onsdag 1 februari 2012

Jag är kastrerad!


Ja, han sa så doktorn när vi pratade om vad som hänt efter strålningen. "Du är kastrerad nu" och jag tyckte att det lät som att vi pratade om vår katt eller nåt. Jag skrattade och upprepade ordet: Kastrerad!

Men det är så, jag är kastrerad och är inte ett dugg lessen för det fast det låter vulgärt som nån sa. Men jag har respekt för de kvinnor som sörjer detta eller tycker det är jobbigt att operera bort livmodern med äggstockar. Men jag tänker inte så. Det är som det är och jag är glad för mina två barn. Men nu är jag kastrerad, hi hi, det låter ju lite...ja vulgärt på nåt sätt. Enligt wikipedia så betyder kastrering att via kirurgisk väg avlägsna könskörtlarna,testiklar eller äggstockar. Men i mitt fall innebär det att via strålning ta död på äggstockarna.

Doktorn skrev ju ut östrogentabletter för att skjuta upp klimakteriet. Mycket är för att tabletterna ska bidra till minskad benskörhet. Tanken är att jag ska äta dem i 4-5 år. Jag har läst foldern och googlat om läkemedlet och får noja när jag finner detta;

Risker med östrogenbehandling

Studier har visat att kvinnor som tar mediciner innehållande östrogen löper en något högre risk att få blodpropp eller bröstcancer jämfört med kvinnor som inte tar några östrogenläkemedel. Långa behandlingstider och höga doser ökar riskerna


Nu blev det jobbigt. Vet inte om jag har lust att äta dem. Måste nog diskutera detta med nån. Dessutom står det att det ger ökad risk för cancer i livmodersslemhinnan. Men om jag nu är kastrerad så kanske det inte går att få cancer där, eller? Ja, jösses, det skulle vara bra att ha en läkare nära till hands ibland.

Jag nämnde för doktorn i torsdags att jag måste ha nära till toaletten, eftersom jag inte kan hålla mig särskilt länge. En ganska typisk biverkning, sa doktorn, som menar att det kan bli bättre. Ja, ja men det finns ju såna där urinläckagebindor - det finns faktiskt hjälp till mycket. Det kanske inte är riktigt det man vill ha när man är 46 år men jag står över sånt - eftersom jag lever! Plötsligt har jag fått en till födelsedag - den 26 januari!

Igår åt jag lunch med kära kollegor och kommunalråd i Jönköping! Fick blommor och presenter! Det var verkligen kul att träffa dem! Innan lunchen var Max och jag på banken. Efter lunchen var vi på mitt jobb och lämnade nytt läkarintyg. Sen var jag jättetrött. Hem och sova! Men det var en bra dag!

Idag har jag bakat tårta. Vi firar de som heter Max i familjen idag! Åsså kom blomsterbudet med en vacker tulpanbukett och solen lyser! Och snart kommer barnen! Tjoho! Puss och kram!

2 kommentarer:

  1. Hej kära medsyster!
    Jag förstår ditt dilemma i ditt val. Prata med doktorn en gång til om dina farhågor.
    Jag äter Femar som efterbehandling vilket tar bort allt östrogen ur kroppen. Min bröstcancer var östrogenkänslig så därför måste jag ta bort allt för att inte göda fler tumörer. Första gången jag fick min bröstcancer var jag 48 år. Då åt jag Tamoxifen med i princip samma effekt som Femar. Jag har haft 20 härliga år med bra livskvalitet. Det finns ju en del hjälpmedel för torra slemhinnor etc som är det största problemet när kroppen saknar östrogen. Jag tycker du ska ställa dig frågan och diskutera med din läkare om vad som händer om du inte tillför kroppen östrogen. Förstår verkligen hur du känner.
    Ha det gott och stor kram från
    Rose Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rose Marie!

      Tack för din kommentar! Jag måste ta en runda till med en läkare för alla mina frågor och farhågor. Risken är att jag hela tiden går och oroar mig om jag äter tabletterna och det blir inget bra. Jag har läst att det finns tabletter för benskörhet som inte finns några risker med. Torra slemhinnor och annat finns ju andra hjälpmedel precis som du skriver.

      Ja, tack för ditt råd! Jag vill nog försöka få tag på en annan doktor för att höra från någon annan....fortsättning följer.
      Kramar Helena

      Radera