Dilemma

Vill bara visa att vår busiga katt fortsätter busa fast hon inte är någon kattunge längre!

Jag har ett dilemma som jag inte får någon rätsida på men måste se till att få det. Det är jobbigt. Det handlar om östrogentabletterna. Jag känner en stor tveksamhet till att ta tabletterna. Det jag måste forska i nu är vad som händer om jag inte tar dem och finns andra alternativ med tanke på benskörheten.

Varför jag är så tveksam hör ihop med mammografin jag gjorde i november 2010. En fredag när jag kom hem från Stockholm hade jag fått brev om att de ville ta nya bilder på mina bröst. Hela helgen var jag i en puppa och var så orolig. Många tankar. Förstås. Jag hade ny tid på måndagen, tack och lov. Jag åt ingen frukost, ingen lunch och kl 14.00 var jag på mammografin. De tog nya bilder på höger bröst. Doktorn tittade på bilderna och ville göra ultraljud. Hon körde med den där apparaten så jag trodde att jag inte skulle ha nåt bröst kvar. Till slut sa hon: Den är så liten knölen att det är svårt att se men vi ska kolla i en annan apparat. Ok, till tredje rummet när det kändes som de skruvade fast bröstet och tog nya bilder. De stack mig också för att ta prover på vad det nu var. Trösten var att det var så litet så de knappt såg den.

Antingen är det farligt, då kommer du in på en gång eller också är den godartad, då kommer du in om ett tag eller också en cysta och då gör vi ingenting, sa doktorn. Max skulle åka iväg tre dagar senare på sin Asienresa och jag undrade om jag kunde få svar snabbt. Ja, jag ringer dig imorgon, sa doktorn.

Nästa dag satt jag fast på tåget, i Linköping, i sex timmar. Doktorn ringde vid 16-tiden och meddelade att det var helt ofarligt. Lättad, glad och lycklig! Men ha lite koll när du undersöker dina bröst, säger doktorn.

Jaha. Det är detta som mitt dilemma grundar sig på. Vad innebär en cysta?Jag måste reda ut detta. Hur stor är risken för bröstcancer eller annan cancer om jag äter östrogenpillren? Jag ska leta upp någon kunnig läkare. Detta pratade jag aldrig om med doktor Gabriel, glömde bort i lyckoruset.

Idag har jag lunchat med kollegor som numera är pensionärer! Det var så roligt att träffas. Sist vi sågs var i september, tror jag, och då var det inga roliga samtalsämnen.

Nu ska jag sätta in tjälknölen i ugnen. Våra goa vänner och grannar kommer på middag imorgon!