Roligheter och tacksamhet

Jag försöker ofta tänka på bra saker, roliga saker, saker som också gör mig glad och det jag är tacksam för. Mammas vännina, som numera är i himlen, sa att cancerns bästa vän är deppigheten. Bort med deppigheten! Ni som inte har träffat mig så kan jag säga att jag är inte speciellt deppig av mig. Skillnaden nu och innan beskedet är väl att jag börjar gråta så fort nån är snäll, skriver nåt fint till mig eller säger nåt vackert.

Jag är tacksam för familjen, de vänner, kollegor, bekanta som ger mig ett så otroligt fint stöd genom tankar, blommor, sms, mail och spontana påhälsningar!! Jag har skrivit det förr men jag kan inte nog upprepa det! Jag är så glad och tacksam!

Jag är så tacksam för min fina familj som inkluderas även av min mor och min far, min syster och min bror!

Jag är så glad att vi skaffade en liten kattunge, Kattja, som du kan se på bilden. Vi ville ha en hund men....och jag som inte är nån kattmänniska. Känns bra med lilla Kattja, en solstråle för oss alla i vardagen! Hon är så rolig och kelig.

Jag är så glad för alla skyddsänglar som kommit till mig! Jag samlar dem på byrån i hallen där jag ofta går förbi. Det känns som att vissa skyddsänglar är med mig överallt...

Fler saker jag är glad för är alla fantastiska människor jag mött i vården och, faktiskt, alla maskiner som imponerar! Att det finns piller som gör att jag har mindre ont! Att jag kan äta och tycker att det är gott! Jag är kanonglad att jag har gått upp nästan två kilo! Det är väl första gången jag är glad för min övervikt....känns bra ändå. Min farmor tyckte att det var bra med lite hull, det visade att man hade pengar, att kunna äta sig mätt och lite till.

Att jag får pengar fast jag inte producerar nåt till samhället! Tack
Fackförbundet ST som har förhandlat fram bra förmåner för sjukskrivna!

Jag tycker om vardagen, att fika, äta frukost på IKEA, laga mat till barnen, packa matsäck till barnens utflykter. Byta gardiner och göra fint i köksfönstret. Äta god middag med ett glas vin med vänner. Greja med mina pelargoner som är nästan är 70 stycken, de ska alla snart flyttas in till verandan....snacka med kollegor om vad som händer på jobbet, planera middagen för HPO-medlemmarna, titta på nyheterna, hetsa upp sig lite över orättvisorna och glädjas över det som är mindre orättvist och vara med Max och barnen.

Jag vill också dela med mig av något som är mysigt; När jag senast var i Linköping skulle jag dricka kontrastvätska under en timmes tid. Jag låg i sängen och Max satt bredvid. Han hade med sig en bok (det brukar han ha, det hade han även när vi åkte in till BB då barnen skulle födas, smart kille, tar vara på tiden :)). Nu läste han högt medans jag småsmuttade på kontrastvätskan. Max har fått boken rekommenderad från sin son Linus. Titeln är " Saker som jag inte förstår och personer jag inte gillar" som är skriven av journalisten och debattören Lena Sundström. Kan rekommenderas (om du är intresserad av samhällsfrågor) och är ni två så läs högt för varann och diskutera mellan kapitlen! Det är både mysigt och roligt! Kontrastvätskan kan man hoppa över, trots att det inte smakar nåt.

Idag har jag ätit lunch med mina goda H I K-vänner i stan. Kändes så bra att träffa dem! Och jag fick en present, ytterligare en skyddsängel! Och när jag kommer hem finns där "Tänker på dig" -kort men det fannas också ett paket med i brevlådan idag. En facklig vän skickar mig en skyddsängel till och en liten bok om Hopp och drömmar. Jag gråter och Max kramar mig och undrar vad som har hänt nu? "Men alla är ju så otroligt snälla!" hulkar jag fram. Idag har jag sminkat mig och mascaran rinner, men det gör inget.

Idag köpte jag en snygg tunika som jag ska ha på mig på lördag. Åh, vad kul att få shoppa nåt, nåt som är lite finare än myspysbyxor. När maken skulle släppa av mig vid lunchstället idag åkte vi förbi min frisör. "Jag borde boka en tid hos frissan", sa jag. Men, säger min käre make, är det verkligen nödvändigt nu....ifall du tappar håret så är det ju lite onödigt, fortsätter han! Vi skrattade gott åt det och jag höll med honom. Roligare kan man ju ha för pengarna, kanske lite manikyr istället...Ja, så går snacket här i Småland....visst var det kul mitt i eländet? Det är faktiskt skönt att kunna ha roligt och skämta om eländet också! Jag tycker om att skratta men det är också skönt att gråta, det lättar på trycket, på nåt sätt.

Jag ska komma ihåg att tänka positivt och det är faktiskt inte svårt!