fredag 13 december 2013

Nr 7



Idag kl 8.00 satte vi oss i väntrummet på kvinnokliniken. Max och jag småpratade lite. Efter en stund ropade läkaren in mig. Han sa att jag börjar bli välutredd, med tanke på både MR, datortomografi och undersökning av urinblåsan (cystoskopi) sen vi sågs sist i september.

Doktorn och jag pratade om att det känns bra men väntan på svar från undersökningarna har varit jobbig. Ja, vi hade inte så mycket att prata om innan det var dags för undersökningen.  Allt såg bra ut. Sen pratade vi en stund till. Nu glesar vi ut besöken, sa doktorn, så vi tar det en gång i halvåret! Ah, härligt att höra de orden! Ett steg till mot friskförklaringen 2017. Det skulle ha känts bra om jag hade kunna ringt och berättat det för min käre pappa - men jag får prata med honom på annat sätt. Men jag har min mamma som jag har ringt och berättat för som naturligtvis blir glad!

Vi bestämde att jag blir kallad i april.

Jag är lättad och tacksam för all sjukvård och alla vänliga människor inom sjukvården! Och påminns återigen hur härligt det är med vardagen! Och jag har prioriterat läkarbesöken, förutom en gång då jag ändrade tiden, även om det ibland har blivit krångligt - men det kan inte hjälpas.

Ikväll blir det en lugn kväll - känns att det har varit intensivt i flera månader på olika sätt. Ikväll har vi ätit Tacos. Jag berättade för barnen att allt gick bra hos doktorn. Sonen berättade att nu har tjejerna i hans klass blivit vaccinerade mot livmodershalscancer. Till de tjejer som var rädda för sprutan hade han sagt att det är bättre att ta en spruta än att få cancer. Därefter berättade han att hans mamma hade haft livmodershalscancer.

Nu kommer maken med kaffe, mmm!
Trevlig helg!
Helena

torsdag 12 december 2013

Svar och kontroll sju

Jag har väntat på svaret från urologen på undersökningen, datortomografi. Ofta i veckorna reser jag till Stockholm i jobbet. I tisdagskväll ringde jag maken och vi pratade en stund. Sen säger han:
- Javisstja, du har fått brev från sjukhuset.
Och efter jag har skällt lite så läser han upp det och mitt hjärta börjar dunka.

"Bästa Helena!"

Sammanfattningsvis så var det inget konstigt med njurar eller urinvägar eller något annat som de kan se av undersökningen. De konstaterar trolig strålningsskada. Och inget finns att göra som "vi tidigare diskuterade".

Så skönt! Jippi! Nu måste vi fira igen, sa jag till maken, samtidigt som jag skällde igen att han inte hade ringt på eftermiddagen men han hade inte hunnit för det var hundkurs och sen kören. Ja, ja ingen skada skedd men det är viktigt för mig. Har du varit orolig? frågade han. Ja, det är klart, det maler där i bakhuvet.

Vi pratar inte så mycket om det. Det finns liksom inget att säga. Och jag tycker inte om att älta saker. Det är bara att hantera och vänta på svaret och försöka att inte fantisera för mycket.

I måndags fick jag brev från kvinnokliniken. Doktorn är frisk och jag har en tid imorgon för den vanliga tremånaderskontrollen. Jag har knappt inte hunnit varit orolig. Men det är pirrigt.

I veckan har jag också ringt till vårdcentralen eftersom jag behöver ha nytt recept på min medicin Levaxin som jag äter för struman, Graves sjukdom, som jag fick dricka radioaktivt jod  mot som gjorde att det blev underproduktion och då behöver medicinen. Det var för 10 år sedan som jag fick den sjukdomen.

Hursomhelst så sa sköterskan att de för strumapatienter räcker med att man tar prover var tredje år. Jag förklarade att jag blev cancerbehandlad för två år sen och då blev värden mycket konstiga och vill bara kolla att de fortfarande är bra som de var i maj. Jag fick som jag ville så på måndag ska jag till labbet på vårdcentralen. Tack vården!

Och snart är det jul....
Helena





 

fredag 6 december 2013

Datortomografi

I tisdags var jag på sjukhuset för att göra datortomografi av njurarna. Dricka en massa vatten innan i väntrummet. Sen blev jag uppropad och in i maskinrummet. Klä av mig allt som är av metall.

Sköterskan satte kanylen i ena armen men det sprack, som hon sa och fick byta arm. Hon testade med koksaltlösning och det satt rätt. In med kontrastvätska och jag var förberedd på att jag blev varm och det kändes precis som att jag kissade på mig fast man inte gör det.

In i maskinen och en röst som säger andas in och håll andan.............andas ut, ett antal gånger. Därefter åkte jag ut från maskinen och fick vänta ca 10 minuter. Då började jag bli riktigt kissnödig. Men du måste hålla dig, sa sköterskan. Ja, jag vet, men då måste vi prata om något annat. Vi kan prata om att det är jul snart.

Ja, så pratade vi lite om jul och hur snabbt det går och vad som måste handlas.

Efter miljoner minuter så hade det gått 10. Jag for in i maskinen igen och endast en gång andas in och håll andan.........och andas ut.

Hinner jag ta ut kanylen, frågade sköterskan. Ja, det ska nog gå, sa jag. Så fort hon var klar rusade jag till toaletten. Jag fick med mig en lapp där det stod att jag skulle dricka mycket efter undersökningen så att jag skulle få ut kontrastvätskan.

Svaret skickas till urologDoktorn inom en vecka. Väntan.

Idag skulle jag till Dr A på gyn, den vanliga tremånaderskontrollen. De ringde och sa att Dr var sjuk.
Pust och nej. Skönt att jag slapp men jobbigt att ha det kvar.

Försöker inte var så orolig men det kommer och går. Men funkar ganska bra att hantera. Men det är mycket runtomkring så gör att jag inte hinner vara orolig men också att tålamodet tryter ibland när det rinner över för allt runtomkring.

Nu sovdags!
Helena