Bra med besked

Idag var dagen då jag skulle träffa doktorn och få besked. Jag visste inte om det skulle vara doktor Gabriel eller om det skulle vara någon doktor från strålningen. Jag visste att jag skulle till strålningsavdelningen i Linköping kl 10.30.

Jag sov rätt okej inatt. Jag brukar vakna sådär vid 4-tiden och sen sover jag inte så bra eftersom det börjar göra ont. Vi gick upp vid vanlig tid och barnen gjorde sig iordning och for iväg till skolan. Max och jag blev färdiga och åkte iväg vid 9.

I väntrummet på Strålningsavdelningen satt vi och glodde. Du ser på bilden att jag sitter med läppsylet i brist på annat. De satt fler där och väntade, nån med sjal runt huvudet. Jag var nog yngst. Jag "roade" mig med att fantisera om vad som hade hänt de olika personerna. Jag kände mig inte så orolig, men spänd. Jag orkade nog inte tänka färdigt tanken om det värsta beskedet skulle komma. Till slut såg jag doktor Gabriel och blev glad att det var han jag skulle träffa.

Vi gick in i ett rum med dator och stolar. Han verkade bekymrad. Jag tänkte många tankar " Hur reagerar jag när han säger: Tyvärr det är kört...." och massa andra förbjudna tankar. Till slut började han prata och sa att han har fått svar. Cancern är inte spridd till lymfkörtlarna..... Fattar ni vad han sa??? Jag höll på att kyssa karl´n men hann sansa mig. Började gråta istället och sökte efter Max´s hand. Lungan då, frågade Max. Förra gången sa han att de hade sett något på ena lunga. Det har vi inte berättat för nån eftersom doktorn tog inte så allvarligt på det men det gjorde ju vi...Nej, de fann inget där heller, svarar min kära, underbara doktor Gabriel.

Därefter fortsatte han att gå igenom alla biverkningar under strålbehandlingen. Jag kommer få yttre strålbehandling 25 gånger, alltså mot underlivet. Men också inre strålbehandling, strålning upp i livmodern, vid fem tillfällen. Om jag vill kan jag få bli sövd vid varje tillfälle vid inre strålningen, helt otroligt!

Han berättade om cellgifterna eller cytostatikan som jag kommer få i armen, jag tror det var fyra eller fem gånger. Han berättade även om de kroniska biverkningarna som man kan få....men vad har man och välja på i detta läge? Han pratade om att det kan bli tarmbesvär, nedsatt hörsel och....minns inte vad det var mer just nu. Innan doktor Gabriel gick igenom allt stoppade jag honom och sa att jag måste anteckna. Allt har jag nedtecknat. Mitt minne är inte som det ska. När jag satt där och antecknade kunde jag fråga lite och kände mig lite som vanligt och lite effektiv. Konstigt... Men det kommer bli tufft. De sätter in alla möjliga medel för att bota - nu gäller det! Starten går den 19 oktober.

Idag har jag också träffat strålningsköterskan Maud som ska stråla det yttre och jag har träffat Kristina som ska stråla det inre. De har informerat massor som jag nu försöker sortera.

Doktorn Gabriel har skrivit ut lite mer smärtstillande och även några droppar för min hårda mage. De skulle röntga mig idag men de fick inga snygga bilder, det blev skitbilder, rent ut sagt:). De gav mig lavemang eftersom tarmen var full. Personalen är så pedagogisk, lugn, omhändertagande och inget känns onaturligt, de är fantastiska! De månade om mig och såg till att jag hade det bra och sen tog de nya bilder som blev kanon!

Doktor Gabriel sa också att jag kommer att komma in i klimakteriet eftersom det strålar hela underlivet. Det är okej. Jag ska nog ta och ringa upp den där barnmorskan jag snackade med i somras och tala om att det handlade inte om att jag var i DEN åldern utan att det handlade om cancer eller skit och elände som jag kallar det för..... Jag börjar bli lite sur....

Förstår ni? En av de tunga stenarna jag bär på har rullat iväg. Det är ett glädjebesked som vi fick idag och vi vet inte hur vi ska fira. På bilden står jag utanför Onkologens ingång och är glad! Vi ska vara i den här känslan några dar....för det känns så bra. Sen fortsätter kampen!

Efter besöket åkte vi hem till min systerdotter och drack kaffe med tårta! Det är bra med besked och ännu bättre med bra besked!!