Biverkning och ny väntan

I veckan gjorde sig strålningsskadan i tarmen påmind igen. Jag gjorde undersökning hos kirurgen i september förra året och då konstaterade han att jag har en strålningsskada. Inte ovanligt. Finns inget att göra. Jag får leva med en blödande tarm. Jag ska vara vaksam så att jag inte får blodbrist. Okej. Jag är vaksam kanske alltför mycket. Du kan läsa mer om mitt besök hos kirurgen om du klickar här.

I torsdags var det så illa att jag fick vara hemma. Jag åkte tidigt för att ta tåget till Stockholm. Men jag fick stanna två gånger på bensinmackar för att låna toaletten. Jag hann avboka tåget. Vände hemåt. Det lugnade ner sig i tarmen. Det känns obehagligt med blod. Men jag får lita på kirurgen att det inte är farligt. Nu har jag sån tur att detta bara har inträffat tre gånger då det har varit riktigt besvärligt. Jag ringde och sjukanmälde mig till en sån där telefon som man knappar in på men sen får man prata med en sjuksköterska. Jag förklarade och hon var så förstående. Är det okej om vi lägger in det som allmänna sjukdomsbesvär? frågade hon. Javisst, sa jag.

I måndags ringde jag mammografin. Jag avbokade tiden i februari för Max var i Kuba. Nu fick jag en ny tid till idag, lördag. De hade en "specialare" den här veckan med lördagsöppet. Kanon, sa jag. Men jag åkte in själv idag. Max är nerbäddad med feber och hosta. Men det gick bra. De tar ju bara några bilder och sen får man vänta på ett brev. VÄNTA. Det är skitjobbigt. Och nojigt. Förra gången, 2010, på mammografin fick jag ett brev där de ville att jag skulle komma in igen. Jag fick göra tre olika undersökningar och till slut tog det ett prov. Efter ett dygn fick jag besked om att det var en cysta som var ofarlig.

I övrigt är det som vanligt. Och våren är här!! Och hunden Ask växer och väger nu över 30 kg. Jag har äntligen köpt två bra skor, ett par inne och ett par ute, som lindrar de onda hälsenorna. Hoppas på ännu  längre promenader med vår busige, söta hund!

Må gott!
Helena