Hos kirurgen

Idag hade jag en tid till kirurgen, urologi, för en undersökning som heter cystoskopi dvs koll av urinblåsan.

Jag ringde kvinnokliniken för tre veckor sedan för jag hade kissat blod två gånger. Den 12 november fick jag en "jourtid" till en Dr jag aldrig träffat tidigare. Hon konsulterade min vanliga Dr och remiss skickades till urolog. Jag trodde inte att jag skulle få tid så snabbt men redan på fredagen fick jag en kallelse med posten om en tid till den 20 november. Redan?  Nej, inte den dagen.... hur ska jag lösa detta??? Bra att jag fick den snabbt men inte just den dagen. Det var helg och jag försökte ringa runt men ingen människa fick jag tag på.

På måndag morgon ringde jag kirurgen. Förklarade att det hade kört ihop sig på flera fronter med just den tiden. Sjuksköterskan sa att det var jättesvårt att ändra dessutom fick hon in den där kommentaren som man helst inte vill höra "Det är ju för din skull". Ja, jag vet, jag vet!!! Såklart! JAG VET: Men efter att jag förstod att det inte gick att ändra tiden hittade hon plötsligt en tid men till en annan läkare. Pust! Men då blev jag orolig och nojig igen: "Tänk om det straffar sig för att jag strular såhär" har det ekat i mitt huvud sen dess.

Idag träffade Dr A.A. Alldeles strålande, underbar Dr. Han förklarade vad han skulle göra, undersökningen skulle ta högst fem minuter och jag skulle säga till om det blev besvärligt. Jag fick någon slags bedövningssalva. Och plötsligt, utan förvarning, började jag gråta och jag känner hur spänningen i min kropp släpper i och med att jag släpper ut tårarna.

Han såg att det var irriterat och att det ser ut som en strålningsskada och tyvärr kan man inget göra. Jag vet, sa jag. Och nu gråter jag igen, men skit i det, sa jag till Dr. Okej, då gör jag det, sa Dr med glimten i ögat. Men jag har lite frågor, sa jag och började fråga på. Han svarade lugnande att det finns en större risk för strålningsskador om man fått både inre strålning (direkt på tumören) och yttre strålning. Han sa också att han ska skicka remiss för röntgen av njurar och urinvägar så vi har koll på allt, som han sa.

Det som kändes riktigt bra var att blodproverna såg riktigt bra ut. Alltid något.

Jag klädde på mig och gick ut till Max och hulkade med tårar rinnande att det var bra. Vi åkte till IKEA - jag har ett stort behov av att komma ut i verkligheten eller den vanliga vardagen som är så oskyldig på något sätt.  Efter en stund började jag bli hungrig och vi åt  lunch på restaurangen. Sen släppte allting och jag kände hur jag slappade av och ville helst bara sova.

Tack återigen samhället i Sverige för en god vård! Det får inte bli sämre - det är en otrolig trygghet med en vård som fungerar.

Nu väntar jag på röntgen och nästa vecka är det den vanliga tre-månaders-kontrollen på gynekologen.

Jag bara funderar på hur min kropp egentligen ser ut efter strålningen. Men behovet att veta är inte så stort. Jag behöver inte veta, inte just nu iallafall. 

Skönt att den här dagen är över. Nu ska jag bara vara och dricka lite extra mycket vatten för att undvika infektion i urinblåsan efter undersökningen.

Helena

 

All denna oro

På  måndag ska jag till kirurgen och en urolog ska göra en undersökning av urinvägar, urinblåsa. Det känns skitjobbigt. Min Dr på kvinnokliniken, som jag ringde till när jag hade kissat blod två gånger, har misstanke om strålningsskada.

Men tankarna far naturligtvis. Jag har svårt att vara riktigt närvarande i jobbet, hemma, med familjen, släkt och vänner. Det maler där bak i huvudet. Det känns inte rätt att klaga - och önskan att få vara frisk är så stark. All denna oro tar kraft.

Jag försöker tänka POSITIVT, Jag försöker tänka gott och inte tänka för mycket....Jag har även fått kallelse till nästa kontroll i början av december. Det går fort tre månader.

I kallelsen till urologen står det hur undersökningen går till. Den verkar inte vara så obehaglig. Efter undersökningen ska jag dricka mycket i några dagar.

Nu är det bara att tänka POSITIVT!!!!

Jag njuter av att det snart är advent - ljus i fönstren, lussebullar, kaneldoft och handla en massa blommor! Det känns så härligt när det dessutom är lite vitt på backen men nu börjar det försvinna.

Önskar en skön helg!
Helena

Annars är allt bra!

Nu har jag varit på kvinnokliniken eftersom jag fick en tid för att jag ringt om att jag kissat blod två gånger.

Jag fick träffa Dr S. Hon hade läst lite om mig men sa att jag gärna fick berätta själv. Hon ställde frågor om när behandlingen avslutades vilket är snart två år sedan! Vad tiden går! Hon ställde lite frågor om problemet jag sökte för. En läkarstudent var med och lyssnade också. Jag fick lämna ett kissprov som, efter koll, visade blod i urinen.

Dr S gjorde en gyn-undersökning. Ultraljudet tyckte jag att hon höll på med vääääldigt länge. Hon kollade lymfkörtlarna i ljumskarna. Hon sa att hon skulle konsultera med "min" vanliga Dr A. Klä inte på dig än, sa hon och de gick. Ifall någon annan Dr skulle undersöka mig.

Där stod jag halvnaken och kunde inget annat än att börja gråta.

Efter en evighet kom Dr med läkarstudent in igen. Jag kunde klä på mig. Vi satte oss. Jag sa att jag blir såhär - tårarna brukar komma på dessa läkarbesök för spänningen släpper och sen kommer oro och tankar, på något konstigt vis. Hon var förstående. Hon ville klämma på lymfkörtlarna under armarna också. Tror att hon sa att det var okej.

Hon hade konsulterat med Dr A på telefon och en remiss ska nu skickas till urologen. Det finns misstanke om strålningsskada även i urinvägarna. Hon misstänkte nog urinvägsinfektion eftersom hon ställde frågor om jag hade haft feber eller ont eller känt om det svider. Jag kommer faktiskt inte ihåg om jag har känt något, vilket jag sa till henne. Kanske. Jag känner ofta efter och ibland förtränger jag och ibland tror jag det är inbillning. Jag kan inte skilja på det. Och så är det väl med ryggsäcken - hela tiden känner man efter och lär sig leva med det. Och vet inte vad som är vad.

Jag tror hon sa att det såg okej ut det hon såg. Men nu går jag och funderar på vad hon sa eller inte sa. Och blir naturligtvis orolig och nojig.

Nu kommer väntan till någon undersökning som jag inte kommer ihåg namnet på av urinvägarna. Usch! Jag gjorde någon undersökning av urinvägar i Linköping som inte var så behaglig......

Annars är allt bra!

Kram
Helena

 

Oro igen

I fredags fick jag kallelse till den vanliga kontrollen, kontroll nummer sju. Jag har bett om att få kallelsen i god tid så jag kan planera bättre. Jag ska dit i början av december.

Men idag var jag tvungen att ringa till Dr på kvinnokliniken. Jag hade våndats lite. För ca en vecka sedan kissade jag blod. Jag hoppades att det liksom inte var något att bry sig om...Och för någon dag sen var det samma igen. Jag kunde inte låtsas längre att det skulle gå över. Därför ringde jag Dr idag. En barnmorska svarar. Jag förklarade kort och förstod att hon läst min journal innan hon ringde. Nuförtiden knappar man ju in sitt personnummer och därefter kommer en röst som talar om "Du blir uppringd omkring kl 13.10". Effektivt och bra.

Hon frågade lite och jag sa att Dr har sagt att jag kan ringa om det är något och det är det nu. Först tänkte jag att jag skulle ringa vårdcentralen men - nä. Barnmorskan sa att hon skulle prata med min Dr och ringa upp mig senare idag. Två timmar senare ringer hon och jag får en tid inom kort. Jag får komma till en annan läkare som har jour men som kommer kunna konsultera min Dr. Barnmorskan sa till mig att Dr kunde misstänka strålningsskada även i urinvägarna. Jag har ju redan i tarmarna...

Jag har tänkt på det, att det kan vara en strålningsskada. Och jag har sökt i mitt minne vad Dr Gabriel i Linköping sa innan jag skulle genomgå behandlingen av strålning och cellgifter. Sa han något om strålningsskador även i urinvägarna? Jag kommer inte ihåg. Men han kan ha sagt det. Han rabblade upp en massa biverkningar som kan uppstå efter behandlingen. Men som sagt, jag kommer inte ihåg allt. Dessutom blandar jag ihop biverkningar som kunde uppstå tillfälligt under behandlingen och kroniska biverkningar efter behandlingen.

Ja,ja. Det känns i alla fall bra att jag ringde och har fått en tid inom kort. Orolig? Ja, men jag försöker hantera det. Och måste hantera det för nojan får inte ta över.  Och jag tycker att det går ganska bra.

Och som kuratorn rådde mig har jag berättat för barnen och att det kan bli så att jag blir lite mer orolig när jag ska iväg till Dr. Sen var det inget mer med det. Vad de visar eller säger i alla fall. Och jag hoppas att det är så.

Jag har också följt kuratorns råd - att inte googla på sjukdomar eller sjukdomsbloggar. Jag fuskade bara ett kort ögonblick i förra veckan men läste inte mer än två meningar.

Lättar upp novembermörkret med en bild från vår semester i New York i somras!
Önskar alla sköna dagar i november!
Helena