När jag var liten.....vad gjorde jag då? Jag får lite noja över att barnen inte har något att göra eller tar sig för något att göra. Hur mycket "lekledare" ska vi vuxna vara? Hur mycket ska man som förälder engagera sig i barnens sommarlovsvardag - barn som är 11-12 år? Inte små men heller inga tonåringar.
Jag funderar på vad jag gjorde när jag var liten. När man gick utanför dörren fanns där alltid nån unge som man kunde cykla med, hoppa hage eller bara vara. Eller också cyklade vi till Bärsta badet. I tonåren blev det Kisäng där det också fanns klippor. Ibland hade man tråkigt och sen blev det jätteroligt. På dagarna fanns ingen dator, ingen mobil och ingen teve. Va´ sjutton gjorde jag? Jo, nån sommar kom jag ihåg att de visade regnfilmer....
Jag läste, jag ritade. Vi var i skogen och av fantasin lekte vi att vi hade olika hus. Jag ser det fortfarande. En gång åkte vi in till stan och tittade på bio. Det var stort.
Att mamma och pappa var med som nån lekledare har jag inget minne av alls, de där vanliga sommarlovsdagarna. Så det kan nog vara så, att dagarna går och inget speciellt händer. Desto roligare att se framemot den hemliga resan som vi ska göra med mamma Malin och hennes tre kottar. Därefter är det dags för resan till Cypern. Theo längtar redan och mycket.
Funderingar som rör sig i skallen samtidigt som vi fixar och trixar i vårt hem. Det känns bra.
Gonatt!
Helena
Att barnen får abstinens snabbt och har "begränsad fantasi" beror på samhället i stort och att vi som föräldrar nog har curlat i mesta laget (i all välmening).
SvaraRaderaNär vi var små fanns inte alternativet att tjata på föräldrarna. Alla kompisar från skolan satt i samma båt så det blev vad vi gjorde det till. Som kille blev det givetvis "krig" i skogen. Fotboll var ett annat alternativ som ofta slutade med cykel till Bärsta. Kommer ihåg att jag tog en massa simmärken i Bärstabadet under en sommar. :)
Att leka nedanför gamla cementfabriken var också spännande. En massa kasserade cementrör att hoppa omkring på och i skogen bredvid fanns det grodyngel och annat spännande att titta på.
Klättra i höga träd var alltid roligt, inte minst om lillbrorsan stod nedanför och grät och bad mig komma ned. Gissa vilken riktning man fortsatte i, uppåt eller nedåt?
Men störst var givetvis orienteringen. På sommarlovet var det SOL-skola vid friluftsgården. Med åren blev man ledare och fick sitt första sommarjobb.
Trots att datorer och Ipads, mobiltelefon m m inte fanns gjorde vi mycket roligt.
(anekdot: för ett par år sedan lyssnade sonen på en diskussion som hustrun och jag hade varefter han ställde frågan; "Har ni inte alltid haft mobiltelefon?" När hans 17-åriga världsbild blev ordentligt förändrad av svaret kom nästa fråga; "Hur gjorde ni då?" Gissa om vi hade en rolig diskussion om att planera, hålla tider osv? :)
Vi flyttade till Stigtomta när jag var tio. Kommer ihåg att jag blev lite förtjust i en flicka på Bråvallavägen. Kanske berodde det på att hon fyller dagen före mig eller också berodde det på att hon bjöd den nya killen i klassen på sitt party.
Men det kanske inte har så mycket med just sommarlov att göra.
Gomorron söndag
Anders
Anders!
RaderaVilken kul läsning! Minnen kommer åter. Vi lekte ju också krig, kom jag ihåg, vi barn på Bråvallavagen.
Ja, sonen undrade när han såg kortet på mig om det verkligen fanns färgfoton när jag var liten! Va, vilken världsbild?
Det var en söt liten kärlekshistoria vi hade...oavsett om det var sommarlov eller inte :)
Kram!