söndag 31 januari 2016

Fyra år!

Den 26 januari 2012 meddelade Dr Gabriel i Linköping att skit- och eländet var borta http://helenaper.blogspot.se/2012/01/det-blir-bra.html
En glädje som är nästan lika obeskrivlig som när mina två fina barn föddes!


Och igår firade vi min andra födelsedag för fjärde gången med en middag på restaurang i Jönköping. Det känns bra att vi firar lite, minns lite och inte minst känna tacksamhet över all den vård vi har i detta land! Och alla runtomkring oss som gav, inte minst mig, stöd i svåra stunder.


Vi skålade för den fjärde födelsedagen. Men vi pratade inte så mycket om då, då när allt var så jobbigt och ovisst.


Jag längtade så mycket efter den vanliga vardagen. Laga mat, umgås med nära och kära, tvätta, hjälpa till med läxor. Allt det där lite småtrista i vardagen var det enda som jag längtade efter. Som jag längtade! Den vanliga vardagen!


För några veckor sedan såg jag en liten snutt av cancergalan på teven. Då hörde jag samma ord som jag ofta tänkte från en kvinna som hade cancer med oviss utgång. Hon ville bara ha tillbaka vardagen med det där som att vika tvätt och vara med familjen.


Det dröjde innan jag ville börja planera för andra saker som att resa. Men det pratade vi mycket om igår när vi åt middagen. Nu har vi vardagen och jag är så tacksam. Vi kan sväva ut och drömma om att resa och planera för det. Det är olika perspektiv - längtan till olika saker eller situationer verkar styras av ovissheten om livets vara eller icke vara.


Har läst lite i min blogg nu ikväll och är så tacksam och glad för alla som stöttade mig med blommor och styrkeord på olika sätt. Och inte minst alla änglar som står här och var!


Tack! Innerligt tack!
Helena