Pigg men orkeslös

Igår var jag och tog prover för sköldkörteln. Läkaren skrev sist att mina provresultat var "paradoxala". Det ena provet var så och det andra si och det är jättekonstigt. Jag har svårt att veta om det har påverkat mig eftersom hela jag har varit nedsatt av behandlingen. Jag vet att jag slarvade med mina tabletter för struman under behandlingstiden. Nån gång tror jag att jag glömde dem tre dar i rad. Jag hoppas proverna är bra nu. Troligen får jag svar inom 1-2 veckor.

Jag gjorde ett besök hos kuratorn också. Kändes jättebra. Det var inget akut och inga ångestladdade tankar. Men skönt att stämma av vissa saker och tankar. Det var så roligt när hon sa att jag såg pigg ut, det känns bra. Jag är pigg men orkeslös. Det låter ju också paradoxalt!

Innan vi åkte till stan ringde försäkringskassan, min Personlige handläggare. Vi pratade en stund och hon tyckte det lät som jag hade fullt upp. Förklarade för henne att det är svårt att planera något eftersom jag inte varit på återbesök än. Hon tyckte vi skulle höras i mars igen. Men jag sa att jag ringer henne i februari och så började jag surra om arbetsträning. Sen kom jag på mig själv - jag ska ta det lite lugnt.

Jag var en sväng till jobbet innan jag åkte till kuratorn. Det var så kul att se så många kollegor och så många kramar jag fick. Blev nästan rörd!

Idag kom det ett brev från sjukhuset Ryhov här i Jönköping. Jag rev upp kuvertet och undrade vad det var nu då. Jag började läsa att jag skulle genomgå undersökning av kroppspulsådern. Vaddå????? Sen såg jag att brevet är ställt till Max. Landstinget börjar med sådana undersökningar i förebyggande syfte från 65 års ålder. Bra va? Åh, vilken tur för mig, jag blir ju lite nervös. Hade jag missat nåt eller hade de plötsligt upptäckt nåt?? Önskan att kroppen ska må bra är så stor. Det är jobbigt att veta att det kan försiggå saker i kroppen som man inte har en aning om. Önskar min kropp lite lugn och ro! Automatiskt blir då min själ lugn. Trots allt så känner jag mig rätt lugn.

Jag har funderat på det här med bloggandet. Hur länge ska jag fortsätta? Kuratorn och jag var eniga om att det har varit bra terapi för mig. Jag är glad att ni har läst och skrivit kommentarer, både här och på facebook eller mailat. Ja, än så länge känns det bra för mig att skriva. På bilden ser du mig i soffan där jag oftast sitter och bloggar. Det känns bra att ha något att fundera på och aktivt blogga när jag behöver vila. Jag är inte trött men orkeslös. Jo, jag forsätter och bloggar ett tag till.