Sedan den 12 september har det varit oroligt. Att Dr ville att jag skulle göra en MR visade ju på att han ville kolla, att det fanns någon misstanke om att det inte stod rätt till. När MR-undersökningen var gjord, förra måndagen, räknade jag ut att svaret borde komma från Dr allra tidigast på fredag. Det gjorde det inte. Tack och lov, tänkte jag.
Under helgen har tankarna snurrat runt. Vetskapen om att under kommande vecka får jag svaret gjorde att tankarna for iväg, ofta negativa. Jobbigt. I måndags när jag vaknade visste jag att nu kommer veckan då svaret kommer. Jag var orolig att min privata telefon skulle ringa. Om det är riktigt illa så ringer dom.
Jag ville helst inte komma hem och se något brev från landstinget för jag visste inte hur jag skulle orka att sprätta upp det.
Igår kom inget brev heller. De som ringde på min privata under dagen var min syster och sonen. Jag vågade svara!
Idag hade jag bokat tid hos frisören kl 18.30. Jag gick en stund på stan innan för att handla lite. När jag stod och diskuterade med en expedit om vilken mascara jag skulle ha ringde min man. Vänta, måste bara svara, sa jag till expediten. Hej, du har fått ett brev idag från landstinget, sa han efter att ha frågat om vad jag gjorde. Det isade i mig. Nej, nej, jag vill inte veta nu, hann jag tänka innan han fortsatte: Hej Helena! Undersökningen var helt normal, inga tumörer funna. Således ett glädjande besked, säger min man! Och vad skönt, och vad glad jag blir, snart börjar jag gråta, säger jag. Strax därefter slutade vi och jag fortsatte prata med expediten. Det bubblade i mig och till slut talade jag om för expediten, som jag aldrig träffat, att jag fått besked från en undersökning och det fann inga tumörer och jag har haft livmodershalscancer och nu hade jag gjort en undersökning för att kolla att inget var fel och det var det inte. Herregud, här står jag och berättar men jag måste berätta för nån för jag är så glad, sa jag till henne. Åh, vad glad jag blir! Jag förstår att du är glad, säger expediten och ser väldigt glad ut.
Jag kunde inte låta bli. Jag var tvungen att bara få ur mig min bubblande glädje. Jag handlade och handlade lite till. Och när jag betalade frågade hon om jag hade tid att vänta- Hon ville hämta en present eftersom jag handlat så mycket av ett visst märke! Köp en lott, avslutade hon vårt sprudlande samtal. Vi var nog lika glada båda två, det kändes så i alla fall. Tack, expediten att du var där när jag behövde dig! Det finns så många fina människor!
Jag är jätteglad för så mycket!
Ha en härlig och sprudlande vecka!
Helena
Under helgen har tankarna snurrat runt. Vetskapen om att under kommande vecka får jag svaret gjorde att tankarna for iväg, ofta negativa. Jobbigt. I måndags när jag vaknade visste jag att nu kommer veckan då svaret kommer. Jag var orolig att min privata telefon skulle ringa. Om det är riktigt illa så ringer dom.
Jag ville helst inte komma hem och se något brev från landstinget för jag visste inte hur jag skulle orka att sprätta upp det.
Igår kom inget brev heller. De som ringde på min privata under dagen var min syster och sonen. Jag vågade svara!
Idag hade jag bokat tid hos frisören kl 18.30. Jag gick en stund på stan innan för att handla lite. När jag stod och diskuterade med en expedit om vilken mascara jag skulle ha ringde min man. Vänta, måste bara svara, sa jag till expediten. Hej, du har fått ett brev idag från landstinget, sa han efter att ha frågat om vad jag gjorde. Det isade i mig. Nej, nej, jag vill inte veta nu, hann jag tänka innan han fortsatte: Hej Helena! Undersökningen var helt normal, inga tumörer funna. Således ett glädjande besked, säger min man! Och vad skönt, och vad glad jag blir, snart börjar jag gråta, säger jag. Strax därefter slutade vi och jag fortsatte prata med expediten. Det bubblade i mig och till slut talade jag om för expediten, som jag aldrig träffat, att jag fått besked från en undersökning och det fann inga tumörer och jag har haft livmodershalscancer och nu hade jag gjort en undersökning för att kolla att inget var fel och det var det inte. Herregud, här står jag och berättar men jag måste berätta för nån för jag är så glad, sa jag till henne. Åh, vad glad jag blir! Jag förstår att du är glad, säger expediten och ser väldigt glad ut.
Jag kunde inte låta bli. Jag var tvungen att bara få ur mig min bubblande glädje. Jag handlade och handlade lite till. Och när jag betalade frågade hon om jag hade tid att vänta- Hon ville hämta en present eftersom jag handlat så mycket av ett visst märke! Köp en lott, avslutade hon vårt sprudlande samtal. Vi var nog lika glada båda två, det kändes så i alla fall. Tack, expediten att du var där när jag behövde dig! Det finns så många fina människor!
Jag är jätteglad för så mycket!
Ha en härlig och sprudlande vecka!
Helena
