måndag 21 november 2016

Sista kontrollen!!

Imorgon, den 22 november, var det fem år sedan som behandlingen, som bestod av inre och yttre strålning och cellgifter avslutades. Minns den dagen mycket väl. Idag, efter 13 kontroller på kvinnokliniken anses jag som friskförklarad!! Och då vill jag ta hela världen i famn! Jag vill tacka för att jag bor i Sverige som har möjlighet att ta hand om sina medborgare när marken börjar gunga! Att få del av en vård med fantastiska människor som ger sin själ i att vårda människor som är i en slags livskris.
Under de fem veckorna som behandlingen tog var vårdpersonalen de jag träffade mest och gav mig hopp som jag såväl behövde! Tack alla sjuksköterskor, läkare, kurator, undersköterskor! Jag tror det var ca 15 olika människor som var involverade i min behandling. Jag kom i kontakt med två olika strålningsmaskiner, MR, cellgifter, narkos! Tänk vad det har kostat - och jag kan bara tacka, ett oändligt tack till allt och alla!
Och min make, som skjutsade mig varje dag i fem veckor till Linköping. Det blev över 600 mil! Och han har alltid varit med mig vid kontrollerna! Och idag var det den trettonde och sista kontrollen.

Tack! Jag är så glad och lättad! Lättad och tacksam! Så innerligt lycklig för att jag är här!

Dr A har gått i pension. Det var han som meddelade beskedet den 31 augusti 2011. Han har genomfört de flesta kontrollerna. Men inför den sista kontrollen hade han gått i pension. Hade hoppats på att få ta ett foto på honom idag men det blev ett foto i rummet på mig och min kära make som alltid varit där, vid min sida! Fotograf Dr N!

Och mitt i mitt lyckorus sänder jag en tanke till Tuttan, tuttanscancerblogg, som lämnade jordelivet i fredags efter flera års fight på skit- och eländessjukdomen. Och så massor av styrka till de som kämpar nu!

I stunder, när jag inte visste om behandlingen skulle lyckas, kom en tanke så stark om att allt hänger ihop. Den tanken gav mig tröst och insikt. Så därför avslutar jag detta inlägg med just:

Allt hänger ihop!

Helena

                                             



söndag 20 november 2016

Lugn...

I veckan fick jag kallelse till kontroll. Det är inte Dr A som jag ska träffa. Jag ska träffa Dr N. Jag ringde och frågade varför jag inte ska till Dr A. Hon som svarade på kvinnokliniken sa att Dr A har gått i pension. Nej, inte riktigt än, tänkte jag, NEJ, nej, nej!

Men jag vet att Dr A var på gång att sluta. Stort Tack Dr A och njut av lediga dagar!!!!

Men hon i telefonen sa att Dr N är jättebra! Okej, bra! Men jag är JÄTTEOROLIG, nojig. Det är pirrigt och nervöst.

Och jag hoppas att detta är sista kontrollen. Samtidigt som det är oroligt att sluta med kontrollerna.
Men andra ord så är det skitjobbigt just nu.
Fast jag försöker, med mycket kraft, lugna ner mig. Lugn. Lugn och fin. Hoppas kunna sova inatt. Det underlättar med sömn inför en jobbig dag.

Önskar alla en lugn söndagskväll!
Helena


onsdag 18 maj 2016

XII, tolfte, Nr 12

Idag var det dags för kontroll igen hos Dr A på kvinnokliniken. Som vanligt var jag pirrig, orolig, nojjig. Det är ett fasligt spring på toaletten. Vilket gjorde att jag var 10 minuter sen. Min make var med som vanligt trots att han egentligen skulle på utflykt. Men han var iallafall med halva dagen på utflykten.
Väl inne hos Dr A, som hade lärarkandidaten N med sig, så pratade vi en stund och jag berättade om lite problem med blåsan och tror det är strålningsskadorna. Jag sa att jag inte är speciellt orolig och Dr säger då: det ska du inte vara. Det känns bra att höra. Vi bestämde att jag ska  lämna urinprov. Eftersom jag hade sprungit på toa hela morgonen lyckades jag inte lämna något där. Vi bestämde att jag tar det med vårdcentralen. Och om det är nåt så ska jag höra av mig till kvinnokliniken. Det känns bra. Imorgon ringer jag vårdcentralen och hoppas på att få prata med den Dr som jag har haft kontakt med tidigare.

Efter 20 minuter var besöket klart och jag var godkänd. Nästa gång kallas jag till Dr A i november och DET ÄR SISTA KONTROLLEN! Pirrigt. Konstigt.

Nu ska jag njuta en stund till av den ljusa vårkvällen!
Helena

lördag 7 maj 2016

Tack våren!

Nu är sommaren här! Njuter! Det finns så mycket att göra i trädgården men nuförtiden njuter jag av att bara sitta, tänka, att vara. Det har jag lärt mig. Att springa fort för att hinna och missa allt på vägen gör en inte lycklig. Jag tycker så mycket om den vanliga vardagen! Men ibland glömmer man. Men jag blev påmind nu när jag fick kallelse i mitten på maj för kontroll till Dr A på kvinnokliniken. Nu börjas det.
Oron och tankar. Känner efter om något känns konstigt.
Jag är med i en grupp på Facebook för kvinnor som drabbats av gynekologisk cancer. Jag läser ibland men vill helst inte läsa om eländet. En som hade varit aktiv i kommentarsfälten gick nyligen bort. Så oerhört sorgligt och jobbigt. Skit- och eländessjukdomen är verkligen skit.

Jag är glad att jag ska till min vanliga Dr A. Nu är det bara att försöka skingra tankarna, hantera oron och njuta av vardagen och den underbara våren med den skira grönskan!

Glöm inte att stanna upp och njut av våren!
Helena

söndag 31 januari 2016

Fyra år!

Den 26 januari 2012 meddelade Dr Gabriel i Linköping att skit- och eländet var borta http://helenaper.blogspot.se/2012/01/det-blir-bra.html
En glädje som är nästan lika obeskrivlig som när mina två fina barn föddes!


Och igår firade vi min andra födelsedag för fjärde gången med en middag på restaurang i Jönköping. Det känns bra att vi firar lite, minns lite och inte minst känna tacksamhet över all den vård vi har i detta land! Och alla runtomkring oss som gav, inte minst mig, stöd i svåra stunder.


Vi skålade för den fjärde födelsedagen. Men vi pratade inte så mycket om då, då när allt var så jobbigt och ovisst.


Jag längtade så mycket efter den vanliga vardagen. Laga mat, umgås med nära och kära, tvätta, hjälpa till med läxor. Allt det där lite småtrista i vardagen var det enda som jag längtade efter. Som jag längtade! Den vanliga vardagen!


För några veckor sedan såg jag en liten snutt av cancergalan på teven. Då hörde jag samma ord som jag ofta tänkte från en kvinna som hade cancer med oviss utgång. Hon ville bara ha tillbaka vardagen med det där som att vika tvätt och vara med familjen.


Det dröjde innan jag ville börja planera för andra saker som att resa. Men det pratade vi mycket om igår när vi åt middagen. Nu har vi vardagen och jag är så tacksam. Vi kan sväva ut och drömma om att resa och planera för det. Det är olika perspektiv - längtan till olika saker eller situationer verkar styras av ovissheten om livets vara eller icke vara.


Har läst lite i min blogg nu ikväll och är så tacksam och glad för alla som stöttade mig med blommor och styrkeord på olika sätt. Och inte minst alla änglar som står här och var!


Tack! Innerligt tack!
Helena