tisdag 27 september 2011

Å´nej!

Vissa saker och uttryck som skolfröken har sagt har fastnat. Som min fröken i mellanstadiet sa: "Det svåraste är att läsa innantill"....Ja, jag skulle ju ha läst kallelsen till strålningen lite bättre. Igårkväll läste jag högt för min syster när vi pratade i telefon och upptäcker att det bara är förberedelser som ska göras den 5 oktober inför kommande strålbehandling. Och den kommande strålbehandling beräknas starta om 2 veckor efter 5 oktober!! Å´nej! Vänta ännu mer...ännu längre....det är väl inte bra?

Igår började jag smygsurfa lite för att läsa om det där skit och eländet. Hittade en jättebra sida, Cancerfonden, som beskriver en mängd olika saker. Jag kan konstatera att det är kanonbra att jag har matlust, ofta försvinner den för skit och eländespatienter. Trött blir man också - jag tycker jag har klarat mig rätt bra, jag blir lite dåsig av morfintabletterna. Ont kan man ha - jag käkar morfintabletter, ipren och alvedon eftersom det tar bort det mesta av det onda.

Det finns ca 200 olika cancersjukdomar. Varje person upplever sin sjukdom på sitt sätt. Men alla genomgår någon slags chock - det är ju så laddat. Det är jobbigt för anhöriga. Viktigt att prata med barnen. Många överlever, en del dör.

Jag är inte knäpp eftersom jag inte vill veta så mycket. Det är därför jag bara smygsurfar lite nu. Så är det...en del är nöjda med vad doktorn säger och sån är jag just nu. Hur det än är så ska skit och eländet bort från min kropp! Upp till kamp!

Det som är tydligt också är att vi, skit och eländespatienter, hanterar och upplever det på olika sätt men nästan allt som jag läste både igår och idag fanns det alltid något som jag kan kunde känna igen mig i. Det känns skönt att känna igen sig, jag är inte själv....

Idag fick jag ett till vykort i vanliga brevlådan från min systers kompis. Dags att sätta på kranen igen...det sägs att man kan få vackra ögon av att gråta mycket men jag ser ingen skillnad mer än att mina ögonlock är svullna, väldigt svullna vissa dar. Men det gör inget. Det är en småsak.

Har proppat i mig tabletter idag, mått rätt bra. Skit och eländet har känts långt bort idag, som att det kanske har gått över....
Å´nej, nu kom det upp en önsketanke! Åter till verkligheten och kämpa!

Max och jag var i skogen idag och plockade svamp, gul trumpetsvamp. Det finns ju hur mycket som helst. Som min kära granne säger "Man plockar inte, man går bara ut och hämtar". Jag plockade bara de stora, fina!
Ibland stod jag bara i skogen och tittade upp mellan träden där den blå himlen skymtade och kunde insupa den härliga skogsdoften. Mmmm, så härligt, det känns också väldigt läkande där i skogen! Jag mår bra!

Å´nej, undra om doktor Gabriel ska höra av sig om alla resultaten nån gång. Jag glömmer liksom bort det där. Återigen lite strutsbeteende...kanske att det inte finns något att säga....det är strålbehandling som nu gäller i övrigt ok....Å, denna oro som tär!

Nu ska jag gå och laga middag, jag är hungrig! Det är en vardagssyssla och det tycker vi skit och eländespatienter om, vardagen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar