Att fatta!

Nu har jag packat. Imorgon bär det av till Stockholm, till huvudkontoret, där det pågår en konferens med fackliga företrädare. Jag ska arbetsträna där en stund. Och träffa alla. Jag hoppas det blir bra. På torsdag åker jag hem igen.

Sist jag var i Stockholm var den 30 augusti förra året. Det började bli höst. Vi hade en arbetsgrupp som diskuterade organisation och samverkan. En barnmorska ringde från kvinnokliniken precis när vi hade satt oss ner för att äta lunch. Hon sa att jag hade en tid med läkaren nästa dag och att jag skulle ta med mig en anhörig med tanke på informationen. Sen kunde inte jag äta någon lunch. Och så bytte jag till ett tidigare tåg hem...

Nu är nu. Och jag äter som "sjutton". Ju mer ork jag har fått desto mer har jag lagat mat och bakat. Nåt måste jag ju göra! Maken har gått upp en massa kilon. Dottern klagar på att hon hinner inte bli hungrig förrän jag börjar prata om mat igen. Det var då jag ringde försäkringskassan och tyckte det var dags för en rehabplan.

Ni som har följt mig på bloggen vet att jag har skrivit om att jag har varit svullen i ansiktet. Med tanke på att jag proppade i mig ca 200 kortisontabletter så var det inte konstigt. Jag undrade hur länge svullnaden skulle sitta i.

Tyvärr har svullnaden gått över, nu är jag bara fet :-) Hoppas det blir lite bättre vanor när jag börjar jobba!

Det går bra att arbetsträna. Jag har varit på jobbet mellan 3½ till 4 timmar de senaste dagarna. Men jag blir trött. Det tar på att prata med folk, jag är ju inte van. Jag försöker också läsa in mig på information och ta del av olika dokument med det är svårt. Jag har ingen koncentrationsförmåga. Jag fattar helt enkelt inte vad jag läser. Så störande. Det går inte in. Och efter flera försök ger jag upp. Men jag tror det är en träningssak. Det kommer men det tar lite tid och tålamod. Men det är frustrerande och obehagligt att det inte går in i hjärnkontoret.

Jag vet inte om det är ovanan eller. Jag har läst om andra som har haft svårt att koncentrera sig vilket kan bero på cellgifterna men även den omtumlande resan man har gjort. Jag har iallafall läst en bok alldeles nyligen - Leif GW Perssons bok "Gustavs grabb". Det gick bra. Så det kommer nog, att kunna koncentrera sig och att förstå och ta in det jag läser - även på jobbet.

Och så måste jag skriva lite om våren! Alla dessa vackra, färgrika vårblommor! Glöm inte att gå ut och titta till blommorna - rätt var det är så har de blommat över. Det är möjligt att jag har svårt att fatta det jag läser men jag fattar att våren är här och är så tacksam att få uppleva den igen!

Imorgon ringer klockan 05.30!

Gonatt!
Helena