Jaha, nu har jag suttit en stund och fibblat med bloggen. Det stod att det tar några minuter så är man igång. Hm, det blev nog en kvart för mig....Ja, jag har bestämt mig för att blogga om min vardag som den ser ut nu. För 3 veckor sen var det fullt i almanackan med resor till Stockholm för att träffa arbetsgivaren på Arbetsförmedlingens huvudkontor, träffa förtroendevalda i landet och planering för hösten.
Efter att ha tagit ett cellprov och gjort en skrapning fick jag ett samtal från Kvinnokliniken när jag var i Stockholm och diskuterade samverkansorganisationen. Ibland känner man på sig saker.....Kvinnan i luren sa att jag hade en tid med doktorn nästa dag och att jag skulle ta med mig en anhörig. Jaha. Ringde genast min man som lugnande sa att det är väl bra att få besked. Kloka karl! Ja, jo det är väl bra men vaddå? Ringde upp syrran också bara för att jag inte visste vad jag skulle göra. Hon ringde upp igen efter en stund och frågade om hon skulle komma till mig eftersom hon också var i Stockholm. Goa syster!! Med gråten i halsen informerade jag arbetsgruppen att jag hade fått telefonsamtalet och bokat om till ett tidigare tåg hem.
Den 31 augusti fick jag besked att jag drabbats av livmodershalscancer av doktor Anders T. Hela apparaten drogs igång för fler undersökningar eftersom risk finns att det spridit sig. Vi satt i ett opersonligt undersökningsrum och jag höll min man i handen när tårarna stilla började rinna. Jag förstod ju redan innan han sagt något. Hemåt vi for och jag blev otroligt praktiskt och ringde, mailade, sms till alla möjliga och rakt ut berättade jag som det var. Den praktiska och effektiva Helena höll igång i nästan tre dagar. Sen kom gråten. Tankarna. Och väntan,VÄNTAN på fler undersökningar. Ja, jag kan konstatera att jag är nybörjare vad gäller bloggare såväl som cancersjuk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar