Nu är sportlovet slut. Hade önskat att vi hade varit ute mer men men. Det blev lite pulka, shopping, korvgrillning, choklad med ostsmörgåsar, bowling, bio, skridskor och solen dök också upp! Alice önskan om sin dag blev att få sova, kolla filmer och slappa (hm, tonårssysslor :)) Ok, hon fick sova utan att vi väckte henne för "tidigt". Men sen hängde hon med för en tur till pulkabacken och sen bio. När barnen var på filmen Seanfrika var Max och jag på restaurang. Mysigt!
Jag känner att orken kommer mer och mer. Lite smygande sådär. Plötsligt märker jag att jag inte har vilat lika mycket. Konditionen blir bättre, orkar gå mer på promenaderna utan att stanna "fjorton" gånger. Jag lagar mat, bakar och testar saker som jag inte gjort tidigare. Igår blev det chokladsufflé men jag föredrar nog pannacotta eller creme brulé.
I veckan ska jag sätta mig på bussen och åka till mamma i Nyköping. Jag ska passa på att fika med några kompisar också. Men jag kommer inte hinna att träffa så många. Det tar på krafterna, det blir lite känslosamt...Men ett bra led i rehabiliteringen, den mentala. Första gången på länge som jag är ifrån familjen. Måste träna på det också.
På lördag ska vi ha stora kroppkakedagen! Under behandlingen i november låg jag som vanligt i soffan och läste i facebook. En kommentar handlade om att de skulle gå och äta lunch och beskrev menyn, varav det ena var kroppkakor. Jag blev så sugen. Och det var konstigt det där, man är illamående men kan längta efter maträtter och få äta som vanligt. Jag ringde mamma då och sa att när jag kan äta som vanligt igen måste jag ha kroppkakor.
Hursomhelst så har det landat i en kroppkakedag hos syrran och hennes sambo. Det kommer bli kanoners!
Och nåt mer som jag måste är att ringa dietisten och fråga om hon vill han 70 flaskor näringsdryck. Om inte får vi lämna tillbaka flaskorna till apoteket.
Jag måste också ringa arbetsterapin (tror jag att det var). Jag var där ca 14 dagar efter att jag fick beskedet om eländet. Där provade jag ut strumpbyxor som jag skulle få ha hela livet om jag skulle opereras och lymfkörtlar skulle tas bort. Strumpbyxorna skulle jag ha nästan direkt efter operationen. Nu blev det ju ingen operation. Doktor Gabriel bedömde att det inte var någon bra åtgärd för mig. Men doktor Anders på Ryhov drog ju i "alla spakar" eftersom man inte visste hur spridningen såg ut. Och tack för att det inte var någon spridning. Men det vore skönt att få lämna tillbaka dem.
Och så måste jag ringa nån doktor för att prata om östrogentabletterna och dess risker.....
Jobbigt med vissa måsten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar