I måndags började jag få ont på kinden, nära mitt vänstra öra. Det dunkar och ilar samt kliar. Det brukar vara herpes. Jag fick det för drygt 20 år sen och nu är det fjärde gången som jag får det just där. Och det är inget konstigt för herpes kan man få varsomhelst, har en läkare förklarat för mig.
Idag vaknade jag och såg ut som en hamster. Lymfkörtlarna på vänster sida är helt svullna. Jaha. Dags att ringa vårdcentralen. In och fick besöka doktor J. Trolig herpes, om inte så är det någon bakterie. Men "vi" bestämde oss för herpes eftersom jag bl a kände mig lite hängig. Nya piller som ska hämma herpesviruset. Om inte så ska jag ringa imorgon för då är det troligt att det är en bakterieinflammation. Jag berättade min eländeshistoria, för att det kanske är bra om dr vet. Dr J var så förstående och sa att jag kan ringa närsomhelst. Fem tabletter om dan i fem dagar, tror jag det var.
Tråkigt. Men det kunde ha varit värre...Orken blir lite mindre och det känns som att det tar lite på krafterna. Så jag tar det lugnt.
Theo var hemma idag också för sin onda svanskota. Efter besöket hos doktorn åkte Max, Theo och jag till Nässjö och åt lunch. Där träffade vi några fackliga kollegor. Det kändes ovant men ändå inte. Jag tittade in i verkligheten en stund, i världen därutanför. En insikt idag är att jag fortfarande är väldigt mycket i min egen puppa. Jag måste ut ur den! Men ändå är det viktigt för mig att få älta lite om mina eländesupplevelser innan det går att lägga det bakom sig. Ha tålamod med mig! Tack för att ni lyssnade idag, Lisbeth, Cathrine, Anneli, Agneta m fl. Och Annette! Det kändes bra att vara med i världen där utanför. Men jag har en bit kvar på vägen innan jag når mitt mål - den vanliga vardagen!
När vi åkte hem ringde doktor B för att berätta om strumavärdena. Det börjar se bättre ut. Hon tror att det kan ta nåt år innan värdena har "normaliserats" till mina vanliga nivåer. Jag ska ta nya prover i juni. Och så bokar jag en ny telefontid med Dr B så kan vi "tjöta" lite igen! Bra kvinna!
Med en herpesinfektion och nya piller men med bättre strumavärden och sonen som har mindre ont idag och en ny insikt om världen därutanför så känns dagen rätt bra ändå! Och solen sken nästan hela tiden! Och jag är återigen tacksam över vården, doktorer, piller och min man som skjutsar runt mig och min dotter som lagade middan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar