I fredags ringde jag till kvinnokliniken. Jag har gått och väntat på kallelsen inför var-tredje-månads-kollen på gyn. Och nu är det dags igen för den femte kollen.
En trevlig sköterska kollade i registret när jag ringde. Nej, ingen kallelse har skickats, men jag ser att du ska ju komma nu i juni, sa sköterskan efter att jag förklarat mitt ärende. Jag går gärna till Dr W, sa jag, men jag gillar Dr T också. Men ibland är det bättre med en kvinna att prata kvinnokropp med, sa jag. Jag förstår precis, sa sköterskan och bokade in mig i slutet på juni till Dr W.
Bra, vilken tur att jag ringde. Men varför funkar det inte att de kallar mig? Tur att man är lite om sig och kring sig.
Sen var det kuratorn som jag ska ringa imorgon. Tyckte det räckte med ett samtal till vården på en dag.
Och nu börjar lite mer av oron att sätta in inför besöket. Pust. Ja, ja, ja....
Men vardagen snurrar på med trädgården, målning, plantering, skjutsa barn hit och dit, till Linköping för att shoppa med dottern inför avslutningen, fixa presenter inför skolavslutning, lagat matsäck till ena ungen som ska iväg imorgon, ut med hunden. Och under hela dagen har tankarna ofta gått till min kära far. Idag är det sex månader sedan som han lämnade jordelivet. Jag har så lätt att höra hans röst, att se honom framför mig när han klev in genom dörren. Idag var jag i huset där han bodde när vi besökte min systerdotter. Jag föreställde mig hur vi har gått där tillsammans och då gjorde det ont för plötsligt ville jag så intensivt att han skulle vara här. Men det är han inte. OCH det känns så jävla tungt.
Helena
En trevlig sköterska kollade i registret när jag ringde. Nej, ingen kallelse har skickats, men jag ser att du ska ju komma nu i juni, sa sköterskan efter att jag förklarat mitt ärende. Jag går gärna till Dr W, sa jag, men jag gillar Dr T också. Men ibland är det bättre med en kvinna att prata kvinnokropp med, sa jag. Jag förstår precis, sa sköterskan och bokade in mig i slutet på juni till Dr W.
Bra, vilken tur att jag ringde. Men varför funkar det inte att de kallar mig? Tur att man är lite om sig och kring sig.
Sen var det kuratorn som jag ska ringa imorgon. Tyckte det räckte med ett samtal till vården på en dag.
Och nu börjar lite mer av oron att sätta in inför besöket. Pust. Ja, ja, ja....
Men vardagen snurrar på med trädgården, målning, plantering, skjutsa barn hit och dit, till Linköping för att shoppa med dottern inför avslutningen, fixa presenter inför skolavslutning, lagat matsäck till ena ungen som ska iväg imorgon, ut med hunden. Och under hela dagen har tankarna ofta gått till min kära far. Idag är det sex månader sedan som han lämnade jordelivet. Jag har så lätt att höra hans röst, att se honom framför mig när han klev in genom dörren. Idag var jag i huset där han bodde när vi besökte min systerdotter. Jag föreställde mig hur vi har gått där tillsammans och då gjorde det ont för plötsligt ville jag så intensivt att han skulle vara här. Men det är han inte. OCH det känns så jävla tungt.
Helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar