Efter julhelgen - inför nyår

Nu är glada julen slut! Vi åkte till Nyköping på julaftonens förmiddag. Hämtade upp pappa på vägen och lämnande av barnen och pappa hos syrran innan Max och jag hämtade mamma. På väg till mamma tog vi svängen förbi en vän som jag inte sett på många år och lämnade en liten julblomma. Jag sa till Max innan vi kom dit att det blir jobbigt för jag kommer gråta och det blir känslosamt. Men det gjorde inget för jag blev också så varm i hjärtat av att träffa henne!

När vi alla var samlade hos syster och hennes sambo åt vi den goda julmaten. På julbordet fanns; äggbåtar (gjorda på min morfars vis), lax, apelsinsallad, rödkålssallad, pressylta, kalvsylta, fasters juläppelkaka, ris a la Malta (som jag återigen misslyckades med), köttbullar, revben, räkomelett, svampkrustader, Janssons frestelse, skinka, gubbröra, sill, kåldolmar, lökdolmar, rökt rådjur och hjort, dopp i gryta. Tror att det var allt.

Barnen och jag gick igenom vad som är bland det göttaste. Alice tycker att svampkrustader måste vara med på julbordet. Theo gillar gubbröra och Max gillar räkomeletten och skinkan. Jag vill gärna ha fasters juläppelkaka, sylta och köttbullar.

Vi spelade julklappspelet! Jösses va det var kul! Kommer bli tradition!

En grön jul blev det, såg några enstaka små snöhögar. På juldagen tog vi en promenad i solskenet till min bror och fikade.

Igår åkte vi hem. Alltid skönt att komma hem! Vi hade med oss vår lille Kattja, som nu är fullvuxen, som också tyckte det var skönt att vara hemma.

På julaftonen vilade jag när jag kände behovet. Hade ont i ischiasnerven i vänstra benet. Eftersom jag är så trött på att ha ont så tillät jag mig att ta en ipren. Fick ta en igårkväll igen.

Ibland far tanken förbi: om en månad kanske jag vet hur behandlingen lyckades....

Idag sa jag till min Max: idag glömde jag nästan bort att jag är sjukskriven. Det innebär att jag känner mig lite som vanligt! Ett gott tecken. Nästa dag är jag orolig och inbillar mig, tror jag, att jag känner saker i underlivet som jag inte ska känna.... en oro som man får leva med. Och hela tiden undran; är jag nojig eller?

Min syster undrade hur länge jag kommer vara svullen i ansiktet. Hm, det undrar jag också. Googlade idag på svullet ansikte.....inte bra när man läser om diverse sjukdomar. Nojan slår till igen, fel på binjurarna...åh, jobbigt...Jag tror på att det är kortisontabletterna som jag tog mot illamåendet i samband med att jag fick cellgifterna. Jag åt ca 200 kortisontabletter på fem veckor. Men svullot borde ju gå ner eftersom det är fem, sex veckor sen jag avslutade behandlingen. Ska kanske ringa och prata med cellgiftssjuksköterskan...

Snart kommer dagen då året ska summeras och ett nytt år ska välkomnas. Inför alla julförberedelser är det lätt att glömma nyårsaftonen som gör sig påmind efter julhelgen. Tur att det är några dar emellan!