Nu sitter jag på bussen till Nyköping för att bo hos mamma några dar. Ska bli kul att få träffa mamma och prata lite i lugn och ro om den tuffa tiden som har varit. Jag ska också träffa minst två kompisar för att luncha och fika.
På lördag ska vi göra kroppkakor och ÄTA dem hos syrran och sambon. Det är första gången vi ses efter glädjebeskedet så det krävs nog också en skål för att fira Livet!
Imorse blev jag jättestressad. Är inte van att passa tider och jag är nog lite nervös också. Ge mig ut utan familjen. Att träffa folk som jag inte träffat sen före Eländet. Pirrig och ovan och då kommer de där vallningarna och även svettningarna. Konstigt det där med klimakteriet men jag håller på att läsa på. Och jag forskar även i det där med östrogentabletter.
Nu sitter jag på bussen och har även kollat in facebook på min dator. Jag känner mig känslomässigt berörd när jag nu har "pratat" på facebook med vänner om att eventuellt träffas. Jag har fått vänner som jag inte har träffat in real life. Jag har fått vänner "tack vare" eländet. Det är så många som har brytt sig och det är jag så tacksam för!!! Puh, jag som har sminkat mig så fint idag :)). Det är det här som är lite pirrigt - hur stark är jag mentalt nu? Hur känslomässig är jag? Jag vet inte riktigt var jag har mig själv ännu. Men hur är det nu - den som söker han finner.
Igår var vi hos sjukgymnasten med Alice och hennes rygg. Sjukgymnasten var grundlig och gav Alice lite övningar för att stärka ryggen. Det kändes bra. Jag passade på att fråga vad som är bäst för mig, hur jag kan träna eftersom jag känner mig lite stel. Det första hon säger är PROMENADER precis som alla andra sa i Linköping. Ut i friska luften och promenera och rör på armarna. Vattengymnastik trodde hon kunde vara bra för min stela kropp. Va bra det kändes. Ofta som man bara vill ha bekräftelse på att man gör "rätt". Jag talade om för sjukgymnasten att jag var där i juli för jag hade ont och talade om att det var livmodershalscancer. Jag var noga med att tala om att det kan ju vara bra för dem att veta eftersom sjukgymnasten jag hade då frågade mig om jag hade tagit ut spiralen. Hon var ju inne på de rätta regionerna, om man säger så. Jag vet inte hur sjukgymnasten tog det hela men det kändes bra för mig och det var i all välmening.
Jag ringde också till dr Gabriel, men sjuksköterskan, även koordinatorn Pia, svarade. Jag behöver förlänga min sjukskrivning. Trodde att jag skulle orka arbetsträna men så blev det inte. Jag frågade också om jag kan gå till badhuset nu och det kan jag!
Nu ska jag ringa till mamma och säga att vi syns om nån timme eller så! Tjohoo, det ska bli så kul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar