Behandlingen avslutad!

Nu har det gått 35 dagar sen jag påbörjade behandlingen som bestått av inre strålning, direkt på Alien, vid fem tillfällen, yttre strålning 25 gånger av nedre buk och fem gånger cellgifter eller cytostatika. Tack, vem jag nu ska tacka, för att dessa veckor är förbi.

Det är gjort och jag är glad för det! Det har varit tufft, tiden har gått så s a k t a och jag har levt i min puppa med illamående, trötthet, tårar, dåligt samvete. Jag är fortfarande så trött, så trött och kommer så vara några veckor till men sen bör det bli bättre. Mina muskler, de jag hade, bara hänger och skinnet är nästan rynkigt. Vi ska plocka fram hantlarna så jag kan sitta och träna lite armmuskler.

Tjejerna på strålningen igår sa att de beundrar mig för att jag klarat av den tuffa behandlingen. En av dem frågade om jag kände mig stolt över mig själv. Nej, svarade jag, jag kan inte se det nu. Kanske sen...
Tjejerna på strålningen spelade Pink Floyd, högt, när jag kom - de är helt underbara. De fick polkagriskarameller och polkagrisstänger av mig med ett kort där jag beskriver min uppskattning för hur de har tagit hand om mig. De blev glada.

Innan vi skildes åt på strålningen gick vi igenom olika krämer till underlivet, nån salva om jag får ont när jag kissar, att jag kan få fortsatt känningar av biverkningar som diarré 2-3 veckor framåt. Bevaka vikten, jag hade gått ner ytterligare ett kilo....inte bra. Jag måste ha all energi för att kroppen ska bilda nya celler där jag nu är helt strålad.

Vi hämtade mamma i Norrköping som följde med oss hem igår. Hon gjorde potatismos och ugnstekt falukorv och det var så gott!

Tröttheten är så stor att jag mäktar inte med att fira den avslutade behandlingen. Vi gör det i helgen, i hopp om att jag är lite piggare.

Idag har jag endast tagit ett piller mot illamående. Värktabletterna tar jag högst 4 piller om dagen. Jag vågar inte ta bort pillrena över natten, tre stycken, förrän jag har mer kraft. Ibland tar jag en ipren på dan men jag tror det är mest tarmarna som är ömma mer än att Alien gör ont, som måste vara borta nu! Men det kommer kollas av dr Gabriel i slutet av januari, pirrigt och jobbigt.....

Jag tror att läkarvetenkapen har klarat sitt och gjort ett fantastiskt arbete för att göra mig frisk. Jag ber vid alla högre makter, universums kraft och att tron har gjort mig frisk. Jag är så tacksam för vården och för alla tankar böner, styrkekramar, vykort, sms, mail, telefonsamtal, blommor, alla skyddsänglar och andra presenter och besöket (när jag fick cytostatikan) som har stärkt mig genom behandlingen!

Max, barnen och jag tycker det är så skönt att inte åka iväg idag!! Barnen vill nog gärna att det ska vara lite mer som vanligt. De har en mamma som legat i soffan i många veckor nu. Oftast har jag intagit middagen i soffan också. Orken räcker inte att sitta vid köksborden men är också svårt när jag mår illa. Man vill liksom inte ha fokus på maten. Det har gått lättare att äta när jag tittat på tv, just för att glömma bort illamåendet.

Jag vill och önskar få vara lite piggare snart. Jag vill så mycket men orken är precis borta. Nu måste jag ha tålamod. Men längtar så efter den vanliga vardagen, där allt är bra!

Idag hade jag gått upp 3 hg, det är åt rätt håll. Svampen i munnen är fortfarande kvar och jag gurglar med det där pencillinet. Jag längtar efter att dricka kaffe igen. Jag längtar efter att slippa må illa av vissa lukter. Jag längtar efter att slippa "lukta" cytostatika. Jag hoppas svullnaden i mitt ansikte försvinner snart.

Men jag har tålamod.