En tuff dag!

Det var en tuff dag igår...orkade inte ens göra nåt inlägg här på bloggen. Jag vaknade vid 6-tiden, kände mig trött, olustig och jättetörstig. Jag skulle vara på fastande mage eftersom jag skulle operera in röret i livmodern för att de ska stråla direkt på Alien (tumören). I onsdags fick jag den första dosen cytostatika. Sviterna av den kom igår på torsdagsmorgonen. Mådde lite konstigt och så trött. Ringde vårdavdelningen och frågade om jag inte kunde få dricka lite. "Ok, lite men bara vatten" svarade hon. Duschade och sen satt vi i bilen vid 8-tiden. Jag sov mest hela vägen upp och grät när jag fick fina sms av min chattkompis L.

Väl framme blev jag inskriven på vårdavdelningen. Ner till "strålet" för att få en dos yttre strålning. Jag talade om för alla att det var en lessendag och alla var så snälla så då grät jag ju ännu mer....Strålningen tog ca 10 minuter och sen upp igen.

Pratade med doktor Sofie. Föreslog att jag kanske kunde få lite dropp med lite energi. Det fixades på en gång och jag kände mig lite bättre till mods. De talade också om att jag skulle till MR-röntgen kl 14.30 för att kolla om röret i livmoderns sitter rätt. Å,nej utbrast jag, den är ju så jobbig. Men tydligen skulle den bara ta 10 minuter, förra gången låg jag där i 40 minuter och den bånkar och slår sådant. Men då grät jag för att jag skulle dit också. Tuff dag. Max fanns med hela tiden som mitt stora stöd!

Ner till brachyterapin (namnet på den enhet på strålningen som menas att de jobbar nära tumören). Där fick jag träffa doktor Gabriel för att prata om min smärta. Öka dosen, sa han. Ok. Och sen pratade vi om lessna dagar och bra dagar. Och ibland är det såna här dar, säger snälla dr Gabriel så förstående.

Dags att åka in till narkosen på brachyn. Där träffade jag Kristina, Inger, Maud, näej jag kommer inte ihåg alla, men alla var så snälla! Jag var spänd och orolig men de hjälpte mig att andas lugnare och sen blev de nöjda och sövde mig. Gonatt!

Efter drygt en timme var jag uppe på avdelningen. Kändes bra att ha det gjort. Trodde jag var hungrig. Sköterskan kom in med pannkakor (mmm, jag älskar pannkakor och helst med gurka!) och en soppa. Jag åt några tuggor på pannkakorna sen tog det stopp. Väntade och åt lite av soppan och det gick lite bättre.

Nu dags ner till MR-röntgen. Vi hade tänkt att Max skulle vara hemma hos barnen till kl 15.30 men jag ville ha kvar honom till efter röntgen och så blev det. Han väntade i rummet (jag hade eget rum, tack och lov!). Där var ju killen lika snäll som alla andra. Han talade om i hörlurarna att "nu är det sex minuter kvar". Visst är det snällt? Och snygg var han också :).Jag var tillbaka vid 15.15. Resan i kulvertarna var så guppig att jag blev illamående i hissen. Väl inne på rummet var det dags att kräkas. Max åkt efter nån timme och jag somnade.

Vid 18 kom sköterskan och frågade hur det var och jag kände mig inte hungrig. Vi kom överens om att jag skulle ta ett piller. Efter 10 minuter åkte det också upp. Sköterskan gav mig något starkare intravenöst. Senare fick jag i mig yoghurt och en macka samt alla piller. En tuff dag! Började jättetufft men framåt kvällen kändes det rätt ok. Det lessna hade försvunnit och olustkänslan likaså.

Vaknade imorse på avdelningen och kände mig lite mer som vanligt. Duschade och hämtade frukost. Tog alla mina piller. Nu är jag uppe i 14 piller på morgonen. Fick ett extra illamåendepiller av sköterskan. Fick i mig mannagrynsgröt, gott!

Ner till strålet igen. Tog en kvart. Alla frågar så deltagande hur jag mår. När jag la mig ner på britsen sa Magdalena att idag får du lyssna på en riktig smörsångare....hm. Första gången blev jag så glad när ni spelade Pink Floyd, de är mina favoriter, sa jag. Magdalena skulle skriva upp det så ska de försöka spela mina favoriter när de strålar mig! De är för gulliga!!

Max kom vid kl 10. Doktor Sofie kom 10.30 och vi pratade lite om gårdagen och kommande vecka. Sen åkte vi hem!

Skickar med några kloka ord som jag fått av min chattkompis L som har fått det av en kollega: den sorg som inga har några tårar får andra organ att gråta.

Imorgon kommer min syster!! Jag är så glad och tacksam för det! På söndag kommer systerdotter C vilket gör mig lika glad!! Det blir en bra helg!

Idag kunde jag inte komma på vilket foto som skulle symbolisera den tuffa dagen. Jag bestämde mig för att ta ett foto på dottern när vi var på semester. De tuffa dagarna behöver inte vara med på bild...