Nu har jag arbetstränat i tre dagar! Igår var jag helt slut. Idag när jag åkte in upptäckte jag att jag glömt nyckeln och datakortet till jobbet. Och då var jag nästan framme. Vända och börja om. Det blev nästan fem mil extra...Surt...Och Blev därmed försenad, det blev ju nästan en timmes försening. Störande... Efter arbetet var det tid för utvecklingssamtal med Alice och hennes lärare. Allt går åt rätt håll och det är en gladare Alice! Det värmer så!
När jag kom hem idag la jag mig på soffan och njuter av tystnaden. Sorlet runtomkring är jag inte van vid. Jag orkar inte ringa, orkar inte prata. Skönt när det är tyst. Jag bara vilar och slumrar en stund. Men snart hoppas jag att jag blivit van att sortera ljuden omkring mig.
I måndags var det Gyncancerdagen som jag skrev här i ett inlägg. Jag fick en kommentar på bloggen från ordförande i Nätverket mot gynekologisk cancer som är initiativtagare till dagen. Hon förstår min inställning, att jag just nu inte vill engagera mig i just DE frågorna men att jag kan hjälpa till lite vid sidan om. Dagen verkar ha varit lyckad. Den tysta cancern - läs mer här! Det finns en film om den tysta cancern som du kan se om du klickar här.
Det är på gott och ont med tystnaden. Man brukar säga "Hör vi inget så är allt bra" - men det stämmer ju inte alltid. Inte med den där eländessjukdomen. Jag läste i nån blogg eller i en artikel för bara några veckor sedan att cancern är iallafall rättvis - ingen går säker. Jobbiga sanning, tunga tanke, förbaskade sjukdom.
Imorgon är det dags att baka en tårtbotten inför Alice födelsedag. Jag hoppas att jag inte är så trött! Och sonen har fullt upp med att sälja majblommor! Köp en!
Helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar