tisdag 27 januari 2015

3-årskalas


Igår firade jag min andra födelsedag!

För tre år sen, den 26 januari fick jag besked från Dr Gabriel att skit och eländet var borta! Den känslan var otrolig att känna. Som att jag blev pånyttfödd!

Dagen minns jag så tydligt. Känslan i väntrummet. När vi gick mot Doktorns besöksrum tillsammans med en läkarstudent. När vi satt där, i ett ganska litet rum.då Doktorn läste från rapporten från MR-undersökningen. Jag hörde knappt inte vad han sa. Fick fråga om det var bra det som stod där. Och det var bra. Stilla glädjetårar.

Jag minns, när maken och jag åkte hem och jag satt i bilen och ringde runt. Till mamma, till pappa (i ljust minne bevarad), till syrran och brorsan. Den känslan, och möjligheten att se en framtid med en vanlig, grå vardag var en sån obeskrivlig lycka. Ja, den är obeskrivlig.

Att kunna somna på kvällen gick bra. Men jag vaknade vid 2-tiden. Jag ville bara att det skulle bli morgon för jag var så ivrig att få börja leva utan att tänka på att dö. Känslan, möjligheten att kunna blicka framåt utan att skit och eländessjukdomen störde.

Dagen efter jag fick det glädjande beskedet var jag nästan euforisk, överlycklig, ivrig och så oerhört tacksam. Dagen innan var jag helt slut efter all anspänning att jag inte riktigt kunde ta till mig det glädjande beskedet.

Att fira, inte för att minnas eländet, utan för att minnas den obeskrivliga känslan så vill jag fira, just den 26 januari! Och nu har det gått tre år sedan jag fick det glädjande beskedet.

Familjen kom och hämtade mig igår vid tåget efter att jag hade varit i Stockholm över dagen. Vi åkte till vår favoritrestaurang med indisk mat! Gott och trevligt! Vi kollade in min blogg och barnen, eller numera tonåringarna och dotterns pojkvän skrattade gott åt fotona på bloggen från 1-års kalaset.

Ingen ska behöva uppleva den fruktan som uppstår när man får ett besked som gör att vardagen plötsligt övergår till någon slags kamp för livet. Men om nu måste gå igenom något sådant önskar jag att alla ganska snart upplever den där obeskrivliga känslan som är som ett lyckorus och känns alldeles, alldeles underbart!

Jag älskar den där vanliga vardagen som ibland kan verka lite grå!

Önskar alla lugn och ro!
Helena