Trettondagsaftonens middag med vänner blev så trevlig. Vi blev nio till bordet. Jag har verkligen sett framemot middan. Att få förbereda och greja och duka fint. Att äta gott och skratta och babbla om ditten och datten och även om mitt elände. Vilka goa vänner! Max och jag grejade hela dagen. Förrätt med chevreost och päron. Varmrätten: potatisgratäng med oxfile, gorgonzolasås, karamelliserade smålökar, sockerärtor. Till efterrätt chokladpannacotta men blev inte riktigt som den borde vara...men den gick att äta. Jag dukade och gjorde iordning blommorna dagen innan. Skönt, för jag vill inte stressa. Men det blev lite stress iallafall, Theo sa: Måste du låta så irriterad. Hmmm, då tänker man till.
Trettondagen, segdag. Max tittade på Småkronorna, som slutade vid 5-tiden, som vann. Barnen ville på bio idag så vi skjutsade in Alice och Theo med en kompis. Under tiden filmen pågick åkte vi och köpte dammsugarpåsar, ost och bytte en julklapp.
På måndag, då blir det vardag igen. Vardag på nya året. Gör mig påmind om min nya vardag. Nu har det varit lov, ledigt, helger. Nästa vecka börjar skolan för barnen. Jag ska ta nya prover för sköldkörteln. På onsdag ska jag träffa kuratorn. Veckan därpå MR-röntgen. Dagen efter min röntgen ska Alice på röntgen för sin rygg. Theo ska åter till tandläkaren den 23 och 25 januari. Och däromkring ska jag till Linköping. Väntar på kallelsen...Just det där med väntan på besked har jag skrivit om tidigare. Skönt att vara i ovissheten - eller inte. Det beror på beskedet.... Och det går inte att backa -besked måste man ha. För att hantera det på bästa sätt handlar det om att vara och leva i nuet. Inte tänka för mycket. Om man tänker - tänka positivt! Att tro! Att ödmjukt be om det bästa beskedet! Ja, snart är det vardag igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar