Håll ut! Och det gjorde jag tack vare.....

Högen med 60 vykort och brev!

...er alla som var ett stort stöd för mig under min sjuktid!

Nu känns det dags att samla ihop och göra något slags avslut av min sjuktid. Tiden som skakade om, ordentligt. Tiden mellan 31 augusti till 26 januari. Och jag är tacksam för att tiden inte blev så lång, alltför många lever i eländessjukdomens ovisshet alltför länge. Och jag är ju inte friskförklarad, jag vet, men hursomhelst så behöver jag komma vidare.

Jag är överväldigad över all den post, 60 vykort och brev, som jag fick och all den uppmärksamhet jag har fått. Det gav mig en styrka, som jag såväl behövde. Jag var inte ensam....och den vetskapen var så viktig i eländet. Jag kände mig så liten men med hjälp av många runtomkring fick jag styrka att hålla ut och kämpa på!

Jag kollade också antalet sms i min iver att göra lite avslut. Jag uppskattar till över 250 sms under min sjukperiod! Många från min chattkompis L som skickade styrka, kärlek och kraft varje morgon. Jag minns en morgon när Max och jag åkte till Linköping när jag skulle få strålning. Jag satt och snyftade som jag gjorde ganska ofta, nästan alltid över att nån hade skickat nåt fint sms. Han frågade vad det var. "Jag har inte fått något sms av Lotta än" snyftade jag. Ni kanske förstår att min mentala styrka inte var så stor. Tårarna kom så lätt, så lätt och så ofta. Efter nån kvart kom sms:et. Åh, stackars Lotta som bad om ursäkt för att hon hade försovit sig! Tack återigen Lotta!

Alla vykorten och breven utspridda

Från min mailkompis I.K som också har haft eländessjukdomen och lite till räknade jag till att hon skickat över 100 mail under min sjuktid. Tack I.K för alla trösteord, tips, recept och de mail med bara vanligt vardagssnack. Så skönt det var att läsa och kunna få skratta åt vanliga saker och glömma eländet. Vi mailar fortfarande men inte lika ofta!

Alla blommor! Över 30 blombuketter fick jag under sjuktiden! Helt fantastiskt, helt otroligt! De lyste upp min nya vardag och det var så värdefullt! Under hela min sjuktid hade jag blommor!

Alla andra mail från vänner och bekanta är säkert över 75 mail! Och alla presenter med gosedjur, vänskapspryl, godis till barnen, änglar och åter änglar och skyddsdockor, kakor, armband och halsband. Bland annat!! Fantastiskt!

Min reflektion över allt detta stöd är att det har varit till en otrolig hjälp för mig. Bara tanken på att nån har tänkt på mig har känts så bra, så skönt och så tryggt. Och o-ensamt. Det har gett mig styrka! Och har säkerligen hjälpt mig i mitt tillfrisknande och möjlighet att hantera eländet på ett bra sätt! Dessutom har de de olika sociala medierna varit guld för mig eftersom jag endast orkade prata med några få på telefon.

Jag vill visa ett av alla trösterika kort som kom så lägligt från jobbarkompisarna i Jönköping. De skickade blommor som jag fick dagen efter en "lessendag". Jag var så svag, så illamående och jag hade börjat få diarré. Då ringer blomsterbudet på dörren och jag fick en vacker blomsterbukett med ett kort där det står:

Den tredje behandlingsveckan kom dessa ord som räddade min dag och gav mig ny styrka!

Alla ord som "du fixar det här", "det blir bra", "när du är frisk ska vi..." eller "tänker på dig" är bra trösterika ord. Det var det iallafall för mig. Det kändes också bra när Max och barnen fick styrkehälsningar.

För att inte tala om alla, alla fina kommentarer på facebook när jag bad om kraft eller när jag lade ut länken till min blogg.

Jag har också fått nya vänner! Som exempelvis Susanne T eller Rose Marie som har tuttanscancerblogg - jag hoppas få träffa dem nån dag! Och gamla vänner som jag inte pratat med på många år som Cecilia och Nettan!

Jag vet att en del tycker det är jobbigt och har haft svårt att läsa bloggen med allt elände. Ja, det kan jag förstå när jag nu har läst igenom nästan hela min blogg. Men bloggen har varit och är nyttig för mig och troligen så är det bra för min rehabilitering. Jag hoppas att den i sin tur kan vara någon annan till hjälp.

Kära, kära fina underbara, människor - hur ska jag kunna tacka? Nej, det går inte men detta inlägg är ju ett försök till att visa min tacksamhet och betydelsen av vad allt stöd har inneburit för mig. Det jag kan göra är ge tillbaka genom att vara ett lika fint stöd till de som behöver det! Tack alla underbara!

Jag vill tipsa om en bra artikel i Svenska Dagbladet som berättar om Kristian och hans magcancer. Artikeln tar upp betydelsen av att blogga vid en svår sjukdom och Kristians insikt om vad som är viktigt. Klicka här