Vi saknade en, Max näst äldsta syster Doris. Hon gick bort ganska hastigt i augusti förra året och det var eländessjukdomen som tog överhanden i hennes kropp. Hon var med här förra året på släktträffen. Då visste vi inget, undersökningar pågick.
När hon begravdes kunde jag inte vara med. Jag klarade inte det. Jag hade 14 dagar innan fått mitt besked om eländet. Max tog med sig en bukett pelargoner från mig till Doris inför hejdå-cermonin.
Hon var med oss igår, på nåt sätt!
Vi skålade, lite tilltugg, varmrätt och efterrätt med grannens rabarber! Det blev lyckat och trevligt! Och alla tyckte att jag såg så pigg ut. Det känns bra att höra det! Och kanske för bra med tanke på att jag nu väger mer än när jag väntade barnen..........puh! På så sätt mår jag inte bra. Måste kolla upp det där med maten - bra mat som funkar för tarmarna. Ibland rumlar det runt i magen och jag har fått för mig att det kan beror på vissa skador på tarmarna från strålningen. Det ska jag prata med doktorn om den 30 maj. Det närmar sig, första kontrollen och all noja som kommer med den.
Maken och jag skjutsade idag sonen till en kompis på party med övernattning. Därefter skjutsade vi dottern till hajkläger och vi hämtar henne på söndag. Vi är själva. Konstigt och ovant. Men också behövligt ibland. Sist vi var utan barn var när jag var mitt i behandlingen och barnen hade höstlov och åkte till min syster och sambo. Idag är jag piggare!!
Trevlig helg!
Helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar