Femte kollen

Idag var jag hos Dr W, var-tredje-månadskollen. Jag åkte till jobbet på morgonen men har så svårt att koncentrera mig. Ju närmare tiden gick mot kl 11.45 då jag skulle träffa Doktorn, ju mer stirrig blev jag. Högröd i ansiktet, kan inte sitta still, vankar omkring och hör knappt inte vad andra säger.
Max hämtade mig utanför jobbet.

Doktorn ställde lite frågor om min blödande tarm. Jag frågade om jag kunde få, typ, blöjor eller vad det heter när vuxna ska ha sånt som bebisar har:). Självklart, sa hon, men det är distriktsköterskan på vårdcentralen som sköter sådant. Hon förstod mitt problem. Det kan tyckas att jag lämnar ut mig nu, det är ju ändå lite pinsamt när det gäller sånt där. Men jag har övervägt noga och skriver om det just för att det kan kännas pinsamt men till största delen så är det en bra hjälp och skapar en trygghet för mig. Och jag hoppas att jag med min öppenhet på nåt sätt kan hjälpa andra i samma sits.

Nästa gång på kontrollen ska jag gå till Dr A som är experten på cellförändringar och cancer på kvinnokliniken. Och så blir jag nojjig igen. Vad är det som de ser egentligen på undersökningarna? Tänk om något missas på undersökningar? Hon tog något prov och om jag får något brev hem så är det något knas med provsvaret...........Denna väntan som blir så skitjobbig.

Doktorn och jag pratade också om kuratorn som jag ännu inte ringt. Det sista hon sa var att jag skulle gå ner till kuratormottagningen. Och det gjorde jag med Max i släptåg. "Min" kurator hittade jag inte. HJÄLP - har hon slutat? Min bästa kurator!

Max och jag skulle äta lunch men jag var inte hungrig. Nervositeten dämpar hungern. Till slut bestämde jag mig för korv och glass på IKEA. Jag ringde mamma och meddelade att allt var ok men hon tyckte jag lät låg. Jo, jag vet, sa jag, men jag blir helt slut efter all anspänning inför besöket. Vilket mamma förstod.

Jag ringde sen distriktsköterskan. Det var bara att komma upp dit när jag kunde. Jag ringde kuratormottagningen och fick beskedet att "min" kurator har slutat.....Och den som jobbar där nu har semester. Men det är okej, sa jag, för det är inget akut men jag måste reda ut lite tankar.

Ja, så var det med den femte kollen.

Och nu tänker jag på alla som kämpar på olika sätt!! Kämpa på - hoppet finns!
Helena