En bra natt och en bra morgon. Packade pastasallad, purjolökssoppa och lite dricka till Alice som åkte på skolresa idag. Theo hann med sin frukost. Jag tog en liten tupplur framför teven efter frukosten och vaknade till Reinfeldt som presenterade några nya ministrar.
Max och jag bestämde oss för att gå ut i det vackra vädret. Han klippte gräset med sin åkgräsklippare, kul maskin! Jag klippte det vissna på pionerna och gjorde lite fint i en rabatt. Blev ganska trött. Postbilen kom och som vanligt rusade jag till brevlådan. Jorå, ett brev från landstinget. Kallad till onkologens behandlingsavdelning den 17 och 19 oktober för att sätta dit nån mojäng i armen där cellgifterna ska spolas in....eller cytostatika som man numera säger...ordbajseri, säger min man eftersom gift är inte så trevligt, bättre med nåt som låter mer diffust än giftigt. Struntsamma, det används oftast när det där skit och eländet är spritt eller vid e x lymfcancer m m. Kan också användas vid andra sjukdomar, vilket man börjar göra när det gäller reumatism. Jag läste idag också om biverkningar....inte kul....och sen alla nya undersökningar för nya besked om det funkar....det är nu det börjar. Kampen.
Jag läste Vimmelmammans blogg. Hon fick tjocktarmscancer 2008 (mycket ovanligt för en 39-åring). Hon har kämpat på många olika sätt med eländet. I maj nästa år blir hon friskförklarad om allt ser bra ut. Då kanske hennes kamp är över men oron finns ju kvar.
Patienthotellet som ligger nära Universitetssjukhuset är reserverat åt mig från den 17 oktober till den 22 november. Tjoho, ska jag sitta där och glo måndag till fredag? Tänk vilka låååånga blogginlägg jag kan göra...Nej, jag kan ju inte bo där själv, då blir jag ju knäpp. Jag måste ringa och säga att de får avboka. Min snälla Max får vara min chaufför. Måste prata med våra bästa grannar också om de kan vara barnvakt ibland.
Det kom ikapp nu...igår tänkte jag att det kanske bara var en mardröm. Men nu är det ikapp...nu börjar den. Kampen. Kampen för livet.
Nåt kul - blomsterbudet ringde på idag igen! En annorlunda och fin bukett i en kruka, så vacker! Från mina kloka stödjare, vilka sötnosar, jag blir återigen så rörd och tårarna rinner.
Skönt att jag var i trädgården en stund idag. Efter det läste jag lite på nätet om behandingarna...blev lite jobbigt, men Max - han tröstar mig!
Nu ska jag kämpa och han är med mig, min Max, när den nu börjar!
Åh, vad snygg du är! Vilken fin bild! Som om det inte fanns någon kamp. Men du vet, och alla vi andra vet, att du är starkare än allt eländesskit!
SvaraRaderaPok STödstrumpan d.ä.