Pirrigt - första kontrollen...

                                         

Jag jobbar fortfarande halvtid. Försäkringskassans handläggare har ringt igen och idag ringde jag upp men då var hon upptagen. Jag orkar nog med heltid från från 1 juni och det är det som jag siktar in mig på. . Den senaste veckan har behovet inte varit lika stort att vila när jag kommit hem.

Imorgon ska jag till doktorn, överläkaren på kvinnokliniken på Ryhov i Jönköping. Det är pirrigt. Och det hör ju till. Det känns lite jobbigt. Men bra, också. Jag har ett antal frågor bland annat om östrogentabletter, om lite tarmproblem och att jag känner mig lite låg. Men det som är mest jobbigt nu är mina fötter. Hälsenorna känns rätt okej nu däremot är jag svullen vid anklarna. Det är besvärligt att gå och jag kan inte gå fort. Vilket gör att jag inte rör på mig som jag borde. Vilket har lett till att jag har gått upp SÅ mycket i vikt. Det är inte kul.

Och därför är jag lite låg. Och kanske för lite andra saker också. Jag vet inte.

Imorgon såhär dags har jag varit hos doktorn. Och så tänker jag - ska jag vara såhär pirrig varenda gång var tredje månad i ca 14 dagar innan i fem års tid?  Och sen då, ska jag gå och vänta på nåt slags besked eller får jag veta imorgon? Hur isåfall vill jag få beskedet? Iallafall inget brev. Det är så jobbigt när jag fått brev där det står "Bästa Helena" .Oftast är det inget bra besked då...Det måste jag också prata med doktorn om.

Och så tänker jag "Herregud, såhär har många människor det varje dag, skärp dig!", Det är ju många tusen som lever med detta. Och jag lider med alla som måste utstå denna oro.

Och jag är så glad för alla som bidragit till Cancerfonden via Helenas änglar!  Spana in Helenas blogg - klicka här!

Ha en god kväll!
Helena