Du är viktigast!

Jag fick kallelsen för kontroll till kvinnokliniken på Ryhov i fredags. Idag ringde jag för att ändra tiden. Jag hade bestämt med ordförande i facket att jag skulle till Stockholm i ett fackligt uppdrag den 30 maj. Men det krockade med kallelsen till Dr Anders,  "vartredjemånadskollen".

En sjuksköterska ringde mig kl 09.30 efter att jag ringt och lyssnat på en elektronisk röst och knappat lite.Sjuksköterskan letade förtvivlat efter en annan tid till Dr Anders. Det fanns ingen tid förrän efter sommaren. Ja, men då får jag väl behålla tiden i maj då, sa jag.
"Ja, du är viktigast nu" sa sjuksköterskan. I det här läget är det inte svårt att prioritera. Jag önskar jag hade prioriterat detsamma i maj 2010 när jag blev kallad till cellprovtagning men sköt upp det hela tiden för det krockade med massa jobbgrejer. Gör aldrig så! Och så ska jag aldrig göra igen.

Men vet inte vad de hade upptäckt då - kanske att det inte hade gått så långt eller också att det hade det men att tumören inte var så stor. Jag tog cellprov både 2004 och 2007 men inga cellförändringar upptäcktes då. Livmoderhalscancer växer långsamt, kanske 10-20 år. Därför är det så bra att gå på cellprovtagningarna, när cellförändringar upptäcks behövs inga större ingrepp göras. Oftast är det så.

Varför det var en så stor tumör och utvecklad cancer på mig vet jag inte. Har frågat doktorerna och de säger att cellprover är ju inte hundraprocentiga - ingen regel utan undantag. Hursomhelst så har de inte kunnat svara och vill nog inte svara för det blir bara spekulationer. De vet helt enkelt inte med säkerhet och då säger de inget. Jag har haft flera teorier som jag nämnt för Dr Gabriel och han säger bara  "Ja, så kanske det kan vara men man vet inte" eller " Näej, det tror jag inte". Ja, ja, nu är det som det är.

Att jag sköt upp tiden 2010 har jag pratat med kuratorn om. Som sagt - det är som det är och jag tänker inte på det längre, det stör mig inte. Men det är en lärdom som jag vill dela med mig av. Lärdomen är att prioritera annorlunda en annan gång. Jag kan bara råda alla andra att prioritera rätt: Du är viktigast!

Imorgon ska jag arbetsträna i nästan fyra timmar! Hej å hå! Jag är så trött när jag kommer hem - jag är ju inte van med folk och ljud omkring mig. Men jag kommer att bli. Träningen går bra! Jag börjar närma mig den vanliga vardagen och med den alla rutiner som exempelvis det där med sminkningen varje morgon :), Men det där med klimakterivallningar och svettningar och störd nattsömn det är ett kapitel för sig och lär bli ett inlägg om det snart i min blogg.

Gonatt!
Helena