En mindre väntan

Idag fick jag ett besked. Från landstinget, IT-centrum. ?????. Hm, är det nåt med adressen eller? Jag sprättade upp kuvertet. Det första jag läser;

"Undersökningen av dina bröst visade inga tecken på cancer"

Stor, fet text och överst. De vet att man behöver veta på en gång. Pust. Jag visade Max på en gång.

Nu väntar jag på kallelsen till gyn. Då kommer oron inför besöket. Pust.

När det gäller struman så känns det bra nu. I höstas hade jag lite hjärtklappning och tänkte att jag behövde minska medicinen. Men det verkar som värdena efter behandlingen har stabiliserat sig. Tror jag. Men det skulle vara bra att få veta provsvaren. Jag ringer nog vårdcentralen.

Men nu är jag glad! Och njuter av våren så gott det går på kvällarna efter jobbet. Skulle behöva, och vill också, vara ledig för att greja och njuta! Men som mormor sa: Man ska inte klaga - man har det så bra! Men ibland kan man få önska och drömma!

Idag åkte jag till kyrkans minneslund och la en bukett med liljekonvaljer, gullvivor och syrener för att minnas min käre far som har sin högtidsdag imorgon. Det känns bra med lite ritualer, att få plocka blommorna, greja med vasen, placera den så att det blir fint. Och "prata" lite med pappa. Det är så sorgligt att han inte är med oss här på jorden. Saknar honom. Det är fortfarande så ofattbart...

Nu är det dags att packa inför jobbresa till Stockholm, planera för Alice skolresa, fixa inför Theos skolgårdsfest och fixa inköpslistan inför Perlerotsmiddag.

Gonatt!
Helena