att fira med släkten. Det ska bli så kul! Årets nyhet är att vi dragit ner på julklappar och vi spelar julklappspelet. Det blir spännande.

Barnen verkar längta nästan lika mycket efter julmaten som julklappar. Betygsättning kommer i nästa inlägg om bästa rätten.

Nu ska jag väcka barnen, kanske att de har någon morgonjulklapp....?

Önskar alla en God, skön och fridefull jul!

Julförberedelser

Oj, oj, nu närmar sig julen!! Konstigt, att vissa år stressar man som en tok andra år tar man det mycket lugnare men ändå så hinner man det man ska och julen kommer ju ändå. Eller också handlar det om att prioritera...

Nu har vi gjort köttbullar, jag blev inte så nöjd med smaken...Revbenspjällen är stekta, enligt mormors recept. Sillen ska läggas in enligt mormors och min gammelmosters recept. Fasters juläppelkaka ska göras, receptet kommer från farmor. Snacka om att mattraditionerna lever vidare!

Jag har varit till jobbet och pratat med min chef. Vi bestämde att nästa träff blir efter att jag har varit i Linköping och att jag håller kontakten med försäkringskassan. Det känns bra. Jag kommer inte kunna fokusera på nåt arbete förrän jag har varit på återbesöket hos dr Gabriel i Linköping.

Nu äter jag inga piller alls (förutom Levaxin för sköldkörteln). Jag är så glad för det! Magen är så gott som okej! Svampen i munnen verkar också okej men jag längtar efter besöket hos tandläkaren (även fast jag inte alls gillar tandläkaren). Känns som tänderna har tagit "stryk" av alla piller och gifter. Jag har ju en tid till tandläkaren i januari.

Det är roligt när jag har träffat folk på jobbet att de tycker att jag ser pigg ut. Jag tycker också det! Jag har gått upp 3 kilo, och nu får det räcka. Jag är fortfarande lika fet i ansiktet....Ögonen tycker jag ser pigga ut! Ja, och jag känner mig pigg när jag inte gör alltför mycket!!

Jag har varit hos frisören på Hårgränd. Hon har koll på det här med hår. Kom överens om att jag ska vänta med att tona håret. Risken kan vara större att jag är känslig. Men vad håret har växt! Har toppat mig ca 5 cm. I februari bokar jag ha en ny tid för att kanske klippa nån frisyr. Då ska hon också testa min hårkvalitè. Jag ville heller inte klippa mig för mycket eftersom jag fortsätter att tappa hår där bak...håravfallssjukdomen alpecia areata. Men om jag skulle behöva peruk så kan hon det också, det känns tryggt. Läste på nätet att sjukdomen har en koppling till sköldkörteln. Därför ska jag ta nya prover på sköldkörteln i början av januari. Båda sjukdomarna är autoimmuna och kroppen "attackerar" sig själv. Utlöses oftast av stress....

Nu får det vara nog med sjukdomar. Julens föberedelser går sakta men säkert. Det ska bli så kul att träffa släkten!!

Igårkväll var vi och tittade på sonen och hans klass när de hade genrep på julspelet, så duktiga och fint. Det kändes bra att jag kunde vara med. Är lite försiktig med stora samlingar på grund av immunförsvaret. Men jag tror att det är ganska okej nu.

Igår fick jag ett julkort men den som skrev det har glömt att skriva under det. Jag blir ju så nyfiken. Jag fick också en julklapp och barnen en med posten från vännen Nettan. Det är så rörande och då kommer tårarna. I fredags kom ett annat paket, två fina änglar. Och jag kunde aldrig gissa; det var från fackliga kompisar i avdelningsstyrelsen för Skatten. Gulliga, underbara människor med stora hjärtan som bidrar till mitt tillfrisknande! Jag är tacksam för alla runtomkring som tänker på mig.

Idag vänder det och dagarna kommer att bli ljusare. Härligt!

Smak på verkliga livet!

Idag har jag varit ute i det verkliga livet! Kändes verkligen ovant men så spännande och roligt! Min chatkompis Lotta och jag bestämde under min behandlingstid att vi skulle luncha kring den här tiden. Idag gjorde vi det! Vi har endast "talat" med varann genom det skrivna ordet via chatten på facebook eller sms i ca 8-9 veckor. Idag talade vi med våra röster!

Vi inledde lunchen med alkoholfritt bubbel och skålade för sociala medier, julefrid och god hälsa! Och sen pratade vi! Jag kan tala om att illamåendet har jag inte känt på många dagar och jag äter mer och mer grönsaker och frukt. Därför var det helt okej att äta lunch idag! Gott var det!

När jag sen väntade på Max var jag i några affärer, det var också ovant men kändes helt okej. Det kan jag göra fler gånger :)

Förkylningen är mycket bättre, tack och lov. Men jag har tagit det lugnt härhemma under veckan. I måndags bakade jag brödet, försökt att städa lite och igår skrev jag de flesta julkorten. Åh,det är alltid pirrigt om jag har glömt nån. Iår känns det så viktigt att skicka julkort eller på annat sätt sända julhälsning. Det blir nog så efter erfarenheten som jag har fått under hösten.

Idag köpte Max och jag en jul-en, en en istället för julgran (vad konstigt det blev att skriva). Vi tror att katten kommer bli helt galen om vi har en gran som hon ska hoppa och busa i....Vi köpte också en del julklappar - oh oh oh tomten, nu är vi på gång.

Nu är jag trött - ska vila en stund. Sen hoppas jag att hela familjen kan hjälpas åt att göra julens köttbullar!

Förkylning och myspys!

Luciadagen! Det går undan...igårkväll var jag riktigt dålig i halsen och förkyld. Fick ta en pandodil. När jag vaknade imorse var jag fortfarande mosig. Theo är också dålig, halsont, och har varit hemma från skolan både igår och idag. Vi tog det riktigt lugnt på förmiddagen. Nu känns det lite bättre framåt eftermiddagen men jag har blivit så hes....

Som tur är känner jag ingen stress inför jul. Jag vet att det blir ju ändå. I söndags städade jag sovrummet. Det tog hela dagen eftersom jag behöver vila titt som tätt och hann därför inte baka brödet. Men det gjorde jag igår. Gott!

Nu håller jag tummarna att förkylningen försvinner och att jag kan ut och äta lunch med Lotta på torsdag!

Jag pratar med mamma nästan varje dag. Idag frågade hon om jag tänker mycket på återbesöket i slutet av januari. Nej, det gör jag inte men det finns där i bakhuvet, förstås. Men jag kan hantera det. Men tankarna är mycket mer När jag är frisk än OM jag blir frisk. Och det är väl så det ska vara, och tron är ju betydelsefull för resultatet!

Jag känner mig starkare mentalt. Jag tror inte jag har gråtit på nästan 10 dagar vilken är rekord flera gånger om...Men igår var det dags igen. Med posten kom det ett paket. En bok - Tomas Tranströmer, samlade dikter- tack M!! Jag blev så glad och så rörd! Det var ju så rätt! I min ungdom var jag en riktig diktare. Hade med en dikt på Dagens Nyheters förstasida och tjänade mina första pengar, 25 kronor (förutom när jag tvingade släktingar att köpa mina teckningar....). Jag har svårt att koncentrera mig en längre tid men det blir utmärkt med Tranströmer. Tänk er - Tranströmers dikter vid ljusstaken med en massa julgodis, det är myspys!

Idag blir det kycklinggryta och ikväll tar vi lite glögg, lussekatter och pepparkakor! Härligt med myspys nästan varje kväll!

Lite mer som vanligt...

Jag vaknar tidigt, nej förresten, jag blir väckt tidigt av vår katt Kattja. Idag kom hon kl 5.15 och ska ligga på mig och spinna och mysa. Jag kan inte somna om och nu är jag ganska täppt i näsan och ont i halsen. Jag smög mig upp och gjorde kaffe, smörgås med gurka och nypressad apelsinjuice. Nu sitter jag på övervåning och lyssnar till blåsten som viner och ibland dundrar det till i tak och fönster. Riktiga höstvindar! Men med lite ljus så känns det riktigt mysigt att kura inne.

Igår var en bra dag igen! Ringde och pratade med Alice och Theos skolsköterska för att höra mig för hur det ligger till med vaccinationen mot livmodershalscancer för Alice del. Vi pratade en stund om hur situationen påverkar hela familjen. Det är bra med kunniga människor runtomkring. När det gäller vaccinationen ska jag kolla lite mer när det gäller själva vaccinet. Jag skulle vilja ha det andra vaccinet än det som är aktuellt. Hursomhelst så är tanken att Alice och övriga i hennes klass ska vaccinera sig i höst. Det känns förstås angeläget att min fina dotter slipper uppleva detta som jag har gått igenom. Hon har tillräckligt med erfarenhet redan av eländet.

Om två veckor är det julafton! Det är inte klokt vad det går fort. Igår skrev jag lite julkort. Idag ska jag nog baka bröd; jag kallar det för Ankis goda, min kompis i Nyköping som alltid bakar så gott. Det här brödet ska inte jäsas och det tycker jag är kanon eftersom jag inte har tålamod att vänta på jäsningen....

Idg ska vi äta lax! Alice ska på kalas och då passar vi på att äta lax till Theos stora förtjusning som älskar lax. Svårt det där där smaken är som baken!

Jag har funderat en del på det där som flera av vårdpersonalen i Linköping varnade för; att jag kunde bli ganska deppig efter avslutad behandling...jag väntar fortfarande.....men ska nog sluta med det. Antingen så blir jag inte det eller så ser jag så mycket framemot julen och är så OTROLIGT glad för att jag genomgått behandlingen och vill nu bara att skit och eländet har försvunnit för gott. Det kan hända att den där deppigheten kommer efter jul....Men jag tror jag ska ringa kuratorn iallafall för jag har en del andra funderingar som jag tycker skulle kännas bra att prata med henne om. Jo, så får det bli, jag ringer på måndag och bokar en tid efter nyårshelgen. Nu känns det bra att jag har bestämt det!

Nu ska jag hämta lite mer kaffe! Är så glad att jag kan dricka kaffe och magen har nu hållt sig lugn i tre dagar. Idag slog jag till med lite gurka på leverpastejsmörgåsen. Tror att jag kan börja äta lite sallad snart!

Det börjar bli lite mer som vanligt :) Testade glögg igår men smakade inte gott. Väntar ett tag till...Ha en skön 3e advent!!

Härliga, härliga vardag!

Idag har varit en bra dag! Igår vaknade jag med "dunderhuvudvärk" vilket är sällsynt för att vara mig. Låg mest hela dagen och var lite darrig. Framåt kvällen började jag få ont i halsen och idag har jag nyst som en tok. Jag hoppas att det är en lindrig förkylning. Det är väl Max som har smittat mig, som nu mår bättre.

Igår fick jag kallelse till MR röntgen i Jönköping den 16 januari. Känns bra att ha fått den så att man vet att remissen kommit fram. Troligt blir att jag ca en vecka senare kommer att bli kallad till Linköping.

Trots mina förkylningskänningar så känns det bra. Vi, hela familjen, åkte in och shoppade lite idag och jag smög in i en affär som inte var så mycket folk i. Blev trött men kände mig nöjd att vara delaktig i julshoppingen.

Jag har också ringt och bokat tid hos frissan, frisören alltså, den 19 december. Det känns också bra. Då tänker jag köpa med mig hem lite toning för att få lite glans i håret.
Jag har också mailat min chef och kommer att besöka jobbet nån dag, en liten kortis, eftersom immunförsvaret inte är helt okej än.

Min chatkompis, som outtröttligt har chattat med mig nästan varje dag i många, många veckor på facebook eller de dagar som har varit för tunga för mig så har hon smsat. Via de sociala medierna har hon skickat mig styrka, kramar, jädra anamma och peppat mig. Tack Lotta och sociala medier!!!!! Nästa vecka ska vi träffas för att äta lunch - jag börjar gråta bara jag tänker på att få träffa henne.

Jag hoppas också kunna åka och fika snart med min vän Malin! Jag börjar ta del av livet utanför min puppa vilket känns helt rätt!!

Ibland fantiserar jag om att jag ska ha en fest när jag är friskförklarad - en friskhetsfest - för då vill jag bjuda ALLA som har skickat meddelanden, blommor och presenter, ringt, sms och lagat mat och bakat kakor. Att få bjuda de som också finns i USA, Australien och Asien....ja, det där ska jag nog fantisera lite mer om.

Jag är också så glad för jag märker att barnen är gladare och lugnare. Mamma ligger inte i soffan och gråter stup i kvarten för att hon får så fina sms eller mail. Nu hjälper jag till med läxan, kör bil, hänger med till stan och lagar lite mat ibland. Åh, mina gullungar! Åsså min Max, han gör så mycket och jag hoppas snart att vi har en mer rättvis uppdelning av alla sysslor!

Härliga, härliga Vardag - jag älskar dig!

Framsteg!

Det känns bättre idag! Jag mår lite illa men jag börjar vänja mig. Ett lätt illamående som sitter i munnen, på nåt sätt. Magen känns lite bättre idag.

Igår var jag och barnen hos grannen för att fira deras dotters födelsedag. Det var första gången på jag vet inte hur länge som jag besökte nån och träffade folk för att umgås - det kändes så bra! Jag höll mig uppe i flera timmar! Åt jättegod tårta! Max åkte iväg för att besöka det nya kulturhuset i Jönköing, Spira. Det var säkert skönt för honom att komma ut lite.

Nu äter jag bara två tabletter om dagen, en ipren och en panodil till natten. Plus strumatabletten men det har jag ju jämnt så den räknar jag inte. Jag slutade med morfintabletterna för en vecka sedan och det känns så bra!!

Jag gråter inte lika lätt längre. Det ser jag också som ett framsteg - jag har mer ork så minsta lilla som går emot går att hantera utan tårar. Oftast har ju tårarna varit glädjetårar. Dessutom känns det som att jag är mer stark mentalt på nåt sätt. Jag kan läsa inlägg på Facebook eller sms utan att bli rörd och börja gråta, de´ ni!!

Jag börjar bry mig mer och mer om förberedelser inför jul och det är bra att sysselsätta tankarna med annat än att fundera på sjukdom och elände....

Snön kom igår och det har kommit lite till inatt - och snön ligger ju kvar, fantastiskt. Jag gillar inte snön så mycket men i adventstider är det mysigt. Vet inte om det är snön och det vackra vinterlandskapet som gör att jag känner mig gladare. Hursomhelst så känns det lite lättare nu och jag känner mig mer engagerad i min omgivning. Har ringt till några vänner och har även kunnat prata med de som har ringt till mig. Det är ett GOTT tecken. Nu när jag ser tillbaka på behandlingstiden så inser jag vilken puppa jag levt i. Och jag kunde inte engagera mig i alltför mycket. Jag hade fullt upp med att hantera mitt mående. Det dåliga samvetet bestod i att jag inte ens kunde engagera mig i barnen såsom jag önskade.

Åhh, jag affirmerar och har ett mantra och tänker positiva tankar för att påverka min hälsa till att bli frisk!! Och jag kan känna alla som skickar så många tankar och böner! Är så tacksam för all omtanke!

I söndags hämtade Max några resekataloger. Barnen och jag har bläddrat igenom dem och drömt om en resa, kanske i april/maj. Mmmm, kanske kanarieöarna, kanske Mexiko, åhh va häftigt med Kenya. Svårt att välja. Vi får se vad det blir och det skulle vara så skönt.

Jag har hittat en bra hemsida "NÄtverket mot gynekologisk cancer" och jag hade kraft att kunna läsa allt som stod där. Det ser jag också som ett framsteg. De efterlyser de som vill berätta sin historia om cancern - jag ska nog skriva min och skicka in. Hoppas att jag med mina ord kan hjälpa någon annan - just att man inte är ensam om eländet. Det är en styrka att ha kontakt med de som har eller är med om skit och eländet. Det jag mest är förvånad över mig själv är den känslighet som jag utvecklat sen den 31 augusti. Överhuvudtaget känslorna som har farit både upp och ner. Och jag har förstått att det inte alls är ovanligt. Det är ju det att jag nästan aldrig tidigare har haft lätt till tårarna och har stört mig att jag ska hålla på att gråta och snora jämt och ständigt. Men som sagt, det har blivit bättre! Men tårarna har också varit befriande!

Bakslag

Denna bergodalbana är tröttsam men jag visste att det kunde bli så. Det blev ingen glögg igår och inte så mycket mys. Illamåendet gjorde sig påmint igen. Och det är inte ovanligt. Det är ca två veckor kvar som biverkningarna kan fortsätta poppa upp.

Imorse, vid 6-tiden var det dags för några toalettbesök....ja, ja det får väl bli en sån dag. Jag försöker få i mig lite mat men vet inte hur näringsriktig den är. Men det positiva är att jag inte känner mig lika darrig när jag har varit upp en liten stund. Krafterna är långt bort men det är iallafall bättre än för drygt en vecka sen!! Måste få klaga lite. Det är så upplyftande när man känner att man mår lite bättre - eftersom jag längtar så efter vardagen! Så när ett bakslag kommer, ja, då blir det lite tröttsamt och ledsamt...

Max är jätteförkyld och har nog haft lite feber. Stackarn! Han är väl helt utarbetad eftersom han sköter om hela företaget Familjen. Vi skulle ha kört iväg en massa skräp till sortergården men det får bli nästa helg.

Nu vill jag ha kanelbulle och mjölk. Bäst att passa på när jag känner att nåt kan åka ner. Ska också försöka få i mig näringsdryck - urk! Hoppas morgondagen blir bättre!

Smink, pelargoner och noja!

I förrgår var Max och jag till distriktssköterskan för att vaccinera oss mot influensan. Jag kände mig ganska pigg och hade sminkat mig som jag brukar eller såsom jag brukade sminka mig innan jag fick beskedet den 31 augusti. Det kändes bra och Max tyckte jag såg "oblek" ut och jag kände mig stark och var liksom inte inne i någon lessenstämning. Alltså, ingen risk för rinnande mascara och kajal.

Sjuksköterskan som jag träffade fick min story. Hon frågade hur jag mått under behandlingen. "Skit", svarade jag. Hon ville säga att hon hade aldrig trott att jag hade gått igenom detta. Hon är bra på att bedöma människor och att kunna "se" hur man mår. Jag blev glad för hennes kommentar (och tack för att smink finns, jag gillar det). Man blir faktiskt sjukare om någon säger att man SER sjuk ut. Jag passade på att fråga om hon trodde att jag lider av näringsbrist eftersom jag är så mörk under ögonen. Nehej, det tror jag inte, svarade hon lite skrattande (hon tyckte säkert jag var helnojig). Puh! Därefter åkte vi och köpte nya täcken och kuddar till oss. Känns bra att få nytt - känns som att det är cellgifter i de gamla täckena, blä! Nojigt, kanske det, men det är så det är!

Igår var Max iväg med Theo till tandläkarspecialisten som skulle bedöma om han behöver tandställning. Jo, så blir det, både det ena och det andra. Stackars min lilla pojk! Men han klarar det, han är ju både tålmodig och realistisk.

Jag har klippt lite på mina pelargoner. De flyttades precis ner till källaren. Det är rekord, såhär länge har jag aldrig väntat med att flytta ner dem. Dessutom blommade många av dem så fint. Jag plockade igår, 1 december, en pelargonbukett som syns på bilden som blev lite suddig! Sen blev jag trött.

Nu blir det helg! Även om jag inte jobbar så känns det skönt med helgen. Ikväll blir det schweizisk köttpaj. Det kanske blir så att Max och jag skålar i lite glögg lite senare på kvällen! Gott, hoppas jag!

Provsvar och försäkringar

Idag ringde sjuksyster Sylvia från Onkologen i Linköping. Hon hade några provsvar från labbet som valsade omkring och de hade inte skrivits in i min journal. Hon frågade vem som hade beställt dessa prover, verkade som att det var några halsprover. Förklarade att jag hade svamp i munnen och troligt i halsen. Till slut kom jag på strumavärdena som beställts av min läkare i Huskvarna. Sjuksköterskan skulle ringa henne. Mycket skumt och detta gjorde mig naturligtvis orolig "Jaha, har jag skit och elände i halsen nu också" är ju tanken...Fick brev från dr Emelie i Huskvarna och nya prover tas vid årsskiftet. Det är som min kompis I.K skriver i sina mail: man blir nojig och tror att allt är cancer om man så har ont i lilltån.

Max och jag har undersökt mina försäkringar via fackförbundet. Ringde och pratade med en trevlig handläggare på försäkringsbolaget. Vi fann att jag har en diagnosförsäkring som man kan ansöka om - om man har "rätt" diagnos. Hon sa att det gäller cancer men då ska den vara elakartad och så rabblade hon lite till. Jag sa att jag vill ju inte veta allt mer än nödvändigt så....Hon förstod det. Jag förklarade att jag ska på återbesök i slutet av januari och det är okej att skicka in ansökan senare. En variant är att jag kan beställa mina journalanteckningar utan att läsa dem och bifoga ansökan. Men då vet jag ju förstås när jag får pengarna att den är elakartad eller också inga pengar om det icke är så, kunde vi också konstatera. Hursomhelst så skickar hon hem ansökan så kan jag fundera på hur jag gör. Jag kan ju ana att den är elakartade men i detta läge vill jag vara i ovissheten. Jag är tillräckligt nojig som det är, men tack och lov så varierar det olika dagar.

Imorgon ska jag vaccinera mig. Ju längre jag väntar efter sista cellgiftsbehandlingen desto mer kan min kropp ta upp av vaccinet. Dr Gabriel tyckte att det var lämpligt att vänta i 14 dagar. Jag kommer inte ha fullgott skydd men ett skydd iallafall.

Ja, dagen har hittills varit en riktig slappardag med maken med lite nytta gjord. Magen börjar kurra när jag är hungrig - ett gott tecken!

Här och nu

Nu har det gått sex dagar sen avslutad behandling. Jag känner fortfarande lite illamående ibland men från och med igår tar jag inga tabletter mot illamåendet...det går att stå ut med men är sååå tröttsamt. Får ändå i mig mat. Idag hade jag gått upp ett kilo, det känns ju bra på ett sätt. Känns konstigt att glädja sig åt att gå upp i vikt eftersom jag aldrig har gjort det tidigare. Hoppas också att svampen i munnen försvinner snart, har en konstig smak i munnen, bläää!

Nu har 1a advent varit!! Så mysigt. Har inte alls gjort allt de där jag som jag brukar. Det gör inget, det blir advent ändå. Mamma har gjort en hel del fast hon har ont. I helgen bakade hon och Theo lussebullar, mmm gott! Tack för mammor!!

I lördags ringde min syster när jag precis hade duschat. Förklarade att jag var lite lessen och nu ska ni få höra; När jag tog duschcremen så studsade doften mot mig och det luktade inte alls gott - tål det nästan inte. Det räckte för att börja gråta och tänka "jag vill ha Doves duschcreme"....Ja, och när jag pratade med syrran så kom både det ena och det andra som äcklig smak munnen, illamående, känner av ischias, har fått en böld, är så trött...Men sen har jag inte gråtit mer. Och hon lyssnar så tålmodigt och peppar mig.

Blomsterbudet har varit här med två jättevackra buketter, den ena i juligt rött och den andra i adventsvitt! Jag blev verkligen glad! På lördagen kom blomsterbudet igen, en amaryllis! Alla vackra blommor lättar upp min tillvaro! Måste också berätta om snälla grannar; ena grannen kom över med en massa goda hembakade kakor och en vetekrans - visst är det underbart! Jag blev verkligen glad och tacksam! Och vilken adventsfika vi fick!

I helgen har jag inte sovit något på dan. Känner mig rätt "vaken". Har faktiskt pyntat och grejat lite. Jag blir fort trött men lite kan jag göra. Det gör mig glad!

Känner att det känns bra att vara glad, måste tänka positivt. Vet att det finns de som har tuffare dagar. Men i bakhuvet finns hela tiden den där gnagade tanken - "är jag frisk?". Måste tänka lite mer i nuet och njuta av det som är!

I veckan ska jag vaccinera mig mot influensan. Jag kollade med vårdcentralen eftersom jag var lite rädd att jag var sent ute. Eftersom jag tillhör riskgrupperna är det dessutom gratis - usch, riskgrupperna, tungt....

Snart får vi fira 2a advent - nu börjar tiden gå lite fortare för mig med :) Ett gott tecken! Ett annat är att jag kan dricka lite kaffe utan att det smakar plåt - ett tecken på att cellgifterna börjar gå ur kroppen!

Behandlingen avslutad!

Nu har det gått 35 dagar sen jag påbörjade behandlingen som bestått av inre strålning, direkt på Alien, vid fem tillfällen, yttre strålning 25 gånger av nedre buk och fem gånger cellgifter eller cytostatika. Tack, vem jag nu ska tacka, för att dessa veckor är förbi.

Det är gjort och jag är glad för det! Det har varit tufft, tiden har gått så s a k t a och jag har levt i min puppa med illamående, trötthet, tårar, dåligt samvete. Jag är fortfarande så trött, så trött och kommer så vara några veckor till men sen bör det bli bättre. Mina muskler, de jag hade, bara hänger och skinnet är nästan rynkigt. Vi ska plocka fram hantlarna så jag kan sitta och träna lite armmuskler.

Tjejerna på strålningen igår sa att de beundrar mig för att jag klarat av den tuffa behandlingen. En av dem frågade om jag kände mig stolt över mig själv. Nej, svarade jag, jag kan inte se det nu. Kanske sen...
Tjejerna på strålningen spelade Pink Floyd, högt, när jag kom - de är helt underbara. De fick polkagriskarameller och polkagrisstänger av mig med ett kort där jag beskriver min uppskattning för hur de har tagit hand om mig. De blev glada.

Innan vi skildes åt på strålningen gick vi igenom olika krämer till underlivet, nån salva om jag får ont när jag kissar, att jag kan få fortsatt känningar av biverkningar som diarré 2-3 veckor framåt. Bevaka vikten, jag hade gått ner ytterligare ett kilo....inte bra. Jag måste ha all energi för att kroppen ska bilda nya celler där jag nu är helt strålad.

Vi hämtade mamma i Norrköping som följde med oss hem igår. Hon gjorde potatismos och ugnstekt falukorv och det var så gott!

Tröttheten är så stor att jag mäktar inte med att fira den avslutade behandlingen. Vi gör det i helgen, i hopp om att jag är lite piggare.

Idag har jag endast tagit ett piller mot illamående. Värktabletterna tar jag högst 4 piller om dagen. Jag vågar inte ta bort pillrena över natten, tre stycken, förrän jag har mer kraft. Ibland tar jag en ipren på dan men jag tror det är mest tarmarna som är ömma mer än att Alien gör ont, som måste vara borta nu! Men det kommer kollas av dr Gabriel i slutet av januari, pirrigt och jobbigt.....

Jag tror att läkarvetenkapen har klarat sitt och gjort ett fantastiskt arbete för att göra mig frisk. Jag ber vid alla högre makter, universums kraft och att tron har gjort mig frisk. Jag är så tacksam för vården och för alla tankar böner, styrkekramar, vykort, sms, mail, telefonsamtal, blommor, alla skyddsänglar och andra presenter och besöket (när jag fick cytostatikan) som har stärkt mig genom behandlingen!

Max, barnen och jag tycker det är så skönt att inte åka iväg idag!! Barnen vill nog gärna att det ska vara lite mer som vanligt. De har en mamma som legat i soffan i många veckor nu. Oftast har jag intagit middagen i soffan också. Orken räcker inte att sitta vid köksborden men är också svårt när jag mår illa. Man vill liksom inte ha fokus på maten. Det har gått lättare att äta när jag tittat på tv, just för att glömma bort illamåendet.

Jag vill och önskar få vara lite piggare snart. Jag vill så mycket men orken är precis borta. Nu måste jag ha tålamod. Men längtar så efter den vanliga vardagen, där allt är bra!

Idag hade jag gått upp 3 hg, det är åt rätt håll. Svampen i munnen är fortfarande kvar och jag gurglar med det där pencillinet. Jag längtar efter att dricka kaffe igen. Jag längtar efter att slippa må illa av vissa lukter. Jag längtar efter att slippa "lukta" cytostatika. Jag hoppas svullnaden i mitt ansikte försvinner snart.

Men jag har tålamod.

Glad och lessen

Två behandlingsdagar kvar!! Och det är endast yttre strålning. Jag är så glad! I tisdags gjorde jag sista inre strålningen. Som vanligt med lite lätt dos lugnande så jag är ändå med istället för att vara nedsövd. Jag påminner alltid om musik och nu vet de vilken jag vill lyssna på. Allt gick bra och de tog ut det lilla instrumentet, ett litet plaströr, som de använt vid strålningen. Den här gången var det dr Gabriel som gjorde förberedelserna. Och som vanligt var alla så omtänksamma. Eftersom det var sista gången gav jag en present till gänget på brachyterapin, massa små polkagrisarkarameller med ett kort till dem med rubriken "Till alla mina hjältar".

Sov måndag till onsdag hos min snälla systerdotter Elin. Så skönt att slippa resorna. Men jag har mått så illa den här veckan, det har verkligen varit jobbigt.

I onsdags var det dags för sista cytostatikan. Den dagen var en lessendag. Jag kände mig så kraftlös. Elin erbjöd sig att sitta med mig tills Max skulle komma vid 11.30. Visst är hon snäll! Först får jag koksaltlösning i 1½ timma. Därefter cytostatika i 2 timmar och sen koksaltslösning igen så sammanlagt fem timmar. Jag blir svullen och får nån slags askgrå färg i ansiktet när allt är klart. Nu fick jag ännu mer piller mot illamåendet. Sjuksköterskan konstaterade att mitt ökade illamående är nog också en biverkning från strålningen. Och den snälla sjuksköterskan tröstade mig när tårarna rann. När det är en sån dag tål jag inte mycket. Äntligen tog de ut picc-linen, den 38 cm långa katetern som jag har haft i ett blodkärl som de använt när jag fått dropp, cellgifter m m. Sjuksköterskorna på behandlingsmottagningen fick också polkagrisar!

I tisdags fick jag prata med dr Gabriel. Han kom med en gåva, som han sa. Ni som är känsliga ska inte läsa mer men jag vill skriva om det är just för att det kanske är tabu men dock en stor grej för patienten. Gåvan är en stav som ska föras upp i slidan så att det inte växer igen, det är sant. Det beror på strålningen och gör att sammanväxningar är vanligt. Men för att förhindra det och göra det möjligt med ett samliv men också för undersökningar är det jätteviktigt med den här staven. Varje dag i ca 3 minuter första månaden efter avslutad behandling. Därefter lite glesare och kan behövas i 2-3 år framöver, beroende på vilket samliv man har. Japp, nu vet ni!

Dr Gabriel sa också att jag ska undersökas i slutet av januari och även göra en MR-röntgen, usch, den jobbiga. Han ser så allvarlig ut och jag blir nervös. Den där Alien oroar honom och han vill göra både röntgen, vilket jag gör i Jönköping, men också gynekologisk undersökning i Linköping.

Tankarna kom och bidrog till att onsdagen blev en tung lessendag. Glad men lessen....Jag ser slutet på behandingen och det känns så bra, jag är glad. Dessa fem veckor känns som 10 veckor, det har gått så långsamt. Sen kom jag på att ovissheten kommer träda in i igen, väntan....jobbigt, nojigt och jag blir lessen. Dr Gabriel sa att jag kommer fortfarande vara trött i slutet av januari så vi får se om sjukskrivningen blir förlängd. Han frågade om jag känt av klimakteriet än men icke, det är ju skönt. Det kommer troligt när som eftersom strålningen har dödat äggstockarna.

Men som sjuksköterskan Kristina sa igår "Du ska tänka att du är botad nu". Tack för de orden! Ja, det är så jag ska tänka!. Glad, inte lessen!

Jag har inte tappat håret eftersom den cytostatikan jag har fått påverkar inte håret. Men jag har tappat en del ändå eftersom jag har den där håravfallssjukdomen, men som tur är så är det där bak så överhåret döljer fläcken. Jag har inte brytt mig så mycket.

Idag har jag känt lite hunger, då blir jag glad. Theo har varit hemma två dagar, haft jätteont i halsen men har kryat på sig lite. Det blir myskväll ikväll. Är glad att det bara är två strålningsdagar kvar. Är glad att mamma troligen kommer hit på tisdag. Är tacksam för alla runtomkring mig! Är glad för att så många skickar en hälsning men när det är som värst orkar jag inte ens svara på sms men ni ska veta att jag verkligen blir glad!
Hoppas helgen blir bra för er alla!

När barnen är sjuka....

Helgen var sådär....I lördags följde jag faktiskt med in till stan, Jönköping. Jag gick in till en blomsteraffär och köpte lite Fars-dags blomster. Vi hämtade mat på Max och tog våra hamburgare och åkte till Vättern och satt i bilen och åt med en vacker utsikt! Framåt kvällen började illamåendet.... och tarmarna blev oroliga. In med piller!

Söndagen låg jag hela dan, försökte få i mig lite näringsdryck och pasta. Usch, vilken jobbig dag.

Men det jobbigaste är; Max och Theo åkte in till distriktsköterskan efter att jag hade ringt och undrat över märken på Theos hals och rygg, som en stor ring. Diagnosen blev att min lille Theo har borrelia! Fy vad jag blev lessen.....och Max också men tur att vi åkte in. Då börjar vi rannsaka oss själva och undra om vi borde ha upptäckt det tidigare men doktorn sa att det inte alltid är lätt. Nu äter han pencillin och ligger i soffan och vilar, lille plutten.

Max och jag åkte upp till Linköping kl 13 idag. Theo försäkrade att det skulle gå bra att vara själv en stund tills Alice kom hem. Jag ringde våra grannar som också skulle kolla till dem.

Nu har jag tagit prover inför sista cytostatikan på onsdag. Jag är ganska sönderstucken men hon som stack mig fick tillräckligt....Efter provtagningen var det strålning igen. Upp på vågen igen för att kolla så att jag inte gått ner mer och det hade jag inte. Jag har nu fått ordinerat näringsdryckerna, sex flaskor kostar 380 kronor, jösses! Jag kommer få 18 och för det betalar jag 250 kronor. Tack igen välfärdssystemet!

Nu är jag hos min systerdotter och stannar här tills onsdag. Tänker på min son...jobbigt när barnen är sjuka.....tänker på min dotter som är så duktig...Tänker att det endast är sex behandlingsdagar kvar!!

Ser ljust ut!

Måste bara få lägga ut bilden på mina fina vänner, Kattis och Cecilia, som satt och höll mig sällskap när jag fick cytostatika förra gången. Det var så skönt att träffa dem och få kontakt med "verkligheten".

Nu känner jag att nedräkningen kan börja på behandlingen. I torsdags pratade jag länge med dr Sofie. Flera har frågat mig vad som händer sen men jag har själv inte velat veta. Nu var jag mogen att fråga. Efter den 22 november, som är min sista behandlingsdag, ska jag äta bra, vila när kroppen säger och ut och gå. Jag ska "bygga" upp kroppen och återhämta krafterna. Vi diskuterade också om jag ska vaccinera mig för influensan. Mitt immunsystem lär kunna byggas upp rätt skaplig på tre veckor efter den 22 november så jag slipper inte julhandeln :) Men den gillar jag ju också!

I januari någon gång görs en gynekologisk undersökning för att se hur behandlingarna har tagit. Strålningen behöver verka en tid och bindväven ska repa sig innan ny undersökning kan göras.

Vi pratade också om det mentala, att återgå till vanliga vardagen - åh va härligt det låter "vanliga vardagen" - att träffa vänner och kollegor igen efter den här "resan" (som ännu inte är avslutad). Vi pratade om andra perpektiv på livet, andra prioriteringar, att bli mer känslig eller arg eller vad det nu kan vara. Det var ett bra samtal. Jag frågade henne om det finns nån plan B. "Nu är vi inställda på att det här har gått bra" svarade kloke dr Sofie. Jag tyckte det var ett bra svar, det är pirrigt ändå.

Jag har dragit ner på min smärtmedicin, istället för 11 piller äter jag 6 piller och bara en är morfin. Det känns bra. Men nu har jag fått svamp i munnen (troligen från cytostatikan och alla mediciner). Har fått pencillin som jag ska gurgla mig med 4 gg om dan. Smakar fräscht! Den konstiga smaken i munnen är troligt orsaken till att jag inte kan dricka kaffe, smakar jättekonstigt. Jag har bokat om en tandläkartid till i slutet av januari. Ska se till att få en rejäl uppfräschning.

Ja, nu är jag invald som styrelseledamot i avdelningsstyrelsen. Jag har pratat med nye ordförande om min återgång och eventuella behov av anpassning. Jag har mailat chefen på mitt kontor och vi ska prata om vad jag ska jobba med på kontoret. Det är också en process som jag inte trodde för några månader sen. Men det blir säkert bra. Ibland slår tanken mig - nåt är meningen med detta.

Känner mig än så länge rätt okej, helgerna brukar vara jättejobbiga med illamående och trötthet. Är verkligen sugen på att åka in till stan och bara glo runt lite. Får se hur det blir. I vilket fall som helst vill jag köpa blommor till min kära man för att fira lite Fars-dag imorgon.

Ja, det börjar ljusna ute nu och jag har ätit frukost och bläddrat i trädgårdstidningen och fått tips om utsmyckning inför advent. Blir så sugen! Och nu bara sju behandlingsdagar kvar! Ja, det ser faktiskt ljust ut!!

Fjärde behandlingsveckan

Jag har träffat dietisten. Kändes mycket bra. Fick bekräftelse på att jag tänker rätt med vad jag stoppar i mig. Ska inte ha för mycket fett för det är inte bra för tarmarna. Men måste äta lite så att jag går upp i vikt. Hon skriver ut näringsdrycker till dietisten i Jönköping på Ryhov och sen skickas de hem till mig.

Blomsterbudet ringde på! Det var från kollegor i Jönköping, 4M. På kortet stod de rätta orden, jag blev peppad och tröstad!!! Gulligt och naturligtvis rann tårarna. Max och jag konstaterade att jag har haft minst en bukett sen 1 september. Helt fantastiskt och jag är verkligen glad för det. Och orkidén från Falusektionen har blommat så fint hela tiden!

I två dagar har det nu varit ombudsmöte för ST inom Arbetsförmedlingen. Jag avgick som ordförande. Känns lite sorgligt i hjärtat...Men jag hoppas jag blev vald som styrelseledamot.

Idag ringde min personlige handläggare på försäkringskassan. Hon undrade om det gick bra och prata. "Ja, jag ligger bara här och får cellgifter i Linköping", sa jag. Men oj oj, då ringer jag en annan dag. Men jag förklarade att det gick bra och hon undrade varför jag inte kunde få gifterna i Jönköping. Troligtvis för att all annan behandling är här också och så förklarade jag... Surt, egentligen skulle hon fråga läkaren om hon nu undrade....Men hon var bra och skulle ringa igen i januari.

Nu är det nio behandlingsdagar kvar!!!!!! Och sen är det 1:a advent, jag älskar advent och jul!!

Biverkningarnas ankomst

Helgen har varit ok. Max tycker att jag har varit piggare än tidigare helger. Jag har mest legat i soffan men inte sovit lika mycket. Och det bästa, jag var ute både lördag och söndag i trädgården. Igår gick jag med sekatören och klippte lite men oj, vad trött jag blev. Max hämtade Chinamat åt oss i lördags, så gott det var!

Barnen var hos min syster och svåger i Nyköping. De gjorde lite utflykter och jag är så glad för att det blev så!! När de kom hem igår kom tårarna och kärleken bara rinner över när jag kramar dem!

Biverkningarnar från strålet börjar nu komma. Jag har sprungit som en tok på toaletten. Jag fick också salvor i fredags som jag ska smörja eftersom slemhinnorna tar stryk.

Imorse åkte vi innan kl 9. Tårarna rann mest hela tiden. En lessen-dag, en tung dag, en jobbig dag....När jag träffade de snälla sjuksköterskorna på strålet var det dags att gråta igen. De är så medkännande. De sa, som den mest naturliga saken i världen, att "har du inte köpt piller mot diarrén?": Det kom ju inte jag ihåg. De vägde mig..jag har gått ner 2 kilo...inte bra. Det skickade med mig näringsdryck med olika smaker som jag ska dricka som mellanmål. De smaker jag gillar bäst ska de sen ordinera mig. Det är slut med vinprovningar - nu handlar det om näringsdrycker :)

Efter strålet var det dags att ta prover inför cytostatikan på onsdag. Och tårarna rann...de tog liksom inte slut och jag började bli lite irriterad. Proverna togs, även strumaprovet som min doktor här i Huskvarna ska ha besked om.

När vi kom hem idag vid kl 13 ville jag ha makaroner med massa smör och efter det kände jag mig lite piggare. Sen var det dags att spana in posten och då rann tårarna igen. En skyddsängel och choklad!!! Hon vet säkert att jag älskar choklad!! Oja, Pia m fl, ni kommer snart och hälsar på, nu ska det bli av!!!

Min mailkompis, som har erfarenhet av skit och eländet och lite till, kallar henne I.K mailar mig massa recept och tips på bra maträtter. Min andra maträtt som är kanon är äggmacka med massa majonnäs! Jag ska nog lägga till några räkor också. Tack I.K för alla tips och mail och att du säger att det är ok att vara egotrippad, lessen och så förlamande trött!

Imorgon hoppas jag på en dag då jag känner mig starkare! Tårarna måste ju ta slut för dan iallafall....Idag är det elva behandlingsdagar kvar!! Jippi!

Annorlunda dag

Nu är jag på vårdavdelningen i Linköping. Jag har idag fått inre strålning, tredje gången av fem. Jag är så stolt - jag har fixat detta utan narkos. Det jag får är lite lull-lull, som jag kallar det, en lätt dos så att jag slappnar av. Förhoppningen är att jag inte ska må lika illa, vilket narkosen kan ha varit en orsak till mitt illamående.

Jag har bott hos min systerdotter Elin sen i tisdags. Jag får sova i hennes sköna säng. Pappa och hans sambo bor en trappa nedanför. Igår fick jag en bit smörgåstårta när jag tittade in där. Å så gott det var!

Igår var en annorlunda dag! Elin skjutsade upp mig till sjukhuset. Jag gick till yttre strålningen och fick en dos. Magdalena på strålet sa till mig att hon tyckta jag var så duktig som fixar den här tuffa behandlingen och hon tycker jag har något inre lugn. Det värmde de orden!!!

Upp till våning 11 för att få cytostatika. Jag hade bestämt med barndomsvänner, klasskompisar från Stigtomta, att de skulle komma och hålla mig sällskap. Kattis kom från Nyköping vid kl 11 och Cecilia som bor i trakterna kom ca 11.30. Å, vad jag var lycklig och vad jag grät!!! Dagen gick så fort. Och vi har inte träffats på många år men vad gjorde det! Vi pratade om nuet, gamla klasskompisar, vad som hänt oss, ja ni vet. Tiden gick så fort! Och det var så mysigt! Och jag fick kontakt med verkligheten på nåt sätt. Tack Kattis och Cecilia som gjorde min dag!!

Nu är det det där med cytostatikan. jag mår så dåligt av den på lördagen och söndagen. Sjuksköterskan och jag utvärderade. Har nu fått ännu mer piller och jag hoppas det ska bli bättre. Jag känner domningar och stickningar i fötter och händer och det måste "vi" vara observanta på. Det får inte hålla i sig, då måste jag ringa. Jag sa också att jag har börjat känna mig yr ibland, men det är en ganska typisk biverkning. Jag sa också att jag tycker det är tjock i skallen, kan inte tänka klart, svårt med koncentration och är trög. Det är också typiskt, sa Bitte. jag blev så glad att jag började gråta för jag tycker det är jobbigt att inte kunna tänka snabbt eller tappa tråden.

Nu har jag varit 15 gånger på strålning av 25. Jag har fått cytostatika tre gånger av fem. Jag har gjort inre strålning 3 gånger av fem. Det går framåt!!!

Jag längtar efter att gå till frisören. Och jag längtar efter fotmassagen. Jag längtar efter ett friskt liv och jag är på väg!!

Jag längtar efter barnen och Max. Imorgon kommer de när jag ska ha strålning. De ska vara med och se hur det går till. När det är klart skjutsar Max dem till Nyköping, till mormor. Sen ska barnen tillbringa helgen hos min kära syster och sambo. De ska hitta på lite skoj! Och Max och jag är så glada för det! Vi har nu en helg för oss själva. Min käre man behöver lite "ledigt". Förhoppningsvis är jag lite pigg så att jag iallafall kan vara ett sällskap. Det kommer att bli bra!

Det går ju...

Ja, det går rätt bra! I torsdags fick jag narkos för att få inre strålning. Jag får en jättehög dos strålning direkt på Alien när jag får den inre strålningen. Inga biverkningar. Kristina förklarar och visar hur röret ser ut som de har sytt fast där det ska strålas. Narkossköterskan Kerstin är så snäll. Jag var uppe på avdelningen igen vid 11-tiden och Max fanns där! Tack och lov för min tålmodige make!

Efter lite mackor och pannkakor till lunch kände jag att pulsen ökade. Försökte sova och slappna av men.....till slut ringde jag på sköterskan. Hon kom in och kollade. Jo, den låg på ca 100 slag men det kan bli så när allt sömnmedel och medicin går ur kroppen. Jag kommer in om en stund igen, säger hon och går helt lugnt. När dörren stängdes kände jag hur pulsen blev som vanligt igen....Men oj vad trött jag var. Det tar på med hög puls några timmar.

Efter yttre strålningen på eftermiddagen åkte vi hem och klev in genom dörren vid 17.30. Sonen var själv och dottern var på torsdagsklubben. Åå, jag får så dåligt samvete, orkar liksom inte engagera mig. Tack och lov för mobiltelefonerna och goda grannar!!!

I fredags for vi kl 8 och den yttre strålningen tog 12 minuter. Nu har vi lärt oss, Max parkerar inte utan åker runt en stund. Vi tog vägen hem längs Vättern från Ödeshög och det är så otroligt vackert med alla höstfärgerna. Vi stannade några gånger och insöp alla hösten dofter!! Naturen är så skön!

Fredagen var rätt okej, sov inte så mycket. I lördags var ingen bra dag, sov och mådde illa. Det är så jobbigt med illamåendet. Och på nätterna svettas jag som en tok. Jag tycker jag utsöndrar cytostatika och ansiktet är helt flottigt, urk!

Blomsterbudet kom i fredags, tack Malmö för vackra blommor! Och tack Göteborg för brev! Det känns så skönt med alla hälsningar och jag uppskattar det verkligen! Jag känner mig helt lost, vet knappt vad som händer, men vill så gärna hänga med i vad som händer på jobbet. Kul när ni hör av er! Men just nu orkar jag inte med att prata i telefonen....

Söndagen har snart gått och jag har mest legat i soffan. Tog en runda i trädgården, skönt när det blåser i ansiktet. Max och barnen är i stan och shoppar och äter. Jag har fått i mig lite mat och det känns rätt ok. Imorgon hoppas jag att det blir en bättre dag! Det går ju! Ska klippa måttbandet när Max och barnen kommer hem!

Andra veckan påbörjad!

Visste ni att extrasaltade snabbmakaroner med ketchup och tre glas mjölk är en riktig höjdare?? Det visste inte jag heller men igår var det just det som smakade som bäst! Och nu sitter jag och väntar på samma rätt. Varför byta ut ett säkert kort?

Den senaste veckan har verkligen varit i ett töcken. Visste inte att tröttheten skulle bli så förlamande, så...tröttsam.... Men idag har jag nästan varit som vanligt. Max och jag kom upp vid 9.00, till strålet. Därefter till behandlingsavdelningen för att få cytostatika. Det tar nästan sex timmar att få den behandlingen. Pratade med sjuksköterskan om min vecka och vi utvärderade. Kändes jättebra och de är så fokuserade på varje patient, jag syns. Nu har jag fått ett dunderpiller som är så dyyyrt att hon påpekade att jag måste anteckna extra noga i min "Illamåendedagbok" hur jag mår! Självklart! Jag fick ytterligare ett piller som jag ska ta imorrn. Totalt så är det 10 illamåendepiller som jag ska ta imorgonbitti. Jag säger: Tack för piller!!

Min nya vän, bloggkompisen Tuttan, skrev så bra i en kommentar på min blogg igår, bl a "behandlingssjuk". Det var ett bra ord! Jag ringde både min mor och min far idag när vi for hem idag. Båda blir så glada att jag låter som vanligt. Förklarade för dem att passa på för nu blir jag behandlingssjuk igen. Tack, Tuttan!

Nästa vecka är det höstlov för barnen. Det har gnagt i mig - hur får barnen ett bra lov när det är som det är? Jag ska vara tre heldagar i Linköping...Lösningen är på gång och det känns så bra. Ska ringa lite samtal och prata med barnen.

Nästa vecka blir också tuff, narkos tisdag och torsdag och cytostatika på onsdag. Jag funderar starkt på att bo hos min systerdotter Elin. Har checkat och det går bra. Samtidigt slipper barnen se mig ligga i soffan, Max slipper köra minst en dag och jag slippper fara fram och tillbaka. Och viktigast; Max blir hemma hos barnen. Ja, så får det nog bli.

På onsdag när jag får cytostatikan kommer nog min barndomsvän till Linköping från Nyköping!! Men jag måste varna henne att jag ser sjuk ut - minst sagt - lite hängig eller vissen, som nån på strålet sa. Ska kanske ringa en annan klasskompis också....så rik jag är med såna fantastiska människor runtomkring mig. Ni alla fungerar som mina kryckor som gör att jag håller mig uppe och snart ska jag gå själv, men stödet behövs ett tag till och ni finns där! Senaste veckan har blomsterbudet varit här en gång, syster hade med sig vackra blommor, vykort, brev, paket från Australien (godiset var till barnen), en massa sms och gulliga M som kom i lördagsmorse med nybakade bullar, grannarna som hör av sig. Helt, otroligt fantastiskt!!!!

En annan bra sak idag: Alla värden med blod, plättar och kroppar var jättebra!! Så skönt! Jag behöver inte vara så stressad över att jag inte kunnat äta. Men jag har gått ner 2-3 kilo men förhoppningen är att inte tappa mer nu.

Imorgon far vi senast kl 7 för inskrivning på vårdavdelningen inför narkos. Då ska första inre strålningen göras, direkt på Alien. Till strålet efter sex timmar. Sen kväll.

Nu längtar jag efter min dotter som är iväg med "fiol-grannen" på konsert! Åh, vad glad jag blev att hon frågade Alice. Och Alice blev lika glad! Vilka underbara människor!

Moderaternas nya historiaskrivning upprörde mig idag annars känner jag mig ganska tillfreds idag....

Nu ska jag öppna posten, ett brev till mig, och jag lär säkert börja gråta så jag måste hämta lite näsdukar. Tårar befriar! Post är roligt att få! Och skit och eländet ska bort, bort, bort - ut ur min kropp, kropp, kropp! Så är det!

Trötta dagar

Oj, oj oj, inte trodde jag att jag skulle bli så trött. Dagarna är som i töcken. I lördagsmorse kommer min goa vän M med färska, nybakade bullar!!! Där stod hon och bankade på dörren. Är det inte otroligt! Åh, vilka bullar sen!! Så fort hon visade sig började jag gråta, så himla känslig är
jag nu....Min fina syster kom lite senare på eftermiddagen och det var så skönt både för Max och mig att prata med någon annan om lite annat. Barnen sov över hos kompisar. Känns bra att de ändå känner att det är lite som vanligt.

På söndagen åkte vi och hämtade min systerdotter vid bussen nära Gränna. Syrran åkte framemot eftermiddagen. Jag sov mest. Stackars Carolina...Men det var så skönt att få träffa henne!

I måndags åkte vi upp till Linköping kl 7.30 för jag hade tid för strålning kl 09.10. Carolina åkte med för att sen fara vidare hemåt. Jag kräktes på vägen upp. Efter strålningen gick vi upp till behandlingsmottagningen och fick piller mot illamåendet. Därefter gick vi vidare till provtagningen. De måste kolla mina värden inför nästa cytostatika behandling, dvs imorgon.

Jag är trött, trött och trött. Jag mår illa. Jag ser ut som ett grått täcke. Jag gråter. Känner konstiga dofter. Och jag tycker jag är en mespropp som bara klagar. Så tröttsamt!!
Jag är tacksam för behandlingen men trodde inte jag skulle känna mig så liten vissa dar.......

Idag har jag varit vaken i flera timmar och Max tyckter jag ser något piggare ut, hmmm...Hursomhelst så har jag kraft och lust att kolla datorn. Min chattkompis L skickade en dikt som hon tyckte passade mig och hon vet inte hur rätt hon har! Det var just den beskrivningen jag behövde! Tack, fina L med det stora hjärtat!!!

Imorgon är det heldag i Linköping, först strålet sen cytostatika. Jag för dagbok som vi ska gå igenom imorgon och troligt är att jag får mer piller mot illamåendet. Det är ju så viktigt att jag äter!!! Det stressar mig att jag inte äter...

På torsdag är det den första inre strålningen på morgonen med narkos.

Nu ska jag äta en yoghurt!

En tuff dag!

Det var en tuff dag igår...orkade inte ens göra nåt inlägg här på bloggen. Jag vaknade vid 6-tiden, kände mig trött, olustig och jättetörstig. Jag skulle vara på fastande mage eftersom jag skulle operera in röret i livmodern för att de ska stråla direkt på Alien (tumören). I onsdags fick jag den första dosen cytostatika. Sviterna av den kom igår på torsdagsmorgonen. Mådde lite konstigt och så trött. Ringde vårdavdelningen och frågade om jag inte kunde få dricka lite. "Ok, lite men bara vatten" svarade hon. Duschade och sen satt vi i bilen vid 8-tiden. Jag sov mest hela vägen upp och grät när jag fick fina sms av min chattkompis L.

Väl framme blev jag inskriven på vårdavdelningen. Ner till "strålet" för att få en dos yttre strålning. Jag talade om för alla att det var en lessendag och alla var så snälla så då grät jag ju ännu mer....Strålningen tog ca 10 minuter och sen upp igen.

Pratade med doktor Sofie. Föreslog att jag kanske kunde få lite dropp med lite energi. Det fixades på en gång och jag kände mig lite bättre till mods. De talade också om att jag skulle till MR-röntgen kl 14.30 för att kolla om röret i livmoderns sitter rätt. Å,nej utbrast jag, den är ju så jobbig. Men tydligen skulle den bara ta 10 minuter, förra gången låg jag där i 40 minuter och den bånkar och slår sådant. Men då grät jag för att jag skulle dit också. Tuff dag. Max fanns med hela tiden som mitt stora stöd!

Ner till brachyterapin (namnet på den enhet på strålningen som menas att de jobbar nära tumören). Där fick jag träffa doktor Gabriel för att prata om min smärta. Öka dosen, sa han. Ok. Och sen pratade vi om lessna dagar och bra dagar. Och ibland är det såna här dar, säger snälla dr Gabriel så förstående.

Dags att åka in till narkosen på brachyn. Där träffade jag Kristina, Inger, Maud, näej jag kommer inte ihåg alla, men alla var så snälla! Jag var spänd och orolig men de hjälpte mig att andas lugnare och sen blev de nöjda och sövde mig. Gonatt!

Efter drygt en timme var jag uppe på avdelningen. Kändes bra att ha det gjort. Trodde jag var hungrig. Sköterskan kom in med pannkakor (mmm, jag älskar pannkakor och helst med gurka!) och en soppa. Jag åt några tuggor på pannkakorna sen tog det stopp. Väntade och åt lite av soppan och det gick lite bättre.

Nu dags ner till MR-röntgen. Vi hade tänkt att Max skulle vara hemma hos barnen till kl 15.30 men jag ville ha kvar honom till efter röntgen och så blev det. Han väntade i rummet (jag hade eget rum, tack och lov!). Där var ju killen lika snäll som alla andra. Han talade om i hörlurarna att "nu är det sex minuter kvar". Visst är det snällt? Och snygg var han också :).Jag var tillbaka vid 15.15. Resan i kulvertarna var så guppig att jag blev illamående i hissen. Väl inne på rummet var det dags att kräkas. Max åkt efter nån timme och jag somnade.

Vid 18 kom sköterskan och frågade hur det var och jag kände mig inte hungrig. Vi kom överens om att jag skulle ta ett piller. Efter 10 minuter åkte det också upp. Sköterskan gav mig något starkare intravenöst. Senare fick jag i mig yoghurt och en macka samt alla piller. En tuff dag! Började jättetufft men framåt kvällen kändes det rätt ok. Det lessna hade försvunnit och olustkänslan likaså.

Vaknade imorse på avdelningen och kände mig lite mer som vanligt. Duschade och hämtade frukost. Tog alla mina piller. Nu är jag uppe i 14 piller på morgonen. Fick ett extra illamåendepiller av sköterskan. Fick i mig mannagrynsgröt, gott!

Ner till strålet igen. Tog en kvart. Alla frågar så deltagande hur jag mår. När jag la mig ner på britsen sa Magdalena att idag får du lyssna på en riktig smörsångare....hm. Första gången blev jag så glad när ni spelade Pink Floyd, de är mina favoriter, sa jag. Magdalena skulle skriva upp det så ska de försöka spela mina favoriter när de strålar mig! De är för gulliga!!

Max kom vid kl 10. Doktor Sofie kom 10.30 och vi pratade lite om gårdagen och kommande vecka. Sen åkte vi hem!

Skickar med några kloka ord som jag fått av min chattkompis L som har fått det av en kollega: den sorg som inga har några tårar får andra organ att gråta.

Imorgon kommer min syster!! Jag är så glad och tacksam för det! På söndag kommer systerdotter C vilket gör mig lika glad!! Det blir en bra helg!

Idag kunde jag inte komma på vilket foto som skulle symbolisera den tuffa dagen. Jag bestämde mig för att ta ett foto på dottern när vi var på semester. De tuffa dagarna behöver inte vara med på bild...

Startskottet har gått med Pink Floyd!

Nu är jag igång. Natten var bra! Klockan 9.00 klev vi in i Onkologens hus i Linköping på behandlingsmottagningen. Jag träffade sjuksköterskan Bitte. Innan hon började informera satte hon in koksaltlösning. Det är bra för njurarna för de tar lite stryk när man får cytostatika. Nu kom PICC-linen till nytta som sitter i överarmen. De behövde alltså inte sticka mig utan kanylen var klar!

Bitte informerade en hel del om vad det innebär med cytostatika. Allt som jag kan känna av som synförsämringar, hörselförsämringar, konstig känsla i huvet, som kuddar under fötterna, domningar i fingrar och fötter, blåsor i munnen m m m m. Och nu minns jag inte vilket som är ok och vad som inte är det för då ska jag ringa till avdelningen. Men oavsett vad jag känner så kommer jag nog ringa....När koksaltlösningen hade droppat klart fick jag cytostatikan som tog 2 timmar och därefter var det dags för en ny omgång koksaltlösning.

Idag var också startskottet för första yttre strålning. Klockan 14.30 åkte vi till strålningen tillsammans med droppställningen. Max fick vara med i "kontrollrummet". De ställde in maskinen och under tiden fick jag lyssna på PINK FLOYD! Det var kanon, de är ju mina favoriter! När allt var klart, tog ca 10 minuter, ville de ta foto på kryssen med tatueringarna och sen en bild på mitt ansikte. Av säkerhetsskäl eller kvalitetssäkring. Det tycker jag är fantastiskt. Vården imponerar!

Innan jag åkte hem fick jag med mig ett papper hem där jag ska anteckna hur jag mår varje dag fram till nästa onsdag då jag ska få en ny omgång cytostatika. Jag har fått medicin som jag ska ta mot illamående.

PÅ strålningen träffade jag Magdalena, Manne, Ingrid och Stefan som ska ha hand om mig varje dag jag ska strålas. Nu är det bara 24 gånger kvar med den yttre strålningen!

Klockan 16.00 satt vi i bilen på väg hem igen efter att ha hämtat ut massa medicin. Jag kände mig lite illamående efter en stund i bilen. Det släppte vid 19-tiden och jag hoppas slippa känna av det igen.

Imorgon åker Max och jag upp så jag är där till kl 9.30 för att skrivas in på vårdavdelningen. Klockan 10 ska jag få yttre strålning. Klockan 11 ska jag opererar in det där vaginala intrumentet som ska användas när jag får inre strålning. Jag kommer att sova kvar på vårdavdelningen till fredagen och Max åker hem till barnen. Det blir bra.

Ja, det är var en ovanlig onsdag som kommer bli en vanlig onsdag fyra veckor framåt. Det stod nåt helt annat i min jobbalmanacka....så det kan bli.

Nu ska jag äta och dricka. Imorgon fasta eftersom jag ska få narkos. Första centimentern klipps av idag från måttbandet! Nu är det 34 dagar kvar, yes!

Tatuerad!

Andra dagen med förberedelser är avklarad! Känns bra! Vaknade inatt redan 1.30 och hade ont. Stod ut till kl 3.30, då tog jag piller. Somnade sen så skönt, så skönt. Klockan ringde 6.25. Barnen iväg till skolan, frukost, sov en stund. En av grannarna hade ställt en present utanför dörren med krya på mig hälsningar! Dags att fälla tårar igen - jag blir så rörd och glad!

Idag åkte vi i god tid. Vi hann med en fika på Onkologens café. Klockan 13.30 åkte vi till våning 11 och där var Ellinor. Hon tvättade och la ett nytt förband på min PICC-line kateter (den där slangen som är i ett blodkärl istoppat från överarmen). Hon tyckte att det såg så fint ut och det var bara ett litet blåmärke. Jag talade om för henne att jag är inte den typen som vill titta utan litar helt och fullt på henne!

Därefter åkte vi till våning 9, Strålningsavdelningen. Det var dags att simulera strålningen. Jag låg under nån maskin och de grejade och fixade under ca 20 minuter. Det är för att precisera in var de ska stråla mig. Och när det visste var så TATUERADE de mig, en på var höft och en på magen. Coolt, tycker jag. Men det är ju bara som en liten sån . och de stora krysset som du ser på fotot är ritat med penna. Men ändå, den lilla pricken i mitten är tatuering, på tre ställen!

Därefter vidare till kontaktsjuksköterskan Stefan som informerade om strålningstider för den här veckan. Vi lämnade några önskemål om tider framöver. Stefan informerade om möjliga biverkningar, att jag ska äta lite men ofta, äta fett, att jag inte får gå ner i vikt (tjoho!) för jag behöver energi så att kroppen orkar producera nya celler. Ungefär den tredje strålningsveckan kommer jag känna av möjliga biverkningar och jag kommer att bli trött. Detta kan hålla i sig ett tag efter avslutad behandling som är den 22 november.

Max frågade en massa om celler hit och dit och Stefan blev engagerad och förklarade så gärna. Då gick jag in i min egen bubbla och fundera ut nya frågor. Jag pratade om alla piller jag äter och att det gör ont på nätterna. Han förklarade en del men sa också att de kan boka en tid med dr Gabriel så kan vi reda ut det med honom. Så bra! Jag känner mig lugnare. Det är jobbigt att ha ont och jag känner att jag vill ha kraft till behandlingarna inte att det går åt till smärtan.

När vi var på väg hem ringde jag min dotter. Fick inget svar. Blev orolig. Ringde grannen. Jo, hon hade pratat med Alice som hade låst sig ute. Men nu var hon hos grannen som spelar fiol som Alice så gärna själv vill börja spela. Åhh, vad skönt med hjälpsamma grannar!! Det känns så skönt och tryggt!
Och när vi kommer hem finns där tre vykort/brev som peppar mig och ger mig fortsatt styrka! Tack Reserven, Malin och Iris!

Nu är förberedelserna klara. Imorgon är det första behandlingen för cytostatikan kl 9.15, som lär ta sex timmar. Imorgon är också första yttre strålningen. 35 dagars behandling - imorgon börjar nedräkningen!

Förberedelser

Idag var jag i Linköping för att sätta in en PICC-line kateter. I kallelsen som jag fick för två veckor sen bifogade de en tvättsvamp som jag skulle
tvätta mig med kvällen före, vilket jag gjorde igårkväll. Armar och armhålor skulle tvättas noga.

På morgonen åkte barnen med oss samtidigt som vi åkte och lämnade lilla bilen till verkstan för lagning. Vi släppte av barnen vid skolan. Väl hemma åt vi frukost och sov en liten stund. Förberedelse inför besöket idag var att jag skulle äta och dricka ordentligt. Klockan ett klev vi in på vårdavdelningen på Onkologen i Linköping. Jag träffade sjuksköterskorna Carolin, Ellinor och Gunilla, tror jag att de heter. Så vänliga människor som beskriver och förklarar och lugnar. De frågade vilken arm som jag ville ha "slangen" i. Det är ju inte lämpligt att göra upprepade rörelse som e x putsa fönster, förklarade en av sköterskorna. Hm, tänkte jag och såg min chans. "Men ta den i högerarmen då så slipper jag putsa fönster", svarade jag. Smart vá? Ni ser på fotot att jag har ett förband på överarmen och oj, vad jag ser ut som jag ska slå till nån...och jag ser trött ut. Det tar på den här skit och eländessjukdomen.....suck.

Det tvättade och kollade vilket kärl som var bäst att trä in den där "slangen" i kärlet. Jag fick en liten bedövningsspruta. De tog hjälp av ultraljud för att hitta rätt och bra kärl. "Vill du se", sa en av sköterskorna. Nej, för sjutton, utbrast jag. Det ligger inte inom mitt intresseområde, iallafall inte just nu...Efter ca 45 minuter var de klara. Då skulle jag vidare till lungröntgen. De skulle ta en bild för att se att den där "slangen" låg rätt. Nästan 38 cm har de kört in i ett kärl. Vitsen är att alla blodprover ska tas från kanylen och att jag även ska få cellgifterna i kanylen, om jag fattat allt rätt.

Vi var hemma igen efter att ha hämtat bilen vid ca 17.30. Då var jag trött och började få ont igen. Men nöjd att det har börjat nu. Förberedelser inför behandlingen. Det känns bra! Det var pirrigt igår men känns skönt nu. Jag är igång!

Imorgon ska jag vara där igen kl 13.30 för att kolla "slangen" och lägga om eller ta bort nåt. Minns inte. Men sköterskan vet nog vad hon ska göra. Jag ska till våning 11 och fråga efter Ellinor iallafall. Kl 14.20 ska jag till strålningen. Det jag vet är att vi kommer snacka strålningstider för första veckan. Max tror att jag även kommer få första yttre strålningen som tar en kvart. Men jag vet inte. Återigen har jag fullt förtroende att de vet vad de ska göra när jag kommer.

Jag ringde både mamma och pappa idag efter att jag var klar. Har fått för mig att de vill höra att det är ok. Jag har bestämt att jag ska försöka ringa båda varje dag den här veckan.

Just nu känns det bra, förberedelserna är snart färdiga. På onsdag sätter vi igång! Jag är laddad!

Tips och guldklimpar!

Jag har läst andras bloggar de senaste dagarna. Av "tuttanscancerblogg" fick jag tipset om Svetlanas blogg. Hon är doktor i onkologi och drabbades själv av bröstcancer för ett år sen. Jag har nu suttit och läst igenom hennes blogg och känner igen mig i flera avseenden. Jag beundrar henne hur hon som ensamstående fyrabarnsmamma också hanterar skit och eländessjudomen. Jag skickar kraft till henne!

Hon beskriver också att cellgifterna gör att koncentrationsförmågan inte är som den ska och simultankapacitet saknar hon, nu när hon börjat jobba. Men hon kommer att bli bra men det tar längre tid än vad Försäkringskassan har information om, antar jag.....

I en annan blogg läste jag om ointresset att inte vilja handla kläder. Oj, vad jag känner igen det. Det är faktiskt riktigt nyttigt att få läsa om andras elände och få konstatera att vi reagerar och tänker ungefär lika. Det är ju inte så konstigt, vi människor är ju väldigt lika varann! Det finns en hel del råd och tips som jag har tagit till mig inför kommande behandlingar, det känns bra!

Tankarna börjar fara nu....nästa vecka när allt sätts igång. Måste komma ihåg att ställa lite frågor till cytostatikasköterskan...och till strålningssköterskan. Måste skriva ner det, jag glömmer så lätt nuförtiden...

Jag är tacksam att jag kan sova. Har förstått, efter att ha läst flera bloggar, att många har svårt att sova....Det gäller att hitta guldkornen i eländet och att vara tacksam för de guldkorn som jag har..

Hmm, funderar en del och det känns bra att det ska sätta igång. Jag ska ordna med ett måttband på 35 centimeter som symboliserar min behandlingstid och för varje dag klipper jag av en centimeter. Sen kommer återhämtning och nya undersökningar med det blir nästa steg.

Funderar på det där med jobbet....måste fråga om det hur det blir med koncentrationen och minnet. Klimakteriet också, hur kommer det att bli? Kommer jag bli sådär sjöblöt på nätterna som en del beskriver det och isåfall när? Fast, det får jag nog inget svar på.

Jag får nog ta det lite lugnt, fokusera på en vecka i taget. Inte fara iväg och fundera för mycket.

Jag ska försöka vara i naturen varje dag. Svetlana skriver om naturen som är så läkande. Jag kan iallafall gå runt i trädgården och njuta en liten stund om jag nu skulle vara jättetrött. Jag kommer också att gå bort till söta, snälla grannen en stund, men inte varje dag, måste ju tänka på henne :)

Men några delmål har jag satt upp som känns bra: Andra advent ska jag dricka glögg. På nyårsafton ska jag skåla i champagne med Max. Den 1 februari ska jag börja jobba, kanske inte heltid. Till påsklovet ska vi hitta på något kul, kanske en resa, med barnen! Och mitt huvudmål är att bli frisk!

Och alla ni som tröstar, skickar blommor, vykort, sms, chattar, mailar, ger presenter, alla dessa skyddsänglar som har kommit till mig som många har skickat eller lämnat, ringer, hälsar på, alla ni hjälper mig att nå mitt mål och mina delmål! Mina nära och kära är natuligtvis jätteviktiga! Och all denna uppmärksamhet som jag får med kramar och tankar gör att jag känner mig stark!

Kom på ett annat inlägg jag har läst - hur viktigt det är för barnen med närhet vid eländessituationer. Ja, det stämmer så väl för oss också - barnen ligger fortfarande på en stor madrass nedanför vår säng. Och det ska de få göra så länge de vill! Åh, vad jag älskar mina guldklimpar!

Och nu kom maken upp från källaren med ren tvätt. Han är också en guldklimp som jag älskar!

Imorgon åker vi till Linköping kl 11.30 för att sätta in nåt i armen (PICC-line) som ska vara där inför cellgiftsbehandlingen. Den första cellgiftsbehandlingen får jag på onsdag. Imorgon tar det högst två timmar i Linköping. Och jag ska dricka och äta mycket innan...ovanligt - annars brukar det vara tvärtom...ett guldkorn till! Nu har jag ont och kan snart ta kvällens dos av piller. Det måste jag också fråga om, hur jag ska göra med alla piller för smärtan måste väl försvinna? Då skulle jag vara så tacksam!

Rosa dagen!

Idag blir det ett kort inlägg. Jag vill uppmärksamma Rosa bandet kampanjens Rosa dag idag! Klä dig i rosa idag!
Stöd forskningen även om det riktar sig till bröstcancer så kan det gynna annan typ av cancer! Köp Rosa bandet! Gör som jag, jag köpte rosa bandet till två vänner och uppmanade dem att köpa nya för att ge vidare i sin tur med samma uppmaning. Rosa dagen är idag, lördagen den 15 oktober, Breast Health Day. Det uppmärksammas genom att klä Sverige i rosa!

För er som hörde att vår lilla Kattja haltade igår är idag på strålande humör och tassen verkar vara helt återställd. Tack för det! Jag blev så orolig.

Igårkväll såg jag framemot en myskväll med barnen och mannen med lite gott och teven. Men nehej, barnen skulle på skoldisco! Där satt jag och Max med lille missen. Men så kul för barnen! Och jag förstår att det är roligare med disco än att vara med mamma och pappa...men det tog ett tag att förstå.....barnen börjar bli stora!

Idag är det en strålande höstdag! Tackar för alla tips jag fått om att handla vinterjackan på nätet. Jag har redan kollat, kanonbra! Nu finns tid till annat än att tillbringa minst 3 timmar på A6, shoppingcentrat i Jönköping.

Stress, press, kramar och tankar och änglar

Häromkvällen innan vi skulle somna pratade barnen och jag om hur mycket jag har rest till Stockholm som fackordförande. Jag talade om att jag kommer inte vara ordförande när jag ska börja jobba igen vilket innebär att jag inte är borta tre nätter i veckan, minst. Jag kanske bara kommer vara borta tre nätter i månaden om det blir aktuellt att vara förtroendevald. Varför ska du inte vara ordförande då, frågade Theo, om det nu är så att du vill och många gillar dig, fortsatte han. Jag förklarade att jag tycker det är jätteroligt att vara ordförande men det är mycket jobb och just nu vill jag bli frisk och vara hemma mer med er och inte stressa omkring så mycket. Det kanske var därför du blev sjuk, för att du stressade omkring, säger min lille son....Min fina dotter tycker att det låter bra det där med tre nätter i månaden...

Ja, en del menar att både bröstcancer och livsmodershalscancer utvecklas på grund av det samhälle vi lever i med all stress och press, här i västvärlden. Sjukdomarna är typiska i i-länderna. Man kan ju börja fundera....Hur lever vi egentligen? Jag har börjat fundera en hel del på det.....

Idag var jag och Max till mitt jobb i Jönköping för att lämna in läkarintyget. Träffade flera kollegor och det känns så bra! Många är så deltagande och engagerade - och tänker på mig! Det känns så otroligt trösterikt och stärkande. Jag var sminkad idag och nån sa att du ser ju inte sjuk ut. Nej, det går att piffa till sig lite. Men vad trött jag blev, jag märker att jag behöver vila en stund på dan också. Vi åkte och handlade och det gick fort.

Väl hemma rann mascaran när jag läste vykortet från min gamla klasskompis. Så rörande och så deltagande och generös! Tack C, jag kommer säkert att höra av mig!! Du har också kämpat och kämpar, här kommer kraft till dig!
I posten idag fanns också ett paket; nu har jag ytterligare en skyddsängel. Tack söta B! Ni förstår att tårarna sprutar och min man kommer alltid skrattande och kramar om mig. Han har lärt sig att jag brukar gråta när jag läser posten, och att det är glädjetårar över alla snälla människor som jag möts av. Och han säger " Men lilla gumman", lite sådär gulligt. Jag blir så stärkt av alla som tänker på mig!!

Ett annat glädjebesked idag - min bror och mamma kommer på söndag, brorsan fick semester! Det ska bli så kul att träffa dem! Min systerdotter C är återigen lite snuvig så vi väntar med att ses. Vi chattar på facebook.

Nu är det fredagskväll och det känns bra! Imorgon måste vi köpa vinterjacka till dottern men det tar emot att åka in till Jönköping igen, jag blir ju så trött...men barnet ska ju såklart ha en jacka. Jag behöver nog också en....

Tunga riff och hackor

Sovit gott inatt, vaknade en gång men kunde somna om! Max och jag har varit ute i det vackra vädret och jag har rensat på alla krukor. Max har lyft in lite trädgårdsmöbler i lekstugan. Det känns skönt att rensa upp och göra lite höstfint. Jag har staplat in krukor och sålådor i rätt ordning - i februari behöver vi ta fram sålådorna när de första fröerna ska sås.

Postbilen kom i vanlig tid. Två vykort idag! Ett från "tänker-på-dig" som troget skickar varje vecka och jag blir lika glad varje gång. Men jag fick också från två kollegor på jobbet i Jönköping vilket värmde mig mycket!! Imorgon ska jag in till jobbet och lämna läkarintyg och förhoppningsvis "tugga" lite med några av kollegorna!

Igårkväll ringde telefon och det var A-G! En vän från Nyköping, vi kanske har sett varann var tredje år sen jag flyttade hit och så skickar vi julkort till varann. Hon ringde igår. Det är en sån vän som inte många ord behövs, man tar vid där man senast var eller bara pratar på där man är nu. Så fantastiskt att hon hörde av sig! Hon delade med sig av sin erfarenhet från sin skit och eländessjukdom som hon nu är bra ifrån, tack och lov! Det kändes så bra att höra hennes röst! När hon presenterade sig sa jag bara "Ånej nu börjar jag gråta" men sen gick det bra. Vi pratade i 40 minuter. Söta, bästa A-G!

I posten kom läkarintyget men också ett besked om att jag är uppsatt på väntetid inför en röntgen på remiss från doktor Gabriel....åh det måste ju vara röntgen efter behandlingarna. Nu blev det tunga riff.....det är väl då de kollar om den där Alien är försvunnen.....ja, ja det måste ju göras - men först behandlingen. På läkarintyget stod "Patienten kommer att genomgå en omfattande och bitvis påfrestande behandling med risk för biverkningar från mage/tarm, blåsa och underliv. Risk för infektionskänslighet under pågående behandling." Hepp... den skrivningen går inte av för hackor....men jag förbereder mig! Måste vara stark och tänka positivt. Jag tror jag ska ta ett måttband med 35 centimeter och klippa av en centimeter för varje dag...det kanske är bra?

Jag hoppas att jag inte har så ont på lördag. Behöver åka in till stan för att handla lite kläder med min dotter inför vintern. Det blir lättare och roligare när det onda lyser med sin frånvaro. Idag har det känts riktigt bra! Det går lite upp och ner, tunga riff, smärtfri, vackert väder, oro men det är väl så det är har jag förstått från de vänner som har erfarenheten av skit och eländet. Imorgon ska jag köpa blommor till min man!

Utflykt med Alien

Idag blev det en utflykt till Max syster och man som bor utanför Borås. Vi gjorde också ett besök hos deras dotter som i sin tur har en nästan nyfödd dotter. Himlen har varit klarblå hela dan, vi har fikat, ätit god soppa och äppelpaj. Vi har också tittat på nyrenoverat hus och kök och fått inspiration! Vid lunchtid fick jag ont och blev trött. Tog lite piller och blev dåsig av morfinet, men alla är förstående. En bra och trevlig utflykt. Tack J för korven!!

Under dagen ringde jag till vårdkoordinatorn i Linköping för att kolla av alla tider nästa vecka samt avboka patienthotellet. Ja, på måndag ska jag vara där för att operera in cellgiftsslangen i vänster arm sen kan jag åka hem. Jippi! Tisdag ska jag till strålningen vid kl 14.20 och sen kan jag nog åka hem. Jippi! Onsdag kl 9.15 får jag första cellgiftsdosen och troligt att jag får den första yttre strålningen kl 16.00. Sen vill jag nog åka hem..... På torsdag ska jag skrivas in kl 9.30 för att sen operera (med narkos) in röret i livmodern som de ska använda vid den inre strålningen som strålar direkt på tumören. Jag sover kvar på vårdavdelningen till fredagen och ska ha yttre strålning igen. Sen åker jag hem, eller Max hämtar nog mig, och så är det helg! De resterande veckorna kommer inte bli lika intensiva men jag ska ändå besöka Linköping varje dag måndag-fredag för den yttre strålningen. Det tar 1 timme och 20 minuter att åka bil, från dörr till dörr. Min ambition är att sova hemma så mycket som möjligt och jag hoppas Max har ork och lust att skjutsa mig.

Det blir en tuff vecka...men snart är det igång. Jag läste i någons blogg att hon kallade tumören för Alien...den tycker jag är bra. Jag snor uttrycket.

Jag känner mig inte lika skör längre, har inte lika lätt till tårarna och jag ser framåt. Jag hoppas och ber att det håller i sig och att jag är igång och jobbar, gärna i januari!

Idag hade styrelsen sista styrelsemötet innan ombudsmötet då ny styrelse ska väljas. Det var mitt sista styrelsemöte som ordföranden, en sjukskriven sådan. Hade velat tacka alla i styrelsen och gärna ätit en middag ihop och skrattat lite! Det får väl bli på något annat sätt, en annan gång.

Nu ser jag framemot att min bror och mamma kommer på söndag!

Tar det lugnt!

Jag har förstått att det har varit svårt att skicka kommentarer på min blogg. Nu har jag ändrat och trixat lite så nu ska du kunna på ett enkelt sätt skicka kommentar om andan faller på!

Natten var lite bättre, gick upp 4.30 och tog lite piller för att sen somna om. Den här veckan puffar skolan lite extra att föräldrarna ska komma och besöka sina barn. Max var iväg idag och besökte först Alice och sen Theo. Jag har idag tagit det lugnt. Och jag var själv i sju timmar vilket inte har hänt sen 30 augusti. Har kastat en del pelargoner som inte är läge att låta övervintra, eller rättare sagt, det blir för trångt. Jag ställer ner dem i källaren under vintern där det är ljust. Vattnar ca 2 gg/mån. Vecka 8 tar jag upp dem för att plantera om. Då är det vår!

Men nu är det höst! Såg idag på Malou på fyran på förmiddagen som diskuterade botox, utseende och åldrande. Lustigt, precis det jag skrev om igår i bloggen....Nu finns det till och med en konsumenthandbok för vad man ska tänka på innan man gör några ingrepp. Det är ju ....bra, kanske!

Postbilen kom idag också och stannade hos oss. En kallelse till tandhygienisten, mitt i alla andra behandlingar. Jag ska ringa och ändra tiden till januari, tror jag. Jag fick också ett "tänker-på-dig-vykort" idag från min systers kompis, så gulligt, tack M!!! Tårarna rann förstås...

Jag tog piller efter lunch och sen gick jag och la mig. Lilla Kattja spinner och ska nästan ligga i ansiktet. Men vi sov gott. En lugn dag, en " ta-det-lugnt-dag". Så skönt.

Imorgon blir det en rolighetsutflykt för att hälsa på svägerska och svåger. Till helgen kanske bror, mor och systerdotter kommer! Jag håller tummarna, annars sa vi att de kan komma till Linköping nån dag när jag får strålning, då kan vi ju äta lunch ihop. Det ordnar sig. Skönt med en lugn dag och en dag då jag kunde och ville vara själv...Och för att det var så skönt i söndags när vi grillade korv kommer här ett foto till!

Livet sätter sina spår...

Ingen bra natt. Jag vaknade och vid kl 3 gav jag upp och tog tabletter. Somnade sen om smärtfri, så skönt! Eft er att ungarna gått iväg (eller rättare sagt, vi skjutsat dom för de är lite sena) till skolbussen åt vi frukost och spanade in Godmorgonteven.

Idag var det dags för Alice att besöka ortopedtekniska. Hon fick hålfotsinlägg och vi hoppas på att det blir bättre. Nu väntar vi på en tid till ortoped medicin som ska undersöka om hon har skolios och isåfall hur illa. Alltid är det nåt...

Lilla Kattja ska idag få sin vaccinationsspruta, mot kattpest tror jag att det är. Idag har vi inhandlat en ny kattlåda, den andra började bli för liten. Hon har haft en benägenhet att gå till ena hörnet i vardagsrummet....men nu så blir det nog bra!

Det rullar på....men har haft ont idag. Fotot idag visar hur jag känner mig - ont och osminkad och äldre. Livet sätter sina spår....vilket det ska göra. Men om alla inte tyckte det skulle ju en del platskirurger vara arbetslösa...Jag tycker högra ögonlocket hänger en del, verkar som att alla tårar har gjort att det liksom.....hänger ner. Undra hur mycket morfin jag kan proppa i mig...får nog ringa min käre doktor Gabriel och fråga. Jag fick ett mail i förra veckan från en av kompisarna i fackstyrelsen. Han påminde om att det är smart att trappa ner morfinet, stor risk är annars att man får abstinens. Hade inte en tanke på det och ingen har sagt något om det heller. Tack S!

I lördags innan HPO-gästerna kom ringde det på min mobil. Det var min arbetskamrat som numera är politiskt engagerad. Han ringde och beklagade och sa att han tänker på mig. Jag blev jätteglad! Vi har pratat om att äta lunch en dag ända sen januari. Jag ska ringa honom när jag har återhämtat mig från behandlingarna, ja, det ska jag verkligen, nu ska det bli av.

Försäkringskassan ringde idag. Ville kolla av mina uppgifter om inkomsten. Varför fattar jag inte eftersom jag slagit i "taket"....Ja, ja, jag får nog ta och ringa och fråga vad de ska ha uppgifterna till. Han undrade också om jag är fortsatt sjukskriven. Jag förklarade att ett nytt läkarintyg är på gång och att jag är sjukskriven till 31 januari. Hmm, undra om vi ska ha sånt där samtal med FK och chefen. Näej, tror inte det. Min chef ringde i förra veckan. Jag har lite funderingar men vi bestämde att vi pratar om det efter mina behandlingar. Knepigt med att vara fackligt förtroendevald på heltid, man hänger liksom lite i luften i såna här lägen. Vem som har ansvaret är inte alltid lätt. Det där med facket, ordförande och val tar vi en annan gång.

Imorgon ska jag ringa vårdkoordinatorn i Linköping för att snacka om nästa vecka, patienthotellet m m. Himla fiffigt det där med koordinator, jag är så imponerad. Det där måste jag forska mer i och se om myndigheterna kan lära sig nåt. Stor eloge till vården!

Nu ett citat som jag vill skicka med tanke på åldrande, utseende och krav; "Om jag fick leva om mitt liv, skulle jag börja gå barfota tidigare på våren
och hålla på med det
längre in på hösten
Jag skulle dansa oftare.
Jag skulle åka mer karusell.
Jag skulle plocka fler tusenskönor." Nadine Star

Det är nog ingen som skulle komma på att färga håret oftare eller spruta i mer botox i läpparna eller lyfta ögonlocken....eller hur? Var stolt över livets spår!