I veckan har vi rensat igen. Vi har lämnat solariet, som har tagit upp en stooor plats i källaren, tjock-teven, gammal tevebänk, stolar och bord, bland annat, till Erikshjälpen. Så skönt och befriande!
Vi tog också en sväng till sortergården och barnen var med. Det är ett bra sätt att lära in och jag tycker att de har stor förståelse för avfall, sortering och återvinning. Jag har förstått att det pratar mycket om det i skolan. Fler vuxna skulle behöva lära sig lite mer om vikten av att sortera och även att slänga i papperskorgarna istället för på trottaren eller diket!
Och nu ska vi leta efter gamla fåtöljer och bokskåp, helst! Det går för runt. Vi, eller Max, tapetserar. Vi ska fixa köket. Vi ska ändra och vi grejar. Det är som om allt ska göras nu efter att det avstannade helt i höstas, av känd anledning. Efter allt bärande i veckan har jag en väldans träningsvärk i mina armmuskler. Känns bra! De finns där :)
Idag träffade jag chefen och handläggaren från försäkringskassan kl 09.00. Jag var pigg och ivrig trots att jag inte somnade förrän efter kl 3 inatt. Det visar väl på att jag var lite spänd och lite ivrig. Mötet gick bra. Jag börjar arbetsträna 16 april, två timmar om dagen. Jag åker även upp nån dag till Stockholm för att träffa fackliga kollegor. Det känns bra för min mentala rehabilitering. Att på nåt sätt göra allt för första gången efter eländet. Åka tåget. Säga hej till många. Bara vara och bara prata lite om nuet och lite om dået. Och lite om eländet. Max har varnat mig att inte prata och älta för mycket. Och jag vet. När man har pratat en gång om det så räcker det och risken blir att några kan tycka "men herregud, gå vidare nån gång". Behovet kommer nog att finnas men jag ska försöka att inte älta för mycket. Och det kanske inte är så konstigt att älta lite när tankarna kretsade kring döden, smärta, oro, begravning, tårar och tankar om nuet. En helt annan vardag som jag aldrig trodde skulle bli min.....
Och när jag snart får en ny vardag så kommer min gamla att blekna. Tack och lov men erfarenheten kommer jag alltid bära med mig som säkerligen även kommer göra avtryck på min, snart, nya vardag. Snart, snart är den nya vardagen här!
Jag kommer troligen att träffa folk som inte vet att jag varit sjuk. Jag kommer träffa de som inte vet vad de ska säga fast de vet. Vad svarar jag på frågan för de som inte vet "Och hur är läget med dig då?".
Äsch, det ger sig. På nåt sätt. Det blir bra, som en kollega sa idag. Och som min faster sa, då, dagen innan, det bästa beskedet den 26 januari!
I helgen kommer släkt för att äta lite eller mycket. Det blir matjesilltårta, lax, sill, äggbåtar, köttbullar, lammstek, potatisgratäng, lite räkor, prinskorv, fetaostsallad, chokladkaka, creme brule. Om jag orkar. Jo, jag får väl köra lite med Max och barnen också.
Glad Påsk och kör försiktigt nu när vintern tydligen vill komma tillbaka en sväng....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar