Att återerövra kroppen!

Jag ska fortsätta blogga. Det känns bra! Jag har fått flera fina och tänkvärda kommentarer av er. Jag känner också att jag fortfarande har behov och hoppas även att det är till nytta för er, läsare.

Jag har under dessa månader surfat runt en del på nätet för att kolla olika hemsidor, bloggar m m. Jag fann Nätverket mot gynekologisk cancer. Jag har tipsat om att de ska samla in länkar till olika bloggar och gav min bloggadress. Nu tipsar de om min blogg och jag hoppas bloggen kan vara till hjälp för någon som är i en liknande situation eller någon anhörig. Att få känna att man inte är ensam om eländet, tankarna, känslorna....det kan ge kraft och styrka och också en känsla av samhörighet, på nåt konstigt sätt.

Jo, det känns bra att blogga, att få ner tankarna i ord. Det tänks ju en hel del. Genom bloggen kan jag bli av med "envisa" tankar. Vissa kan vara lite för privata eller tokiga för bloggen - de tankarna är lämpliga att ta med kuratorn.

Jag blev jätteglad för en hälsning som jag fick via mail. En klasskompis mailade en hälsning från hennes mamma som läser min blogg. Jag blev jätteglad för hälsningen, hej hej och tack E!

Det gör ont! Nu måste jag klaga lite. Sen julafton har jag känt att det gör ont i min hälsenor. Det kommer och går och det blir som en liten knöl på senan på varje ben. Max och jag har kommit fram till att det kan vara inflammation. Idag var vi ute i skogen och grillade korv. Kände att det drog i musklerna i låren när jag gick uppför backarna. Men jag orkade! Men musklerna behöver byggas och hälsenorna behöver tränas.

De senaste veckorna har jag också känt mer vallningar och är övertygad om att det är klimakteriet. Det skulle ju komma eftersom strålningen har tagit sönder mitt underliv. Jag svettades som en tok inatt. Men än så länge är det uthärdligt.

Vid överproduktion av sköldkörteln, som jag drabbades av 2003, svettas man också mycket. Men jag tror inte att det är sköldkörteln denna gång. Jag får snart svar på proverna.

Jag börjar återerövra min kropp! Jag börjar få kontakt med min kropp! Det som inte riktigt funkar finns det oftast hjälp till. Som salva till torrt underliv, blöja (nä så heter det inte men typ..) när man inte kan hålla riktigt tätt...ja, jag måste köpa såna imorgon för att känna mig lite mer trygg. När jag går hemma har jag ju nära till toaletten men sen när jag börjar jobba... Jag vet inte om den är en kronisk biverkning av strålningen.

Ja, jag börjar våga känna min kropp. Musklerna ska jag bygga. Jag kommer mer och mer underfund med hur kroppen fungerar efter strålningen. Klimakterikänningarna skulle ju komma i vilket fall som helst så de ska jag inte klaga på men det är nåt nytt, vilket jag också kommer hantera. Känns bra, att få återerövra min kropp! Jag ska vårda den och ta hand om den så bra jag kan!

Imorgon ska jag till sjukhuset Ryhov här i Jönköping för att genomgå MR-röntgen av nedre buk. Svaret skickas till Dr Gabriel i Linköping. Dr Gabriel kallar mig till Linköping när han har svaret och kommer då även göra en gynekologisk undersökning.

Jag tror att min kropp nu är frisk! Det är bra att läkaren gör uppföljning för att kontrollera att jag är frisk. Ja, det är bra!