fredag 18 november 2011

Glad och lessen

Två behandlingsdagar kvar!! Och det är endast yttre strålning. Jag är så glad! I tisdags gjorde jag sista inre strålningen. Som vanligt med lite lätt dos lugnande så jag är ändå med istället för att vara nedsövd. Jag påminner alltid om musik och nu vet de vilken jag vill lyssna på. Allt gick bra och de tog ut det lilla instrumentet, ett litet plaströr, som de använt vid strålningen. Den här gången var det dr Gabriel som gjorde förberedelserna. Och som vanligt var alla så omtänksamma. Eftersom det var sista gången gav jag en present till gänget på brachyterapin, massa små polkagrisarkarameller med ett kort till dem med rubriken "Till alla mina hjältar".

Sov måndag till onsdag hos min snälla systerdotter Elin. Så skönt att slippa resorna. Men jag har mått så illa den här veckan, det har verkligen varit jobbigt.

I onsdags var det dags för sista cytostatikan. Den dagen var en lessendag. Jag kände mig så kraftlös. Elin erbjöd sig att sitta med mig tills Max skulle komma vid 11.30. Visst är hon snäll! Först får jag koksaltlösning i 1½ timma. Därefter cytostatika i 2 timmar och sen koksaltslösning igen så sammanlagt fem timmar. Jag blir svullen och får nån slags askgrå färg i ansiktet när allt är klart. Nu fick jag ännu mer piller mot illamåendet. Sjuksköterskan konstaterade att mitt ökade illamående är nog också en biverkning från strålningen. Och den snälla sjuksköterskan tröstade mig när tårarna rann. När det är en sån dag tål jag inte mycket. Äntligen tog de ut picc-linen, den 38 cm långa katetern som jag har haft i ett blodkärl som de använt när jag fått dropp, cellgifter m m. Sjuksköterskorna på behandlingsmottagningen fick också polkagrisar!

I tisdags fick jag prata med dr Gabriel. Han kom med en gåva, som han sa. Ni som är känsliga ska inte läsa mer men jag vill skriva om det är just för att det kanske är tabu men dock en stor grej för patienten. Gåvan är en stav som ska föras upp i slidan så att det inte växer igen, det är sant. Det beror på strålningen och gör att sammanväxningar är vanligt. Men för att förhindra det och göra det möjligt med ett samliv men också för undersökningar är det jätteviktigt med den här staven. Varje dag i ca 3 minuter första månaden efter avslutad behandling. Därefter lite glesare och kan behövas i 2-3 år framöver, beroende på vilket samliv man har. Japp, nu vet ni!

Dr Gabriel sa också att jag ska undersökas i slutet av januari och även göra en MR-röntgen, usch, den jobbiga. Han ser så allvarlig ut och jag blir nervös. Den där Alien oroar honom och han vill göra både röntgen, vilket jag gör i Jönköping, men också gynekologisk undersökning i Linköping.

Tankarna kom och bidrog till att onsdagen blev en tung lessendag. Glad men lessen....Jag ser slutet på behandingen och det känns så bra, jag är glad. Dessa fem veckor känns som 10 veckor, det har gått så långsamt. Sen kom jag på att ovissheten kommer träda in i igen, väntan....jobbigt, nojigt och jag blir lessen. Dr Gabriel sa att jag kommer fortfarande vara trött i slutet av januari så vi får se om sjukskrivningen blir förlängd. Han frågade om jag känt av klimakteriet än men icke, det är ju skönt. Det kommer troligt när som eftersom strålningen har dödat äggstockarna.

Men som sjuksköterskan Kristina sa igår "Du ska tänka att du är botad nu". Tack för de orden! Ja, det är så jag ska tänka!. Glad, inte lessen!

Jag har inte tappat håret eftersom den cytostatikan jag har fått påverkar inte håret. Men jag har tappat en del ändå eftersom jag har den där håravfallssjukdomen, men som tur är så är det där bak så överhåret döljer fläcken. Jag har inte brytt mig så mycket.

Idag har jag känt lite hunger, då blir jag glad. Theo har varit hemma två dagar, haft jätteont i halsen men har kryat på sig lite. Det blir myskväll ikväll. Är glad att det bara är två strålningsdagar kvar. Är glad att mamma troligen kommer hit på tisdag. Är tacksam för alla runtomkring mig! Är glad för att så många skickar en hälsning men när det är som värst orkar jag inte ens svara på sms men ni ska veta att jag verkligen blir glad!
Hoppas helgen blir bra för er alla!

5 kommentarer:

  1. Tänk det är bara två dagar kvar, känns som att jag inte riktigt har hunnit med, vardagen rullar på alldeles för fort i min egen bubbla...
    Ovissheten är tuff men som sköterskan så klokt sa så ska du så klart tänka att du är botad! Och du har många som stöttar dig och där vet jag att du ber om extra pepp när det behövs...det betyder nog väldigt mycket i ett tillfrisknande. Ha nu en riktigt vilsam helg!
    Stor Kram Malin

    SvaraRadera
  2. Malin! Det känns så bra med alla som hör av sig och jag tror som du att det spelar roll! Jag är så rörd över mångas omtänksamhet! Idag känns än så länge ok, tagit 10 piller mot illamåendet och jag har fått i mig frukost och magen är lugn! ´Helgen kan bli bra! hoppas din helg blir kanon! Kram Helena

    SvaraRadera
  3. Den största varmaste kramen till dig! Du är botad något annat finns inte!
    Jag är så glad och tacksam att vi bor i ett land med högkvalificerad sjukvård som kan hjälpa min syster!!!!!

    SvaraRadera
  4. Sitter o läser ifatt din vardag, stora tårar rullar. Jag ler ändå - du är en så fantastisk kvinna och jag hyser all respekt för det ni har gått igenom. Nu blir du bara starkare.

    SvaraRadera
  5. He Helena! Snart kan du uppleva ljuset i mörkret. Hittills har du sett ljuset trots allt det mörka och tuffa du genomgått. Du är så fantastisk i din kampvilja. Det går inte att jämföra lidande men det du genomgår med flera behandlingar samtidigt under en intensiv period är oerhört påfrestande. Du är verkligen beundransvärd. Snart, min vän, hoppas jag du får njuta av ett normaltillstånd. Tänker på dig varje dag. Styrkekramar till dig från Rose Marie

    SvaraRadera