Våga vägra oron

Nu var andra kontrollen gjord på kvinnokliniken hos Dr A. Det är pirrigt och jobbigt. Igårkväll tänkte jag att imorgon såhär dax är det gjort. Och nu är det det. Max hämtade mig på jobbet vid kl 13.00. Vi tog en liten sväng runt i stan. Jag ville inte åka för att vänta alltför länge i det där väntrummet.

Vi tog en snabbsväng på IKEA. Sen mot Ryhov. När jag klev ur bilen fick jag en sådär flashback. Det börjar kännas höst, lite gula löv och solen sken från en höstblå himmel. Så var det ofta förra året. Då gick jag omkring i mina gympadojor och Maxs grå/svarta fleecejacka. Hela hösten. Vi sprang på IKEA, ganska ofta, och andra köpställen. Höstvädret fick mig att komma ihåg känslan för ett år sen. Jag var orolig idag men inte lika orolig som för ett år sen. Fy sjutton.

Mitt frikort har gått ut nu så jag betalade 300 kronor. Varsegoda att gå till det gröna väntrummet, sa receptionisten. Prick kl 14 satte vi oss. Två minuter senare kommer Dr A. In på rummet och jag tvekade om Max skulle med in eller inte. Jo, följ mig, sa jag till slut. Vi satte oss. Jag tog fram 14 servetter som jag tog med mig från jobbet eftersom jag hade glömt näsdukar. Hur är det? Ja, darrade jag, det är alltid jobbigt att komma hit, oroligt och nojigt och nu börjar jag gråta. MEN förstår ni, det kom kanske bara några tårar.

Jag berättade om mina besvär med tarmen. Det är något som inte är som det ska. Dr frågade om struman. Jag har bestämt mig nu att sänka dosen på Levaxinet och ska ringa min vårdcentralsdoktor B. Okej, då går vi till verket. Max gick ut.

Dr undersöker. Ser bra ut. Jag försöker andas, lugnt och fint. Det ser bra ut. Nu gör jag ultraljud, säger Dr. Sen var det klart. Tog du cellprov? frågade jag. Nej, det gör man inte när man har strålats för man kan inget se, säger Dr efter samtal med Dr Gabriel i Linköping. Jaha. Det var ju snopet. Men det är ok. Dr sa att han skickar en remiss till kirurgen för att kolla det andra, tarmen. Jag börjar bli van att dra ner brallorna för de flesta inom vården :) Pust!

Och hur känns det nu då? Skönt men lite oroligt. Kontrollen gick bra. Men vad är det med tarmen då? Störande, jobbigt och oroligt. Dr sa att han ska skriva i remissen att det vore bra om jag blir kallad snabbt. Så att du slipper gå och vänta, sa snälla Dr. Han vet hur det är. Förstår. Och jag har inte gråtit än.

Då blir du kallad om tre månader igen, sa Dr A och vi tog i hand och sa hejdå.

FÖr nio år sen när jag blev sjuk i struma fick jag besvär med tarmen. Jag har gjort diverse undersökningar i tarmen. Det är inte roligt. DÅ hittade de inget och min strumadoktor trodde att det hängde ihop med torra slemhinnor som kan uppstå eftersom ämnesomsättningen blir helt överaktiv och därmed blir tarmarna lite skadade vid den struman som jag drabbades av.

Shit! Haha, så kan man ju också säga, shit, shit....Och jag ska inte låta oron ta över. Jag ska jobba, jag ska skratta och jag ringer kuratorn om jag inte kan hantera oron. Och jag gråter om jag känner för det - oron försvinner lite då. Magen och tarmarna är ju faktiskt komplext system - det behöver inte vara det värsta.

Gonatt alla därute och var rädda om varann!
Helena