Köket då?

En helg utan oro - känns skönt! Jag har planterat lite höstblommor i utekrukorna. Det är så avslappnande att vara i trädgården och ofta blir det snabbt resultat när man "städar" eller gör fint. Och jag fick skörda lite chili också!

Jag tycker om hösten med alla färger och rensa undan lite"skräp" eller plocka svamp, som jag inte har gjort än iår. Vår tanke är att vi ska ägna vintern till planering av trädgården. Vi får se hur det blir. Det är mycket annat vi behöver göra i vinter fast invändigt - inte göra om men att rensa och röja iordning efter all ombyggnation.

Köket då? Vi väntar på snickarna som är försenade för att en av snickarna har skadat sig i handen vilket lett till lite förseningar. Nu hoppas jag på att de kommer i veckan. Nu har det nästan blivit att vi inte gör någonting för vi vill bara att det ska bli klart för att sen kunna bestämma hur vi ska inreda och möblera.

Max och jag roar oss med att diskutera färg och form på kuddar som vi ska ha på köksbänken som snickarna spikat ihop runt burspråket. Där vill vi sitta och äta frukost och middag och ha en känsla av att vi nästan sitter i trädgården.

Lite gardiner har vi köpt och nu ska jag sy dom...Jag var helt värdelös i syslöjd i skolan. Jag fick alltid ha en mössa att sticka på som jag kunde "ta till" när symaskinen strejkade (bara min) eller när tyget jag skulle ha tog slut och fick vänta på nytt. Alltid var det något som gjorde att jag tappade sugen många gånger. Jag klarar iallafall att sy gardiner! Och den där mössan blev heller aldrig klar :)

Nu dax att fortsätta med "hemmet som hobby" - tvätt, städning, flytta om, flytta ner, rensa och så lite mat emellan. Idag blev det torsk men bara för Alice och mig. Tiderna blev idag hipp som happ eftersom båda barnen hade fotbollsmatcher och fotbollsavslutning.

Allt gott till alla!
Helena

Blodad tarm

Rubriken är väl lite väl makaber, jag vet, men dagens inlägg innehåller en hel del "skitsnack". Balanserar det (förhoppningsvis) med en bild från Cypern på min käre make och mig. Som en liten hyllning till min man som snart även kan kallas Dr Max :)

Idag klev jag in på kirurgmottagningen kl 8.30. Jag hade tagit de två flaskorna lavemang, en igårkväll och en imorse. Jag tänker inte berätta om hur det gick till - jag säger bara att tur att jag har en man som inte är klötmagad!

En mycket trevlig sjuksköterska förklarade för mig vad som skulle hända. Han tänkte visa den långa slangen som skulle köras upp i rumpan men jag sa bara "Nej,jag vill inte se den!" eller kanske att jag sa det ganska högt för han såg lite förskräckt ut. Han visade och förklarade på affischen där hela tjocktarmen var på bild. När vi pratat en stund började jag stilla gråta och förklara att oron för C är ständigt närvarande vilket han förstod.

Dr R kommer in och pratar med tyst och lugn röst. Jag la mig på britsen, brallorna vid knäveckan. Nästan på en gång säger Dr " Inga tumörer". Jag bara gör tummen upp till sjuksköterskan där jag ligger och säger "Yes" och han klappar mig på handen. Så fint. Undersökningen var smärtfri och gick mycket bättre än vad jag hade föreställt mig.

När jag en stund senare pratade med Dr med byxorna uppdragna förklarar han att det är strålningsskador. Det blir ofta så och uppträder ungefär ett halvår till ett år efter avslutad behandling. Det finns inget att göra åt. Och det är inget farligt. Det som kan hända är att jag kan få blodbrist och då söker jag läkare, sa Dr R. Sen var det inget mer med det.

Som ni förstår är jag lättad. Otroligt lättad. När jag kom ut till Max grät jag när jag skulle berätta om vilket fint bemötande jag hade fått och förståelsen de visat. Jag är så tacksam för dessa människor som verkligen gör en fin insats! Hoppas de vet!

Nu är det fredagkväll - soffan,teven och lite choklad med familjen!

Önskar alla en skön hösthelg!
Helena

Nu blir vi rosa igen!

Nu finns rosa bandet att köpa! Kampanjen för att motverka bröstcancer gäller under oktober. 7000 kvinnor drabbas varje år och 40 män. Forskningen går framåt men för det krävs pengar. När det forskas görs upptäckter som också gynnar andra cancerformer.

Jag fick berättat för mig när jag genomgick cellgiftsbehandlingen att man upptäckte, av en slump, att patienter som fick strålning samtidigt med cellgiftsbehandling gjorde att strålningens effekter förstärktes, som i mitt fall.

Tillsammans besegras sjukdomen! Köp två rosa bandet, en till dig själv och den andra ger du bort. Den som du ger rosa bandet till får den med uppmaningen att köpa en som ges till någon annan - om vi gör så blir det många med rosa bandet och mycket pengar till forskningen!

Jag har köpt fyra, en till mig själv, en har jag gett bort och de två andra ska jag också ge bort. Med uppmaningen att köpa en för att ge till någon som inte har! Hjälp till att göra så många som möjligt rosa under oktober och med det räddar vi liv!

Tack vare forskningen är jag här och nu!

Andra ändan :-)

Jag har fått en försenad födelsedag present; en surfplatta som jag nu använder och försöker vänja mig vid. Kul leksak!

Igår var jag till apoteket för att köpa någon vätska som jag ska dricka inför undersökningen hos kirurgen. Jaha, sa jag, det är bara att dricka det här då? frågade jag lite hurtigt eftersom det jag drack en annan gång smakade apa. Nej, säger kvinnan på apoteket, det är andra änden som gäller. Jag såg nog ut som en fågelholk men sken sen upp. Vilken tur!

Idag på eftermiddagen ringde min privata mobil. Det var kirurgen som undrade om jag kan komma på fredagsmorgonen eftersom Dr är tvungen att operera imorgon när jag har tid. Ja så blir det. Jag hade en grej inbokad på jobbet men jag ringde och ändrade. Som jag skrivit om tidigare så kommer jag aldrig mer nonchalera en läkartid. Det känns bra att det blir på morgonen så slipper jag gå och vänta hela dagen.

Jag försöker att inte vara så orolig och det går ganska bra :-)


Nu är det dags att sova. Är lite trött och höstrusket hjälper nog till.
Godnatt!
Helena

Kirurgen kallar

Idag kom kallelsen - snabbt jobbat! Jag ska på sigmoideoskopi undersökning. Har aldrig hört talas om sådan undersökning tidigare. De ska undersöka om det finns sjukliga förändringar - uha, det låter tungt. Jag är inte så orolig, eller också kan jag hantera oron. Det är bra att de kollar och att jag fick tiden så snabbt. Jag är tacksam för det.

Det har iallafall blivit bättre i tarmen och det är ju en tröst. På torsdag den 27:e är det dags. Om en vecka är den gjord. Och inför undersökningen ska jag dricka sånt där äckligt, urk!

Jag var i Göteborg igår i mitt fackliga uppdrag. Det kändes jättebra och kul men jag var jättetrött på kvällen. Imorgon har jag tagit lite kompledigt. Det är dags att fira sonen som snart fyller 11 år! Presenter och mat och så lite höstblommor ska inhandlas.

Det känns skönt med höst men jag kan inte låta bli att tänka på förra hösten. Känslan från förra hösten gör sig påmind. Och det är ingen känsla jag vill ha tillbaka. Det var en fin höst men en konstig höst och en oro över att inte få uppleva en höst igen.

Idag har jag rensat gula kantareller som Max och barnen plockat och det blev lite trumpetsvamp också. Åppleträdet trillar väl snart för alla äpplen och snart är det dags för Max att göra äppelmos. Han gör den såå god!

Gonatt och dröm söta drömmar!
Helena

Våga vägra oron

Nu var andra kontrollen gjord på kvinnokliniken hos Dr A. Det är pirrigt och jobbigt. Igårkväll tänkte jag att imorgon såhär dax är det gjort. Och nu är det det. Max hämtade mig på jobbet vid kl 13.00. Vi tog en liten sväng runt i stan. Jag ville inte åka för att vänta alltför länge i det där väntrummet.

Vi tog en snabbsväng på IKEA. Sen mot Ryhov. När jag klev ur bilen fick jag en sådär flashback. Det börjar kännas höst, lite gula löv och solen sken från en höstblå himmel. Så var det ofta förra året. Då gick jag omkring i mina gympadojor och Maxs grå/svarta fleecejacka. Hela hösten. Vi sprang på IKEA, ganska ofta, och andra köpställen. Höstvädret fick mig att komma ihåg känslan för ett år sen. Jag var orolig idag men inte lika orolig som för ett år sen. Fy sjutton.

Mitt frikort har gått ut nu så jag betalade 300 kronor. Varsegoda att gå till det gröna väntrummet, sa receptionisten. Prick kl 14 satte vi oss. Två minuter senare kommer Dr A. In på rummet och jag tvekade om Max skulle med in eller inte. Jo, följ mig, sa jag till slut. Vi satte oss. Jag tog fram 14 servetter som jag tog med mig från jobbet eftersom jag hade glömt näsdukar. Hur är det? Ja, darrade jag, det är alltid jobbigt att komma hit, oroligt och nojigt och nu börjar jag gråta. MEN förstår ni, det kom kanske bara några tårar.

Jag berättade om mina besvär med tarmen. Det är något som inte är som det ska. Dr frågade om struman. Jag har bestämt mig nu att sänka dosen på Levaxinet och ska ringa min vårdcentralsdoktor B. Okej, då går vi till verket. Max gick ut.

Dr undersöker. Ser bra ut. Jag försöker andas, lugnt och fint. Det ser bra ut. Nu gör jag ultraljud, säger Dr. Sen var det klart. Tog du cellprov? frågade jag. Nej, det gör man inte när man har strålats för man kan inget se, säger Dr efter samtal med Dr Gabriel i Linköping. Jaha. Det var ju snopet. Men det är ok. Dr sa att han skickar en remiss till kirurgen för att kolla det andra, tarmen. Jag börjar bli van att dra ner brallorna för de flesta inom vården :) Pust!

Och hur känns det nu då? Skönt men lite oroligt. Kontrollen gick bra. Men vad är det med tarmen då? Störande, jobbigt och oroligt. Dr sa att han ska skriva i remissen att det vore bra om jag blir kallad snabbt. Så att du slipper gå och vänta, sa snälla Dr. Han vet hur det är. Förstår. Och jag har inte gråtit än.

Då blir du kallad om tre månader igen, sa Dr A och vi tog i hand och sa hejdå.

FÖr nio år sen när jag blev sjuk i struma fick jag besvär med tarmen. Jag har gjort diverse undersökningar i tarmen. Det är inte roligt. DÅ hittade de inget och min strumadoktor trodde att det hängde ihop med torra slemhinnor som kan uppstå eftersom ämnesomsättningen blir helt överaktiv och därmed blir tarmarna lite skadade vid den struman som jag drabbades av.

Shit! Haha, så kan man ju också säga, shit, shit....Och jag ska inte låta oron ta över. Jag ska jobba, jag ska skratta och jag ringer kuratorn om jag inte kan hantera oron. Och jag gråter om jag känner för det - oron försvinner lite då. Magen och tarmarna är ju faktiskt komplext system - det behöver inte vara det värsta.

Gonatt alla därute och var rädda om varann!
Helena

Piff innan kontrollen

En jobbarvecka har gått med lite resor och två hemmadagar för att kurera mig från förkylningen. Jag har varit trött idag. På morgonen vaknar jag och ögonen är variga. Det började i onsdags. Det hör nog ihop med förkylningen.

Mina hälsenor har blivit mycket bättre! Jättemycket bättre! Det känns som en vinst och nu börjar jag genast tänka hur ofta jag ska ut och gå. Men som nån sa " Ta det lugnt".

Köket då? Det har varit lite segt och lite otur. Max har tapetserat ena delen det s k köksdelen. Den andra delen som har varit Alice gamla rum ska det till en ljust grå tapet och den fanns inte hemma men är nu beställd och vi väntar den till nästa vecka. Nu kan snickarna komma för att spika lister och fixa den där baksidan vid bardisken samt lägga klinkers framöver köksdörren. Det är nära nu!

Idag har jag tvättat alla fönster i burspråket och dekorerat med krukväxter och lite pynt och piff! Och mitt i allt detta tänker jag på kontrollen på måndag. Jag tänker väl 10 gånger i timmen på det. Jag är lite orolig för tarmen - det är nåt som är i oreda. Tungt. Jag tänker " Om 48 timmar har jag varit där!!. Det är väl såhär det kommer att vara. Lite nojigt men ändå okej. Det är ganska hanterbart.

Men idag har jag haft ont i magen, tror jag, för jag vet inte om jag inbillar mig. Knäppt, jag vet. Det är knäppt det där med stora C.

Jaha, imorgon blir fortsatt fix och piff både ute och inne samt skjutsa barnen till fotbollsmatcher. Vi behöver nog också ta en tur till svampskogen! Härliga höst! Förra året var jag aldrig med Max i svampskog, vad jag minns. Konstigt eller också hade jag så ont. Eller så hade jag ingen ro att gå i skogen.

Trevlig helg! Helena

Må bra med en spa-stund!

Vi pratar mycket om hur vi stressar. Att lägga livspusslet. Många gånger hinner vi inte med oss själva. Vi gör saker och kroppen och själen vill helst göra något helt annat. Det är viktigt att stanna upp, tänka, att få vara i tiden med sig själv. Stanna till i parken, som man åker förbi varje dag, kliva ur bilen och vandra omkring i 10 minuter för att titta på allt vackert, vara i nuet, insupa färger och dofter, andas lugnt. Vi behöver det! Men gör det alltför sällan.

I förra veckan bjöd jag in några till en må bra- eller spa-stund. Min syster med kollegan Eva kom till mig för att berätta om Aloe vera produkterna från företaget Forever. Fötterna fick lite insmörjning. Ansiktet fick en skön rengöring. Nacke och axlar masserades av sköna krämer. Jag bjöd på en purjolökssoppa däremellan.

Det var mysigt och det blev uppskattat! Vad skönt att bara få ägna sig åt sig själv och göra gott. Fler såna stunder behövs!

Mina hälsenor har blivit bättre tack vare Aloe veras MSN och Heat lotion. Det lindrar så sköönt och de senaste dagarna har jag glömt att smörja in på kvällen! Jag har också köpt några tabletter som jag precis har börjat med som jag hoppas ska lindra mina klimakteriebesvär.

Man ska var snäll mot själen och ta hand om kroppen. Man ska också ta hand om själen och lyssna på kroppen!

Jag har varit hemma idag och i fredags - en envis förkylning som sitter i hals och huvet.  Jag har tagit hand om kroppen - bl a har jag druckit mycket honungsvatten och vilat. Det börjar  kännas bättre så imorgon blir det tåget till Stockholm.

Det gnager - om en vecka har jag varit på kontroll och tagit cellprov - och hur ska jag få svaret? Brev, mail, sms, nån ringer??? Tungt.

Gonatt!
Helena