Sakta men säkert!

Fina blommor som jag fick av Iris och Kickan på lunchen i fredags!

Jag pratade med doktorn den 26 januari om att jag pratat med min handläggare på FK i början av januari. Jag trodde att jag skulle vara ganska pigg i februari och skulle kunna arbetsträna. Jag nämnde mina planer för doktorn och han skrev in det i sjukintyget.

Max har varit på mig och tycker jag har för bråttom, för så pigg är jag inte. Jag ringde FK i torsdags och hon var så förstående. Vi pratade en stund om både den fysiska återhämtningen men också den mentala. Hon menade också att det har varit tufft och att jag ska skynda långsamt. Klok kvinna. Och när vi började prata om barnen börjar jag alltid att gråta. Det gör mig så ont för hur de har haft det den här tiden. Och nu börjar jag gråta bara att skriva om det...

Nåväl. Handläggaren på FK och jag kom överens om att jag ringer i mars och att jag helst vill ha ordning på mina värden och medicinen gällande sköldkörteln (struman)innan vi sätter oss och planerar med arbetsgivaren.

Hon sa att jag kan gå upp på jobbet och fika när jag känner mig "mogen". I fredags var jag en sväng till jobbet för att hämta en almanacka. Det är så kul att träffa alla men jag känner att det tar mycket kraft känslomässigt. Så några korta möten är nog bra lite då och då. Och för vissa på jobbet kan det nog också vara jobbigt, som vad man ska säga eller hur man ska bete sig.

Klart för att inta lördagsmiddagen med grannarna!

Jag trodde att jag skulle kunna åka upp till Stockholm, dels med barnen för att göra nåt kul på sportlovet men också vara med på avdelningsstyrelsens möte. Jag känner att det finns inte på kartan. Jag har inte kraften. Än.

Till sportlovet har vi bestämt att göra dagsutflykter med barnen. Jag tycker om att simma och bada och måste kolla upp med doktorn om det är okej att jag kan göra det nu. Isåfall blir det en tur till badhuset! Barnen ska också fundera på en Alicedag och en Theodag. De ska få välja vad vi ska göra, var vi ska äta. Om vi ska vara alla tillsammans eller om man bara vill göra nåt med antingen mamma eller pappa. Det blir nog bra, tror jag!

Igår var goda grannarna här! Vi åt chevre med päron till förrätt. Till varmrätt serverades det tjälknöl med potatisgratäng och kantarellsås. Till efterrätt bjöd vi på creme brulee med björnbär! Det är lagom projekt för mig nu att bjuda på middag, tänka ut maten, duka fint, greja blommor....nåt måste jag ju bry hjärnan med! Och när det inte räcker är det nog dags att börja jobba!