Att vara stark!

Idag har hela familjen bowlat och jag förlorade till sonens förtjusning! Vi åt lunch på en thai-restaurang och blev ordentligt mätta. Därefter till Theos tandläkare. Nu, äntligen, skulle han få sin tandställningen. Under tiden gick Alice och jag en sväng i affärerna i Huskvarna.

Träffade grannen idag. Hon är hemma på eftermiddagen imorgon när vi är hos doktorn. Barnen kan höra av sig till henne om det skulle vara nåt imorgon. Så snäll hon är och så tryggt för oss!

Alldeles snart är torsdagen här. Äntligen och ändå inte....skönt att vara i ovissheten, men jobbigt för jag vet att nån gång måste jag få visshet. Jag kan ju inte gå och lulla såhär hur länge som helst.

Positiva tankar, konstiga tankar, många tankar, knäppa tankar, tankar med hopp och hopplösa tankar.....Det blir bra att träffa doktorn imorgon. Han lär väl prata om svaret från MR-röntgen. Jag kom på att han kanske inte har nåt tydligt svar imorgon utan vill komplettera med en gynekologisk undersökning...och då måste jag vänta igen.....

Min snart 90-årige faster ringde idag. Hon sa: "Det blir bra" och det känns så tryggt och bra när hon säger så!

Jag har tänkt på en dikt som jag fick på min mail från min chattkompis L. Hon skickade den till mig den 24 oktober, när jag var mitt uppe i strålning, cellgifter och då tårarna rann ganska ofta. Ofta finner jag tröst och styrka i ord. Och jag är stark - jag har inget val. Dikten bär jag med mig inför morgondagen och alla tankar och fina ord jag får från er som läser min blogg. Här kommer dikten;

Att vara stark

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst eller vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst eller att alltid lyckas

Att vara stark är
att leva livet som det är
att acceptera dess kraft och ta del av den
att falla till botten
slå sig hårt
och alltid komma igen

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast

Att vara stark är
att se ljus i mörkret och
alltid kämpa för att nå dit

Diktens författare okänd  - fick jag fram när jag googlade och fann dikten men det finns även sökresultat på Google att det är Marie Fredriksson som skrev dikten 1986.

Blommor livar alltid upp! Fotot taget i juni 2011 på HPO-resan!

Imorgon tar jag på mig "Jävlaranamma-armbandet" från Lotta, det andra armbandet "Never give up" från Kattis och Sussie kommer sitta på andra armen. Jag tar på mig änglahalsbandet från syrran, halsbandsdockorna från AC i Australien, ängeldockan i tyg från Pia får hänga i bilen, nyckelringen från Susanne kommer ligga i handväskan tillsammans med några änglar från Cecilia och Berit. Resterande änglar från Iris, Malin, Christin, Ing-Marie (och även från de som jag inte kommer ihåg nu) står kvar här hemma och "änglar sig". Tack Fina Vänner!

Och imorgon är det torsdag.