Annorlunda dag

Nu är jag på vårdavdelningen i Linköping. Jag har idag fått inre strålning, tredje gången av fem. Jag är så stolt - jag har fixat detta utan narkos. Det jag får är lite lull-lull, som jag kallar det, en lätt dos så att jag slappnar av. Förhoppningen är att jag inte ska må lika illa, vilket narkosen kan ha varit en orsak till mitt illamående.

Jag har bott hos min systerdotter Elin sen i tisdags. Jag får sova i hennes sköna säng. Pappa och hans sambo bor en trappa nedanför. Igår fick jag en bit smörgåstårta när jag tittade in där. Å så gott det var!

Igår var en annorlunda dag! Elin skjutsade upp mig till sjukhuset. Jag gick till yttre strålningen och fick en dos. Magdalena på strålet sa till mig att hon tyckta jag var så duktig som fixar den här tuffa behandlingen och hon tycker jag har något inre lugn. Det värmde de orden!!!

Upp till våning 11 för att få cytostatika. Jag hade bestämt med barndomsvänner, klasskompisar från Stigtomta, att de skulle komma och hålla mig sällskap. Kattis kom från Nyköping vid kl 11 och Cecilia som bor i trakterna kom ca 11.30. Å, vad jag var lycklig och vad jag grät!!! Dagen gick så fort. Och vi har inte träffats på många år men vad gjorde det! Vi pratade om nuet, gamla klasskompisar, vad som hänt oss, ja ni vet. Tiden gick så fort! Och det var så mysigt! Och jag fick kontakt med verkligheten på nåt sätt. Tack Kattis och Cecilia som gjorde min dag!!

Nu är det det där med cytostatikan. jag mår så dåligt av den på lördagen och söndagen. Sjuksköterskan och jag utvärderade. Har nu fått ännu mer piller och jag hoppas det ska bli bättre. Jag känner domningar och stickningar i fötter och händer och det måste "vi" vara observanta på. Det får inte hålla i sig, då måste jag ringa. Jag sa också att jag har börjat känna mig yr ibland, men det är en ganska typisk biverkning. Jag sa också att jag tycker det är tjock i skallen, kan inte tänka klart, svårt med koncentration och är trög. Det är också typiskt, sa Bitte. jag blev så glad att jag började gråta för jag tycker det är jobbigt att inte kunna tänka snabbt eller tappa tråden.

Nu har jag varit 15 gånger på strålning av 25. Jag har fått cytostatika tre gånger av fem. Jag har gjort inre strålning 3 gånger av fem. Det går framåt!!!

Jag längtar efter att gå till frisören. Och jag längtar efter fotmassagen. Jag längtar efter ett friskt liv och jag är på väg!!

Jag längtar efter barnen och Max. Imorgon kommer de när jag ska ha strålning. De ska vara med och se hur det går till. När det är klart skjutsar Max dem till Nyköping, till mormor. Sen ska barnen tillbringa helgen hos min kära syster och sambo. De ska hitta på lite skoj! Och Max och jag är så glada för det! Vi har nu en helg för oss själva. Min käre man behöver lite "ledigt". Förhoppningsvis är jag lite pigg så att jag iallafall kan vara ett sällskap. Det kommer att bli bra!