Kontrollerad!

Nu är det gjort! Första kontrollen hos gynekologen på kvinnokliniken. Jag försov mig idag. Vaknade kl 7. Jag behövde min tid att duscha, äta frukost och sköta magen. Det är så nu. Att tarmarna är oroligare liksom blåsan. Dtärför kom jag inte i vanlig tid till jobbet.

Max skjutsade in mig till jobbet. Han hämtade kl 10.00. Vi träffade Dr A och han frågade hur det känns nu efter strålningen. Jag beskrev att det är oroligare, måste gå oftare på toaletten både vad gäller tarm och blåsa. Känner mig mer uppsvälld ibland av viss mat. Men det var ju så det kunde bli, sa jag, och han nickade instämmande. Jag hade med mig min lista över saker jag skulle fråga om. Jag tror det var åtta olika frågor. Östrogentabletter och benskörhetstabletter pratade vi om. Verkade inte konstigt att jag inte äter östrogen. Jag är faktiskt i den åldern. Vad gäller benskörhet så vill jag göra det mer naturliga som jag läst om på nätet. Det är bland annat bra att promenera.

Och då kom vi till vikten och tyvärr så har den inget att göra med behandlingen....Men det är en ond cirkel med mina onda fötter och minskad möjlighet att röra på mig. Det ska jag ta upp med min doktor på vårdcentralen.

Vi pratade om min nedstämdhet. Dr sa, som jag inte tänkt på, att det kan ju också höra ihop med struman.
Depression kan ju också komma långt senare efter behandlingen. Jo, jag vet. Vi pratade lite om kuratorn och så.

Det kändes så bra att få prata och fråga. Jag började gråta ibland. Och så pratade vi om denna C-noja. Dr sa att nojan kommer jag alltid att bära med mig som en ryggsäck. Så är det med den här eländessjukdomen. Minsta störning i kroppen blir man orolig, säger Dr, och jag känner så väl igen mig. På nåt sätt känns det skönt att mitt "nojbeteende" är ganska normalt i sammanhanget.

Det bästa som Dr sa är att de försöker göra patienterna så trygga som möjligt. Är jag orolig eller får "toknoja" (mitt uttryck) så ringer jag bara. Det känns så sköööönt! Tack välfärdssverige och all vårdpersonal!

Till slut var det dags för undersökningen och då fick Max gå ut. Det kändes bra när Dr sa "Säg till om det gör ont.". Han gjorde ultraljud också. Han såg att jag är skadad av strålningen. Och jag känner det. Dr sa att allt verkade normalt. Jag blir kallad igen om tre månader.

Lite skakig, lite lessen, mycket lättad åkte Max och jag vidare för att äta lunch. Det känns bra nu. Imorgon ska jag ringa min andra Dr för att prata sköldkörtel och svullna fötter samt bra mat för skadade tarmar. Tur att det är sommartider - allt känns lite lättare för mig då!

Gomiddag!
Helena