När en sten faller

Idag upp tidigt. Sov oroligt inatt och när klockan ringde sov jag så gott och därmed blev det stressigt. Till doktorn kl 08.00 för den tredje kontrollen. Och som vanligt är det ett spring på toaletten.

Dr A frågade hur det gick hos kirurgen och jag berättade om strålningsskadan. Och han frågade först hur jag mådde. Bra, tror jag, förutom att min pappa gick bort i söndags. Dr var så deltagande och förstående. Det kändes bra. Och lite tårar kom förstås men jag stålsatte mig så jag inte skulle gråta ut helt och hållet hos Dr, det hade jag ingen lust med.

Jaha, sa jag, till verket då! Så sa Dr förra gången och det är en bra fras. Han undersökte mig och var tyst ganska länge när han gjorde ultraljudet. Till slut sa han att det såg bra ut. Han känner också på lymfkörtlarna vid ljumsken och sen sa han till mig att resa mig upp. Han kände vid halsen. Varför gör då så, frågade jag. Jag kollar körtlarna, sa han och fortsatte: Det ser också bra ut! God Jul!
En sten föll från mina spända axlar

Pust! När jag klädde på mig frågade jag hur länge man blir kallad för cellprovstagning. Han berättade att det gör man fram till 60-61 år och därefter är det ytterst sällsynt med livmoderhalscancer. Däremot mer vanligt med livmodercancer eller nån annan sådär "underredescancer".

Jag frågade om jag inte ska undersökas nåt mer, typ MR-röntgen. Nej, du blir kallad var tredje månad nu i två år sen glesar vi ut det till en gång i halvåret. Skönt att få veta det.

Max och jag åkte till IKEA för en frukost och slog ihjäl tiden innan blomsterhandeln öppnade. Skulle köpa lite blommor inför kvällen då dotterns klass skulle luciafira för oss föräldrar och jag skulle i egenskap som klassförälder köpa blommor till lärarna.

Emellanåt kom det där ofattbara tankarna. Pappa. Fina pappa. Så fel att han inte är här. Efter kontrollen ringde jag syrran och sen mamma. Och brukligt hade varit att ringa pappa också. Så tomt. Så fel. Shit! Det gör inte bara lite ont, det gör jädra ont. Och ingen har sagt att det gör så ont.

Imorgon blir det jobb. Hur nu det ska gå till. Förra veckan känns som en helt annan tid. Har ingen större lust med nåt, inte ens fixa med julen. Härhemma är det som allt har stått still sen i söndags kl 12.45.

På bilden syns burspråket med mina kuddar som jag sytt och några piffiga kuddar med julmotiv!

Glöm inte att säga orden som du vill ha sagt till de som du håller av!
Helena