Idag hade jag en tid till kirurgen, urologi, för en undersökning som heter cystoskopi dvs koll av urinblåsan.
Jag ringde kvinnokliniken för tre veckor sedan för jag hade kissat blod två gånger. Den 12 november fick jag en "jourtid" till en Dr jag aldrig träffat tidigare. Hon konsulterade min vanliga Dr och remiss skickades till urolog. Jag trodde inte att jag skulle få tid så snabbt men redan på fredagen fick jag en kallelse med posten om en tid till den 20 november. Redan? Nej, inte den dagen.... hur ska jag lösa detta??? Bra att jag fick den snabbt men inte just den dagen. Det var helg och jag försökte ringa runt men ingen människa fick jag tag på.
På måndag morgon ringde jag kirurgen. Förklarade att det hade kört ihop sig på flera fronter med just den tiden. Sjuksköterskan sa att det var jättesvårt att ändra dessutom fick hon in den där kommentaren som man helst inte vill höra "Det är ju för din skull". Ja, jag vet, jag vet!!! Såklart! JAG VET: Men efter att jag förstod att det inte gick att ändra tiden hittade hon plötsligt en tid men till en annan läkare. Pust! Men då blev jag orolig och nojig igen: "Tänk om det straffar sig för att jag strular såhär" har det ekat i mitt huvud sen dess.
Idag träffade Dr A.A. Alldeles strålande, underbar Dr. Han förklarade vad han skulle göra, undersökningen skulle ta högst fem minuter och jag skulle säga till om det blev besvärligt. Jag fick någon slags bedövningssalva. Och plötsligt, utan förvarning, började jag gråta och jag känner hur spänningen i min kropp släpper i och med att jag släpper ut tårarna.
Han såg att det var irriterat och att det ser ut som en strålningsskada och tyvärr kan man inget göra. Jag vet, sa jag. Och nu gråter jag igen, men skit i det, sa jag till Dr. Okej, då gör jag det, sa Dr med glimten i ögat. Men jag har lite frågor, sa jag och började fråga på. Han svarade lugnande att det finns en större risk för strålningsskador om man fått både inre strålning (direkt på tumören) och yttre strålning. Han sa också att han ska skicka remiss för röntgen av njurar och urinvägar så vi har koll på allt, som han sa.
Det som kändes riktigt bra var att blodproverna såg riktigt bra ut. Alltid något.
Jag klädde på mig och gick ut till Max och hulkade med tårar rinnande att det var bra. Vi åkte till IKEA - jag har ett stort behov av att komma ut i verkligheten eller den vanliga vardagen som är så oskyldig på något sätt. Efter en stund började jag bli hungrig och vi åt lunch på restaurangen. Sen släppte allting och jag kände hur jag slappade av och ville helst bara sova.
Tack återigen samhället i Sverige för en god vård! Det får inte bli sämre - det är en otrolig trygghet med en vård som fungerar.
Nu väntar jag på röntgen och nästa vecka är det den vanliga tre-månaders-kontrollen på gynekologen.
Jag bara funderar på hur min kropp egentligen ser ut efter strålningen. Men behovet att veta är inte så stort. Jag behöver inte veta, inte just nu iallafall.
Skönt att den här dagen är över. Nu ska jag bara vara och dricka lite extra mycket vatten för att undvika infektion i urinblåsan efter undersökningen.
Helena
Jag ringde kvinnokliniken för tre veckor sedan för jag hade kissat blod två gånger. Den 12 november fick jag en "jourtid" till en Dr jag aldrig träffat tidigare. Hon konsulterade min vanliga Dr och remiss skickades till urolog. Jag trodde inte att jag skulle få tid så snabbt men redan på fredagen fick jag en kallelse med posten om en tid till den 20 november. Redan? Nej, inte den dagen.... hur ska jag lösa detta??? Bra att jag fick den snabbt men inte just den dagen. Det var helg och jag försökte ringa runt men ingen människa fick jag tag på.
På måndag morgon ringde jag kirurgen. Förklarade att det hade kört ihop sig på flera fronter med just den tiden. Sjuksköterskan sa att det var jättesvårt att ändra dessutom fick hon in den där kommentaren som man helst inte vill höra "Det är ju för din skull". Ja, jag vet, jag vet!!! Såklart! JAG VET: Men efter att jag förstod att det inte gick att ändra tiden hittade hon plötsligt en tid men till en annan läkare. Pust! Men då blev jag orolig och nojig igen: "Tänk om det straffar sig för att jag strular såhär" har det ekat i mitt huvud sen dess.
Idag träffade Dr A.A. Alldeles strålande, underbar Dr. Han förklarade vad han skulle göra, undersökningen skulle ta högst fem minuter och jag skulle säga till om det blev besvärligt. Jag fick någon slags bedövningssalva. Och plötsligt, utan förvarning, började jag gråta och jag känner hur spänningen i min kropp släpper i och med att jag släpper ut tårarna.
Han såg att det var irriterat och att det ser ut som en strålningsskada och tyvärr kan man inget göra. Jag vet, sa jag. Och nu gråter jag igen, men skit i det, sa jag till Dr. Okej, då gör jag det, sa Dr med glimten i ögat. Men jag har lite frågor, sa jag och började fråga på. Han svarade lugnande att det finns en större risk för strålningsskador om man fått både inre strålning (direkt på tumören) och yttre strålning. Han sa också att han ska skicka remiss för röntgen av njurar och urinvägar så vi har koll på allt, som han sa.
Det som kändes riktigt bra var att blodproverna såg riktigt bra ut. Alltid något.
Jag klädde på mig och gick ut till Max och hulkade med tårar rinnande att det var bra. Vi åkte till IKEA - jag har ett stort behov av att komma ut i verkligheten eller den vanliga vardagen som är så oskyldig på något sätt. Efter en stund började jag bli hungrig och vi åt lunch på restaurangen. Sen släppte allting och jag kände hur jag slappade av och ville helst bara sova.
Tack återigen samhället i Sverige för en god vård! Det får inte bli sämre - det är en otrolig trygghet med en vård som fungerar.
Nu väntar jag på röntgen och nästa vecka är det den vanliga tre-månaders-kontrollen på gynekologen.
Jag bara funderar på hur min kropp egentligen ser ut efter strålningen. Men behovet att veta är inte så stort. Jag behöver inte veta, inte just nu iallafall.
Skönt att den här dagen är över. Nu ska jag bara vara och dricka lite extra mycket vatten för att undvika infektion i urinblåsan efter undersökningen.
Helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar