Oro igen

I fredags fick jag kallelse till den vanliga kontrollen, kontroll nummer sju. Jag har bett om att få kallelsen i god tid så jag kan planera bättre. Jag ska dit i början av december.

Men idag var jag tvungen att ringa till Dr på kvinnokliniken. Jag hade våndats lite. För ca en vecka sedan kissade jag blod. Jag hoppades att det liksom inte var något att bry sig om...Och för någon dag sen var det samma igen. Jag kunde inte låtsas längre att det skulle gå över. Därför ringde jag Dr idag. En barnmorska svarar. Jag förklarade kort och förstod att hon läst min journal innan hon ringde. Nuförtiden knappar man ju in sitt personnummer och därefter kommer en röst som talar om "Du blir uppringd omkring kl 13.10". Effektivt och bra.

Hon frågade lite och jag sa att Dr har sagt att jag kan ringa om det är något och det är det nu. Först tänkte jag att jag skulle ringa vårdcentralen men - nä. Barnmorskan sa att hon skulle prata med min Dr och ringa upp mig senare idag. Två timmar senare ringer hon och jag får en tid inom kort. Jag får komma till en annan läkare som har jour men som kommer kunna konsultera min Dr. Barnmorskan sa till mig att Dr kunde misstänka strålningsskada även i urinvägarna. Jag har ju redan i tarmarna...

Jag har tänkt på det, att det kan vara en strålningsskada. Och jag har sökt i mitt minne vad Dr Gabriel i Linköping sa innan jag skulle genomgå behandlingen av strålning och cellgifter. Sa han något om strålningsskador även i urinvägarna? Jag kommer inte ihåg. Men han kan ha sagt det. Han rabblade upp en massa biverkningar som kan uppstå efter behandlingen. Men som sagt, jag kommer inte ihåg allt. Dessutom blandar jag ihop biverkningar som kunde uppstå tillfälligt under behandlingen och kroniska biverkningar efter behandlingen.

Ja,ja. Det känns i alla fall bra att jag ringde och har fått en tid inom kort. Orolig? Ja, men jag försöker hantera det. Och måste hantera det för nojan får inte ta över.  Och jag tycker att det går ganska bra.

Och som kuratorn rådde mig har jag berättat för barnen och att det kan bli så att jag blir lite mer orolig när jag ska iväg till Dr. Sen var det inget mer med det. Vad de visar eller säger i alla fall. Och jag hoppas att det är så.

Jag har också följt kuratorns råd - att inte googla på sjukdomar eller sjukdomsbloggar. Jag fuskade bara ett kort ögonblick i förra veckan men läste inte mer än två meningar.

Lättar upp novembermörkret med en bild från vår semester i New York i somras!
Önskar alla sköna dagar i november!
Helena